In the dark PRS Vidomina & Medi

Simon såg på henne och rörde vid huvudet.
"Okej" Sa han lågt och lade huvudet på sned och gick för att hämta en hink som han kunde andvända för att skura med.
Pul sågpå henne och log.
"Det är ganska lätt. Vet du hur man gör?" Han såg på hårstrået och log.
"Det är perfekt."

Juniv såg på hon om, nickade.
"Ja jag hoppas att hon inte har kommit så långt borta. Ivans straff kommer bli hårt. Hon vägrar sätta ut honom i solen. Hon är godhjärtad som en ängel."

"Pfft, vet du vem du talar med?", fnös Ivy och gick ut från byggnaden för att ställa sig ute på gräset. På så sätt fick hon en bra överblick av huset. "Kom och ställ dig, jag börjar nu.", sa hon och tog hårstråna för att höja de nära ansiktet och viska något samtidigt som hon slöt ögonen. När orden lämnade hennes läppar fattade stråna eld och plötsligt höjdes ett ljus från hennes handflator. Ett ljussken som tornade sig upp mot skyn och ut över huset och gården runt om de. "Pul! Nu kommer den bästa delen, hjälp mig!", sa hon med ett leende på läpparna när Ivy insåg hur mycket lättare det var än vad hon trott.

Han kom fram och hjälpte och när de var klara så pustade han ut.
"Vi måste göra smycken. Vi kan inte vara utanför husets ggränser. Går vi ut kommer de hitta oss."
Pul såg på Ivy med en bestämd blick.

Ivy skrattade när de var klara och log brett för att ge sig själv en applåd. Det kändes storartat att ha gjort en så stor formel och lyckats med den. Men hennes leende försvann då Pul gav henne den där menande blicken. "Smycken? Vad ska vi med dem till? Pul, du vet att vi är långt ifrån Alices rike, de kommer inte att hitta oss."

"De kan inte hitta oss. Ivy Léon hittade henne. Hon hittades när hon var ung. Klart de kommer hitta oss!" Han såg på hene och skakade på huvudet.
"Jag hoppas då du har rätt."

"Dina tal om smycken förvirrar mig, tala klarspråk, Pul." Ivy fnös igen och vände på klacken för att gå tillbaka till huset. "Vi har en skyddsformel nu. Vill du ha ytterligare skydd tar du till med andra knep." Hon gick in i huset till de andra igen.

"Om vi ska ner på stan. Du, jag eller Ivan så riskerar hans doft, aura att spåras till den där kaptenen. Vi kan inte ha det så eller hur?" Han sucakde tungt.
"Jag ska göra ett och kanske så bli säker."

Ivy nickade eftertänksamt när hon kommit in i huset för att slå sig ner vid ett bord. "Finns det något att dricka här?", ropade hon, medveten om att Tara och Jesper fanns någonstans inne i huset, de med. Tara skyndade sig fram med ett glas vin åt henne. Hon ursäktade sig sedan för att gå tillbaka till köket och fortsätta med sina sysslor. Ivy tog emot glaset och smakade av drycken. Hon funderade på det Pul hade sagt. Han kanske rätt i att de behövde mer skydd. De hade ju inget att förlora på det iallafall.

Pul hade kommit in och han såg på Ivy och såg sedan mot matsalen och log stort.
"Det luktar underbart. Jag kan inte vänta snart."

Isabelle såg på Ivan och tog boken från honom.
"Vad tänker du på min älskade?" Hon log och lutade sig mot hans kropp. Hon älskade att de kunde gå ut från rummet utan att män skulle följa efter dem.

Ivy såg upp nät hon hörde Puls röst. Ah, han var tillbaka igen. Igen kände hon sig irriterad och muttrade något ohörbart för att sedan smaka av vinet hon fått serverat. "Det är säkert klart när som helst, de har hållit på länge nu." Hon tog god tid på sig innan hon öppnade munnen för att säga något mer. "Pul, jag tror inte vi blir upptäckta, men du har rätt. Vi skulle ha mycket att förlora om vi blev det. Om du tror att det hjälper med smyckenas förtrollning, så litar jag på dig.", sa hon och kände hur hon svalde sin egen stolthet.

Ivan såg upp när Isabelle tog boken från honom, utan en förvarning. Men istället för att säga åt henne, log han när deras blickar möttes. "Jag tänker att nu när jag har allt det här.. vet jag inte vad jag ska göra med det. Alice är bara ett rum bort. Det är för bra för att vara sant. Hennes blod, det är i mina ägor nu."