In the dark PRS Vidomina & Medi

Bella såg på Alice och såg sen på Ivan. Höjde sin hand lite och harklade sig lite.
"Är hon Lady Alice?" Hon såg skrämd ut ifall han skulle bli arg på henne.
"Hon verkar inte må bra. Ska jag hämta vatten kanske?"
Isabelle såg på Ivan och nickade.
"Vatten skulle vara bra. Hon kan bränna sig ifall hon dricker te. Tack Bella."
Hon log och såg sedan mot Ivan.

"Kalla henne Alice. Hon har ingen titel här. Det finns bara en Lady här- Isabelle." Han bytte en blick med Isabelle igen. "Ja, tack, Bella. Hämta vatten åt henne. Ni andra kan återgå till det ni gjorde innan."

De bugade och neg och Bella försvann för att sedan komma in med en karaff med vatten och ett glas.
"Varsegod Lord Ivan. Jag hoppas att min fråga inte var för opassande. Det är så nytt och jag är nyfiken bara." Hon log mjukt och lade huvudet på sned.

Alice hade vaknat till och satte sig trött upp. Men hon sa inget utan såg på Ivan med en trött blick.

Ivan svarade inte Bella. Han hade ingen anledning tyckte han. Istället såg han granskande på Alice som satt sig upp. Med spänning väntade han sig att hon skulle försöka säga eller göra något. Trots att hon verkade helt utom sig av trötthet. Men Alice visade inget tecken på motstånd- precis som Pul hade sagt. Ivy flämtade då Ivan reste sig för att gå fram till Alice. Men Ivan visade inte heller något tecken på attack eller liknande. Istället gick han lugnt och stannade då han var framme vid henne för att ögna henne. "God kväll, Alice. Har du sovit gott?"

Bella lämnade snabbt rummet efter att ha ställt er brickan vid Alice.
Alice såg upp på honom med rädda, bedjande ögon men nickade bara trött. Hon hade sovit gott och hon gäspade stort.
"Ivan?" fågade hon grötigt och lutade sig tillbaka.
"Varför?"

Isabelle flämtade till. Varför talade hon emot sådär? Lite ilsket såg hon mot Alices håll och lade armarna i kors.

Ivan skrattade nöjt. Alice visade inga tecken på motstånd. Istället uppfattade Ivan henne som svag. "Du skulle ha hört mitt tal, Alice. Jag berättade för dem. Du vet, våra nya tjänare eftersom dina inte längre är med oss. Jag berättade för dem att det här är vår chans att bygga upp vår relation igen. Skulle du inte vilja det?" Han pausade och slog sig ner i soffan bredvid henne för att hälla upp vattnet åt henne och räcka det till henne. "Har du redan glömt hur trevligt vi brukade ha det?"

Hon såg på honom, blinkade sakta men nickade sedan.
"Vänner." Visade hon. När hon fick glaset höll hon det med båda händerna och såg på vattnet. Det kändes så tungt att lyfta men snart hade hon lyckats ta några klunkar.
"Ivan..." Hon lutade huvudet mot hans axel, fortfarande väldigt trött. Villigt lade hon handen i hans ch slöt ögonen.
"Du får."

Ivan såg överraskat mot henne när hennes huvud lutade sig mot hans axel. Han log snart igen och pustade ut. Han gav Isabelle en menande blick, att det verkar gå bra det här och önskade hennes medhåll. "Ja, precis, Alice. Vänner." Han kramade om hennes hand kände igen doften av hennes fantastiska blod. Återigen hejdade han sig. Det var inte dags än. Inte än dags för att smaka av det. Han väntade på rätt tillfälle.
"Du kanske behöver sova mer, Alice. Jesper kan bära upp dig igen."

Hon såg på honom med en trött lick.
"Kanske det. Imorgon vill jag spela för dig." Hon log trött och suckade.
"Vart är vi? Hemma?" Viskade hon och suckade tungt. Hon var så trött.
Isabelle såg oroad ut. Hon verkade ta Ivans uppmärksamhet igen. Men så kunde det inte vara? ivan älskade henne och inte Alice. Han älskade Isabelle.

"Det går nog att ordna. Jag skymtade ett piano inne i salongen." Han log ännu, men släppte taget om hennes hand. När hon ställde frågorna om deras plats drog han in luft i lungorna och pustade ut. Var skulle han börja? "Vi är.. hemma hos mig. Det ärr nytt ställe. Eller nygammalt, det var en gåva till mig. Tycker du om det?" Han sneglade på henne igen och reste sig sedan. "Du ser trött ut, Alice. Jesper hjälper dig till sängs.", sa han igen och gick till bordet för att sätta sig vid Isabelle igen.