Förändrad värld Lupple & Medi

Theodore såg på henne och lade huvudet på sned.
"Hur har dagen varit? För din egen skull och tänk nu inte på vad jag vill." Sa han ömt.

Gerhard slog sig ner och tog hennes temp och log svagt.
"Lite febrig men jag tror det är för benen."

"Då är det inte bra." Hon såg på parfymen och sprayade några på sig och såg sedan ner.
"Tack." Viskade hon innan hon hörde dörren öppnas och hon såg Allan komma in.
"Mästare." Sa hon och neg för honom.

Aurora såg på honom och funderade länge på hans fråga. "Lite läskig. Mycket nytt."viskade hon förklarande. "Men också rolig."sa hon ärligt.


Rickard gick ned till hennes ben och öppnade ett av bandagen. De var påväg att bli infekterade. Han svalde hårt. "Mer antibiotika." Sa han till sin kollega innan han fick upp alla bandage och började tvätta rent den än en gång. Han förstod att det sved.

Jimmy såg Allan, eller ja. Först kände han mästarens närvaro och föll snabbt ned på knä framför honom. Allan såg på Jimmy och klappade honom på huvudet och lekte lite med hans hår medan han studerade Flora. "Den där var ju perfekt." Log han nöjt. Glad över sitt egna lyckade köp. "Doftar väl." Log han.

"Det kan jag förstå." Sa han och smekte hennes kind.
"Men du är vacker. Vi ska se till att du aldrig blir ledsen. Det skulle vara så tråkit."

Gerhard satte upp en påse och stoppade in en slang och såg sedan på Rickard. Sedan tog han upp en liten spruta och tryckte in.
"Ingen såg." Sa han och såg varnande på Rafael.
Smärtstillande. kunde man se i hans ögon.


Hon såg på honom och vände sig så han kunde se. Röckte även fram halsbandet mot honom och böjde sig fram.
"Vill ni pryda min nacke?" Hon log mjukt och neg igen.
"Mycket bra val. Det tackar jag för."

Auora log mjukt. "Tack Mästare."Viskade hon och fortsatte äta. "Detta var gott. "Erkände hon. "Vad heter det?" Undrade hon sedan viskande.

Rafael såg på det de gjorde och förstod men han sa inte ett ord. "Kan ni hindra infektionen?" Frågade han oroligt. "Vi ska göra vårt bästa."Log han.

Allan log stolt. "Ja tack." Log han och tog emot halsbandet. Han flyttade undan hennes hår och knäppte på henne halsbandet. "Bra gjort Jimmy." Log han med ögonen fästa på Flora.

"Theodore." Rättade han henne och flinade.
"Hamburgare." Sa han och pekade.
"Det där är pomes frits" Sa han med ett vackert leende.
"Det är mig ett nöje att se dig att le."


"Det går. Vi får bara hålla ett vakande öga på henne." Sa Gerhard.

Flora höll upp håret och vände sig sedan om mot honom och lade huvudet på sned.
"Ni är bra smak mästare." Berömde hon och neg för honom. Nickade sedan och knäpte händerna.

Hon tittade generat ned men försökte sedan lyssna. "Dem var godast."Log hon och pekade på pommes fritesen.

Rafael andades ut. "Okej."Viskade han och smekte henne över pannan. "Gör henne bara frisk."Bad han.

"Är jag ursäktad Mästare?" Viskade Jimmy med en klump i magen. Han ville inte se detta. Han orkade inte. Allans ögon blixtrade till Jimmy, han greppade tag om hans arm och drog upp honom på fötterna. "Din svartsjuka äcklar mig."Väste han på ett språk som Flora inte kunde men som Jimmy fått lära sig. Jimmys kinder brände av skam och han försökte blinka bort tårarna.

Allan klev närmare Flora och ledde henne mjukt till sängen. Satte ned henne så Jimmy tydligt kunde se och kysste henne över låret innan han varsamt bet ned i hennes lår. Jimmy förstod att detta var riktat till honom, det där var hans favoritställe.

"Jag kan tänka mig det." Han skrattade och såg sedan å¨henne.
"Vill du ha glass med?" Sa han ömt och pekade mot kassan.

"Det ska vi. Det här var inte menat alls." Sa Gerhard tyst och log sorgset.

Flora såg mot Jimmy och sedan gick mot sängen. Satte sig och sedan lade hon sig. Drog upp klänningen en aning och hon kände bettet. Nog ville hon skrika men visste att hon inte fick. Hon bet sig i läppen för att hindra skriket och hon slöt ögonen.

Hon log mjukt. "Kan du provsmaka?" Undrade hon nyfiket och såg mot disken. Det var många färger där. "Ja tack " viskade hon glatt.

Rafael nickade sakta. "Och gör det fort. Jag vill ha hem henne.." viskade han.


Allan tog några klunkar till innan han drog sig bort och läkte hennes sår. Tittade på hennes ansikte och bet sig irriterat i läppen. "Har du inte lärt henne något alls? Din uppgift var..." Började han ilsket. Reste sig upp och tornade över Jimmy. "1 timme till. Om hon inte är tillräckligt informerad är det du som får sova på vinden." Väste han argt innan han lämnade rummet och smällde igen dörren efter sig.

Jimmy kände händerna skaka. Nej nej, inte dit. "Du måste titta. Helst på honom." Viskade han. "Han hatar när man blundar." Sa han oroligt. "och du måste säga tack. Alltid." Viskade han.

"Det kan jag." Han skrattade och tog en och åt men log bara.
"Det smakar dock inget för mig. Har ingen smak." Han log sorgset.
"Så du får äran att äta det godaste som finns."

"Hon är i goda händer." Sa han och bugade sig. Såg på henne och sedan såg på hennes ben.
"Hon kommer bli bra."

Flora såg efter honom och satte sig upp. Skakade på huvudet.
"Men det gjorde ju ont. Jag kunde inget annat. Det hjälper mig att koncentrera mig."

Aurora såg nyfiket på honom när han åt. "Va? Coolt." Viskade hon och smekte hans hand lätt. "Att du kan äta. Jag är ledsen att du inte känner smak. "Sa hon ärligt.

Rafael nickade. "Okej. Jag ska ut och jaga.'" Förklarade han och såg sorgset på henne.

Jimmy svalde hårt. "Han bet inte hårt. Jag såg.." började han men tystnade. "Det kommer göra ännu ondare om du inte lär dig att titta." Förklarade han. Om hon trodde det där gjorde ont hade Allan verkligen gett henne en mjuk uppstart.