Förändrad värld Lupple & Medi

Han gick ut och började gå igen.
"Så klippa håret eller annat? Vi kan göra annat någon annan dag." Sa han och log.
"Allt behöver inte göras idag.."

"Varken hennes mammas släkt eller pappas släkt har den cancer formen. Den är en helt unik mutation för henne."

"Men hur ska jag veta vad han vill ha?" Frågade hon och skakade på huvudet.
"Hur ska jag veta en sådan sak?" Hon såg sedan ner.
"Ska jag gissa?"

Aurora såg på honom. " Annat. Jag vill hitta något till dig." Viskade hon.

Rickard nickade sakta. "mm, intressant. Är hon adopterad?" Undrade han.

Jimmy såg på henne. "Du kommer lära dig. Det du har nu, tyckte han ju om.." Sa han och reste sig upp och öppnade upp hennes stora garderob. "Det finns typ allt här, vissa saker har han köpt för att du bara ska ha. Inte använda." Sa han och tog fram ett par mjukisbyxor. "typ dessa. Om han säger att du ska ta på dem då ska du göra det. Men aldrig frivilligt." Försökte han förklara.

"Då gör vi det." Han började gå och såg mot en affär där de sålde vackra kläder och log mjukt.

"Det var oklart men svaret är nog nej." Han såg på honom.
"Det är ganska facinerande." Han nickade.

Hon såg på alla kläderna. Mestandels vackra klänningar men när hon såg mjukisbyxorna såg hon på honom.
"Jag skulle inte se det som hans stil. Men om han vill att jag bär dem så gör jag väl det."

Hon gick ivrigt in i affären och tittade runt. Hon hittade massa saker men stannade vid en vacker ytterkappa som var lite längre. Grå, med snygga knappar. Hon vinkade till sig Theodore och studerade honom och plagget.

Han nickade. "Mycket. Tack " log han och antecknade in det i hennes journal.

Jimmy nickade. "exakt. Men ibland vill han skaka om det lite. "Sa han roat. "När han säger då ska du ha dem, men aldrig annars. Inte ens när du ska sova. Ibland går han in och tittar över saker. " Sa han ärligt.

Han gick fram och log.
"Den här är ju för lång för dig." Sa han lekfullt och smekte henne.
"Den kommer inte passa..."


"Något mer?" Frågade han och bugade sig djupt.

""Bara när han ber." Sa hon och nickade.
"Det ska jag komma ihåg." Hon log mjukt och såg på alla vackra klänningar.
"Känner mig som en docka..." Viskade hon.

Aurora såg på honom. Sedan fnissade hon. "Är ju till dig." Sa hon glatt och la plagget mot hans bröst. "det ser fint ut. " log hon lyckligt.

Han funderade lite. "Fanns det några småsyskon?" Undrade han ointresserat.

Jimmy flinade lite. "Det är du ju." Svarade han och blev lite sorgsen i ansiktet.

"Då ska jag prova den." Han drog sig på den och log.
"Lite liten men en storlek större skulle göras susen:" Sa han och såg på de anra.
"Den här kanske?"

Han nickade.
"Två yngre och tre äldre. Ingen av dem har." Sa han.


Hon nickade och satte sig på sängen igen och såg upp på klockan.
"Något mer? Jag fick lära mig en massa på kliniken."

Aurora log. "prova." Sa hon upprymt.

"Ålder exakt?" Undrade han.

"Be inte om medecin. Han tror inte på det. "Sa han ärligt. "Har kanske fått det 5 gånger." Mumlade han och mindes gångerna tydligt som få. Det var straff som gjort honom oerhört sjuk, han hade till och med blivit inlagd på kliniken då. Han öppnade en låda. Med smycken, en annan med läderhalsband och en tredje med läder för handled och fotled. "När vi ska iväg ska alla på."förklarade han. "Eller när han bett om det. " sa han och knäppte upp sin skjortärm och visade sitt läderarmband med en metallring i. "De ska matchas." Förklarade han och knäppte igen ärmen igen.

Hon såg på honom och hajade till. På bara några timmar hade hon fått två tabletter och hon nickade sedan.
Såg sedan på alla smycken och rynkade på näsan.
"Det ser obehagligt ut. men om han vill se det så ska jag inte säga något." Hon tog de fyra och höll dem i knät och såg på honom.

Han log svagt. "De gör inte direkt ont." Sa han och stängde hennes lådor och sedan garderoben. "Vår timme är över. "Viskade han och dörren öppnades.

Allan såg på honom och sedan på henne. Gick fram till henne och smekte hennes kind sakta. "Har han varit snäll?" Frågade han lugnt.

Jimmy stod stilla, såg mot hans ryggtavla och nöp sig hårt i ena armen. Hans hat för Flora, växte. Hans sårade känslor gjorde ondare.