Robin Hood och hans glada gäng

"Ja jag hoppas det, men jag vill annars få ut dig härifrån så Sheriffen inte straffar dig mer" sa hon oroligt och såg sen chockat på henne "jag är så ledsen, hade jag vetat att allt det här skulle hända för att jag var en idiot skulle jag aldrig gjort något av det" sa hon och tittade ner på sina händer, allt var Niccis fel om hon inte hade gått med på att gifta sig med Charlie från början hade inget av det här hänt. hon log svagt mot Adina "ja men sov en stund då, jag skallju ändå vara inlåst här tills i morgon" sa hon tyst och rös till, hon ville inte veta vad som skulle hänt om Adina inte hänt.
"ja det har jag ju sagt till dig" sa hon leende och såg sen ut genom fönstret

Adina sa inget, trodde Nicci att hon hade gjort allt det här för att sen komma ut ur slottet själv?
Hon gav nyckeln till Nicci och såg allvarligt på henne.
- Du öppnar bara om det är husmor eller Robin eller hanns män, ingen annan, och ha dolken berädd, sa hon och la sig trött i sägen på mage, fördet gjorde för ont att ligga på rygg.
- Det är inte ditt fel, du kunde inte veta att allt det här skulle hända, sa hon trött och slöt ögonen.
- Robin och de kommer förmodligen när det börjar mörkna, väck mig då, sa hon och somnade trött.

Nicci såg på Adina
"nej jag skall inte öppna för nån annan, jag är inte dum" sa hon och skakade sen på huvudet "det känns som mitt fel vad du än säger" sa hon ochtog kniven
"jag väcker dig" sa hon och såg ut genom fönstret igen, hon ville bara där ifrån

- Förlåt, jag vet att du inte är så dum, jag är bara helt slut, sa Adina och sjönk ner i sängen och somnade.
Hon kände såren brände och svett trängde fram på pannan.
Hon rörde sig oroligt fram och tillbaka, och kände febern i kroppen.

Nicci såg på henne
"ja jag vet det" sa hon och satte sig vid sängen och såg oroligt på Adina och visste inte vad hon skulle göra hon hade aldrig varit med om något sådant här. Hon kramade hennes hand och visste inte vad hon skulle göra om de andra bara kunde komma

Adina rördesig i kramper och slog sedanupp ögonen.
Och såg på Nicci men kände inte igen henne.
- Vatten, sa hon hest och slöt sedan sina feberheta ögon.

Nicci nickade och hämtade genast vatten och gav till Adina. Hon visste inte alls vad hon skulle göra hon hände lite i hennes mun och baddade sen hennes panna och ryckte till när det knackade på dörren. Hon steg långsamt fram till dörren
"Nicci det är vi så öppna" sa Robin och Nicci öppnade dörren och andades ut når de kom in. Robin slog armarna runt henne "jag var så orolig för dig, gjorde han dig illa?" frågade Robin
"nej jag klarar mig" sa hon och Robin ville kyssa henne men hon avbröt honom, hon ville inte att någon skulle röra henne på det sättet
"Adina behöver hjälp" sa Nicci och såg på henne
"vi tar henne till skogen" sa John och lyfte upp henne och de smög ut ur slottet och satte upp till häst och lämnade slottet bakom sig. Robin höll en arm run hennes midja men hon tog bort den och de hoppade ner och John tog Adina med bort till Djack och Nicci satte sig på marken

Adina vaknade upp ett ögonblick och märkte att hon satt på en hästrygg med John och hon suckade ut av lättnad.
De hade kommit och Nicci var där med, hon lutade mot John och föll åter i orolig sömn.
Nästa gång hon vaknade var hon i skogen med John vid sin sida.
Såren känndes bättre, de var säkert rengjorda och hon kände sig bättre även om honvar slut.

Nicci lutade sig mot ett träd och kurrade ihop sig. Robin såg oroligt på henne men hon undvek hans blick, hon kände sig så dum, de hade behövt rädda henne två gånger nu och nu var Adina sjuk. Hon såg på Robin men hon vände bort blicken igen, hon ville inte vara närheten av nån man just nu

Adina somnade lugnt men John väckte henne och gav henne något.
- Drar ner febern, sa en röst tillhörande någon hon inte kunde se.
Hon drack den och fick sedan nån buljong.
- Gör aldrig så igen, jag var så orolig, sa John och la sig vid henne.
- Inte mitt fel, mumlade hon med slutna ögon.