Voldemort är tillbaka (Privat roll)

När Sev försvann såg Laura efter honom och ställde sig sedan upp. En upprörd, arg och ledsen Voldemort och två vampyrer, de ville hon inte vara i samma rum som.
Laura försvann ut och följde efter Sev, men gick inte med honom till Cara, hon tänkte att de behövde få vara själv. Hon sätter sig på stentrappan och försöker hålla tillbaka tårarna.

"Cara tänker du verkligen dö?" frågade Severus och hon tittade upp på honom
"Jag vet inte, jag vill inte dö och lämna er men jag vet inte om jag vill leva och sedan se er dö om en massa år och tvingas vara kvar här" sa hon sorgset och tittade upp när Damon och Klaus kom ut "Vad vill ni?" fräste hon
"Vi tänker se till att du inte dör" sa dem och tog tag i henne och innan hon hann reagera hade de lämnat huset och var nere i byn

Sev kommer tillbaka och Laura ser frågande på honom, men han skakar på huvudet. "Nej hon lever, de tog henne till byn." svarar han och går tungt in.
Laura drar fötterna under sig och stirrar bara rakt fram ut i trädgården. Vad skulle hon göra? Utan Cara? Hennes bästa vän.

Cara såg på människorna i byn och hon kände sig genast rädd, hon visste vad de planerade men hon kunde inte kämpa emot. De var båda för starka och vad hon än gjorde kom hon inte loss.
"Den här duger" sa Klaus och tog tag i en man som var i hennes ålder och drog in dem på en gata. Klaus bet hål i hans handled och förde mannens handled till hennes mun och hon kände blodsmaken i munnen och hon försökte att inte svälja men instinkterna tog över och snart drack hon blodet

Mörkret började falla och det började bli kallt. Hon kände en hand på sin axel och hoppade automatiskt på fötter och drog staven då hon bara såg att det var en av de nya dödsätarna som såg skräckslaget på henne.
"Gör aldrig så igen, tilltala mig istället. Jag kan annars inte ansvara för följderna." säger hon lugnare och studerar pojken, han verkade inte vara här ifrån.

Cara puttade bort mannen ifrån sig och såg på vampyrerna
"Jag hatar er" sa hon och reste sig upp och huvudet snurrade och hon sprang upp till huset och var förvånad över hur fort det gjorde. Hon rusade förbi Laura och upp på sitt rum. hon låste dörren noga och sjunk ner på golvet

Hon såg snabbt Cara, snabbt...otroligt snabbt. Hennes farhågor hade bekräftats, med blandade känslor såg hon efter henne och sedan åter på killen. "Vad ville du, för jag skall prata med min vän." sa hon otåligt men han bara skakade på huvudet och Laura muttrade något och gick upp till Caras våning och satte sig utanför hennes dörr.
"Hur är det gumman?" frågar hon mjukt.

Cara hade hört Laura så fort hon vänt sig på nedervåningen och hon var förvånad.
"De hade ingen rätt att besluta. de var mitt beslut" sa hon sorgset och öppnade dörren för Laura och skakade på huvudet. "Jag ville inte" sa hon lågt och kramade om Laura

Laura kramade om henne, hon viste inte vad hon skulle säga. Hon var glad att hon levde, men hon var ledsen för Caras skull att hon ovilligt blivit vampyr. "Jag är ledsen, vännen." mummlar hon sorgset och strycker henne över ryggen. Varför måste det sluta såhär? Hon var så ledsen för hennes skull.

"Laura du bör inte vara nära mig nu. Jag kan inte kontrolera det och jag vill inte skada dig" sa hon sorgset och backade undan från henne