In the dark PRS Vidomina & Medi

"Hon är er gäst sir." Han nickade och tog emot nyckeln. Han synade sedan Alice och log. Hon skulle inte säga emot, inte ens föra oväsen. Hon skulle nästan vara okontaktbar om man ntne pratade med henne.
"Stakars dig." Han lämnade sedan rummet.

Ivan gick ner till de andra igen. När han synade Isabelle gick han fram till henne och tog hennes hand i sin. Tacksam över att ha henne där. "Jag, funderade för ett ögonblick att ta av hennes blod, Isabelle. Jag kunde inte. Inte än. Jag är rädd att jag inte skulle kunna hejda mig." Han sneglade mot de andra tjänarna för att se efter om de hörde på, men så var inte fallet. De höll på att göra sig hemmastadda inne i villan i sina rum. Isabelle och Ivan var ensam kvar i rummet.

"Alice! Alice! Alice, hon är borta!", ekade Rions rop i korridoren när han sprang från Alices kammare för att leta rätt på rådet och de andra. De verkade inte ha lagt märke till det.
När Rion hade vaknat vid Alices sida vid sängen saknades hon. Han var säker på att hon legat där tidigare och skulle hon ha gått därifrån så skulle han ha lagt märke till det. Han fick inte ihop det. Det fattades en bit, minnet verkade inte samarbeta. Hans tankar gick inte ihop. I förfäran hade han sökt sig om på de platser i palatset som han visste att Alice brukade vistas i- poolen, kontoret, trädgården, salongen, men hon syntes inte till. Och till hans förfäran verkade även tjänarna och vakterna vara frånvarande. Var höll alla hus? På detta sätt verkade palatset som ett spökslott, inte ett palats. Till hans lättnad verkade det fortfarande vistas folk inne i matsalen. På håll hörde han hur de stökade därinne. Varför hade ingen sagt något? Gjort något?

Isabelle såg på honom och smekte hans kind.
"Hon kommer att ta sig ur själv. Jag är säker älskade." Hon tog hans and och kysste den ömt.
"Snart kan vi fly till vårt rike."

Juniv hade vaknat och sprang fram till Rion och såg på honom.
"Vad är duu säger? Är hennes höghet borta? Hur? Inge.. VAKTER!" Han hörde vakter komma och han vände sig om och såg på dem.
"Sök igenom alla rum. hennes höghet verkar ha försvunnit. Jag vill att ni söker igenom varje rum ni kan tänka er." Han såg mot Rion igen och hans ansikte mjuknade en aning.

"Jag är trött på att fly.", viskade han, försjunken i sina tankar. Så länge han spenderat tid på att fly. Långt innan han ens bott i sitt slott. Långt innan han blev en fånge till Alice. Han kände världen mot sig. Ivan suckade och slöt ögonen samtidigt som han vilade sitt huvud mot Isabelles. "Kom, vi sätter oss ner. De andra fixar mat och dryck åt oss." Han satte sig ner i soffan och klappade med handen bredvid sig för att visa att hon skulle sätta sig ner.

Adela kom visade sig i korridoren med andan i halsen. Tydligt hade hon också sprungit. "Vad är det som händer? Alice..", hon såg från Rion och Juniv. Deras uttryck talade tillräckligt för att övertyga henne. Alice var borta. Försvunnen. "Och Ivan? Har ni kollat efter honom? Den jäveln, om han så mycket har tänkt på henne..", började hon och satte stegen åt Ivan och Isabelles rum, men Rion hejdade henne. "Jag och Leo går och ser efter. Om det är Ivan så hittar vi dem.", Adela stannade tvärt och såg med en ilsken blick på Rion, gillade inte att han gav henne order, men hon visste att han hade rätt.
"Du gör bäst hjälp om du sänder soldater och vakterna efter henne. Meddela kapten Len också, han behöver veta." Adela nickade och ropade efter sina vakter att följa efter henne för att sedan leta reda på kapten Len.

"Jag vet älskade, jag är trött på att fly med." Hon slog sig ner vid hans sida och lutade huvudet mot hans axeln.
"Kommer vi inte bli att hittade snabbt?" Hon rynkade på pannan.

Juniv såg på hene.
"Jag har skickat vakter att söka genom hela palatset. De kommer att söka även i källaren och där hon inte borde vara." Han suckade och drog handen gnom håret.
"Ja men vart skulle de vara då? Hon är borta och vi alla var ... " Han såg på hene.
"Vi var drogade. Vi äldre vampyrer känner inte av att vi behöver sova men vi sov."

