In the dark PRS Vidomina & Medi

Sakta slog hon upp ögonen. Det gjorde inte ont någonstans men hon var så trött. Blicken vandrade mot Ivan. något var fel men hon hade ingen ork att säga eller kämpa emot.
"ivan" Hon viskade fram hans namn och slöt sedan ögonen igen.

Ivan satte ner koppen med kaffet efter att han smakat på innehållet. Han skulle precis ta av efterrätten, den där kakan Tara kommit med, men hejdade sig då han tyckte sig höra Isabelle yttra hans namn. Lågt. Men det var tillräckligt högt för att fånga hans uppmärksamhet. Han stannade upp och vred på huvudet för att se åt hennes håll. Isabelle verkade bekymrad. "Vad är det, Isabelle?" Han reste sig lugnt, långsamt, för att gå fram till henne.

"Det var inte jag." Hon såg upp på honom och pekade mot Alice.
"Det var Alice som sa ditt na,n." Hon blickade mot Alice och log.
"Hon är så lugn. Jag gillar henne nu när hon inte skriker på dig."

Ivan fnissade lågt. "Givetvis. Min hörsel verkar bli sämre med åren. Tack, Isabelle.", sa han och sneglade på Alice som låg hopsäckad i soffan. Han kände ingen anledning att gå fram. aVad skulle han säga? Vad skulle han göra? Vad skulle tjänarna tro? Han gick till sitt bord igen för att ta en del av kakan och smaka av den. "Ja, hon är lugn nu.", sa han kort för att ta säga något mer. "De andra kommer undra. Det är bäst att de får en förklaring när vi alla är samlade igen."

Pul såg upp från boken och lade huvudet påå sned.
"Ska jag hämta dem? Det blir bättre om de får veta snabbare." Han log mot Isabelle som nickade.
"Pul har rätt min älskade.
De måste få veta vem Alice är. Eller halva sanningen."

Ivan rynkade pannan en aning. Han gillade inte att andra satte orden i munnen på honom. Men ganska snart insåg han att de hade rätt. Det var bättre att de visste. Dessutom ville inte Ivan tänka på det mer. Han var fokuserad på hur de skulle ta sig vidare. Deta här huset.. det var bara för tillfället. De skulle hem igen. Men det såklart, Ivans slott var väl bland de första ställen Rion och de andra skulle leta reda på Alice. Det gällde att han var smart.
"Låt gå. Det är bra att de också vet. Tillräckligt iallafall."

Pul reste sig och såg på honom.
"Jag hämtar dem. Jag tror de är någonstans. Kanske äter resterna eller så." Han log och bugade sig.
Isabelle log och smekte Ivans kind.
"Älskade Ivan. Du är mitt ljus."

Ivan nickade och återgick att fundera över hur de skulle förflytta sig härnäst. Så djupt inne i tankarna att han först inte märkte att Isabelle närmade sig honom. Han satte ner kaffekoppen och såg på henne. Mötte hennes blick för att sedan granska henne. Vad tänkte hon? Vad tyckte hon? Och nu med barnet? Hur hanterade hon det här? Men hennes ord om han, som hennes ljus, försäkrade honom att hon verkade ha det okej. Speciellt om hon var i närheten av honom. Tacksam över att ha Isabelle vid sin sida tog han hennes hand i sin och kramade om den för att se på henne igen. "Snart är vi hemma igen.", viskade han.

Hon nickade.
"Jag kan vara hemma vart som helst bara jag är med dig." Hon smekte hans kind och hörde Pul komma in med Bella, Simon ode andra. De ställde upp sig på en rad och Pul såg på Iva.
"Ska jag lämna rummet min lord?" Han såg på dem och log mjukt.

När Pul kom in med de andra såg han upp på deras förvånade uttryck och log vänligt mot de, eller, iallafall så vänligt att han drog på mungiporna lite för att le åt deras håll.
"Så bra att ni kunde komma. Tack, Pul."
Ivy såg upp. Skulle hon också lämna dem? Men hon beslöt sig för att sitta kvar i soffan. Hon gjorde inte så mycket väsen av sig ändå. Ivan vred på sig så att han såg på tjänarna. "Jag vill tala om för er.. Alice. Det där är Alice.", sa han och visade med armen åt Alice som låg kvar i soffan där Jesper han lagt henne. Ivan noterade att de verkade mer rädda än fundersamma över situationen. Han gav då ifrån sig ett lågt skratt och lät handen falla till sidan igen. "Alice och jag är bekanta sedan tidigare. Vo.. har på senaste tiden inte kommit så bra överens, så jag tog med henne hit. Kanske vi skulle kunna bygga upp vår relation igen. Det här är en bra miljö och chans för det." Han bestämde sig för att det räckte som en presentation av henne. "Kalla henne vid namn. Hon är vår gäst, så ni ska passa henne som det. Men jag försäkrar er, hon kommer inte vara krävande alls."