"Vi är långt därifrån, de kommer att få leta länge om de ska hitta oss. När de kommit hit så är vi redan borta.", sa han lugnande och slöt ögonen. Han hoppades på att hans ord var sanna.
I samma stund öppnades dörren igen och Ivy kom in med en korg full av råvaror och dryck, med Eva och Marie efter sig som båda bar på varsin. "Min Lord, Ivan, vi är tillbaka från byn. Vi ska genast sätta igång med festmåltiden du önskat.", sa Ivy och Eva och Marie nickade instämmande för att försvinna in till köket.

"Juniv! Ivan och Isabelle fattas. Jag hittade deras rum med fönstret öppet. De måste ha tagit sig härifrån genom det." Rion kom tillbaka flåsandes efter språnget med Leo bakom sig. Leo nickade instämmande och svalde för att återfå andningen till det normala."De måste vara Ivan som ligger bakom Alices försvinnande. Jag följer med Adela och kapten Len för att leta reda på henne. Vi rider ut. När det ljusnar är jag tillbaka igen. Du och Leo får stanna kvar om ni hör eller vet något mer.", sa Rion, fullt medveten om att han gav order till Juniv, men detta gällde Alice. Hans Alice. Han hade inte tid att ödsla.

Wilhelm hade kommit tillbaka han med och han hade två harar som han höll upp.
"Vi har lyckan med oss." Han log och gick efter de andra för att skära upp köttet.
Isabelle såg på dem och såg sedan upp på Ivan.
"De arbetar snabbt."

Juniv nickade oc satte handen för ansiktet.
"Jag har kännt mig så du,. Hur kunde vi låsa in en brottsling så nära henne?" Han suckade.
"Och vad är Pul och Ivy då?" Han såg sedan på en annan från rådet och nickade kort. De var tvungna att ge råd.
"Jag kan ge råden för ikväll men hennes höghet har det goda hjärtat."

"Ivy, Pul! Kom hit, jag vill att ni hjälper mig igen."
Ivy kom ut från köket efter att ha satt ner varorna på bänken för att återvända till Ivan och Isabelle. "Ja, Ivan?", sa hon och såg frågande på honom, försökte läsa av ifall han verkade arg eller ilsken. I sådana fall kanske Ivy varit i fara. Men han verkade inte visa något tecken på det. Istället tyckte sig Ivy se en bekymmersam uppsyn hos honom. Vad tänkte han på? "Jag vill att ni kastar någon förtrollning eller liknande som skyddar oss från att bli upptäckt av någon utomstående. Sådant kan väl ni göra?" Ivy såg osäker ut. Det var längesedan hon kastade så stora besvärjelser, men med hjälp av Pul kanske att det skulle gå.

"Ivy pch Pul syns inte heller till, Juniv.", sa Leo och bekymrad över läget. Rion ursäktade sig för att gå efter Adela och kapten Len.
"Det måste finnas något vi kan göra, Juniv? Att spåra henne på något sätt, eller?" Leo såg osäkert på honom.

Pul kom ut och såg sedan på Ivy.
"Det kan gå om vi koncentrerar oss." Han bet sig i läppen och såg sedan på Ivy.
"Vi behöver låna lite hår från Simon eller någon annan. Det hjälper oss att maskera doften."

Juniv sucade och såg på Leo och log svagt.
"Tack Leo att du hjälper. Vet su vart Mira är? Hon kanske kan hjälpa till?" Han vände sig mot kapten Len och såg på honom.
"Kapten har ni fått uppgifterna?" Han såg på honom.
"Det är fruktansvärt viktigt att ni hittar henne."

Ivy nickade. Hon ville inte göra Ivan besviken, men heller inte misslyckas med formeln. Det skulle lätt kunna gå fel. Hon svalde och bestämde sig för att det visst skulle gå och så fort Simon passerade henne rörde hon, med en snabb rörelse, handen över hans huvud för att dra loss hårstrån från hans hjässa. "Ursäkta, men vi behöver använda det här för en formel.", sa hon förklarade och uppriktigt för att sedan vända sig till Pul igen. "Kom, vi går ut och gör det, det blir lättare då.", sa hon och gick före honom.

"Jag har inte sett till henne sedan igår. Hon är säkert inte långt borta. Men du har rätt, kanske hon kan hjälpa. Hon kanske vet någon vi kan fråga, något vittne eller liknande." Leo ryckte på axlarna och såg sig om efter Mira innan han bestämde sig för att gå och leta reda på henne.

Kapten Len hörde Juniv tala till honom just då han skulle korsa korridoren. Han stannade upp och såg mot honom. Båda verkade lika upprörda. "Jag skulle just få efter Adela, hon kallade mig för att söka efter prästinnan. Vi tar hästarna, jag har flera soldater med mig." Han nickade då han såg allvaret i Junivs blick. "Vi ska göra allt för att hitta henne.