Ni som skriver..

Man ... dun-dun-dun ... SKRIVER. Ledsen att behöva säga det, men det är tyvärr det enda sättet.

Nej, men det känns som att du, precis som många andra, blir avskräckt av tanken på att det du skriver inte kommer att leva upp till dina förväntningar och bli lika bra på papper som det är i ditt huvud. Man ser framför sig hur ens första utkast ska vara fucking amazing och sen när man väl skriver ner det så blir det typ en hög med bajs istället för en hög med guld. Man glömmer liksom bort steget där man kommer att vara Kung Midas och redigera allting tills det blir bra igen.

The first draft is just telling yourself the story, som det brukar heta, eller som man också säger: you can't edit a blank page. Ditt första utkast kommer troligtvis inte leva upp till dina förväntningar, men det kommer vara ett enormt stort steg på vägen mot att det SKA bli fantastiskt.

Är egentligen motståndare till droger och alkohol och myten om den plågade artisten som måste dämpa ångesten med sånt för att kunna skapa, men det finns nog ändå någon form av visdom i uttrycket "write drunk, edit sober". Det vill säga att när man först sätter sig och skriver ska man inte fokusera så mycket på hur det blir utan bara kämpa sig framåt och skriva som om man inte har några hämningar. Efter det kan man försöka göra någonting bra av det.

Och fokusera inte så mycket på slutprodukten, typ "åh, det här skulle folk verkligen vilja läsa, om jag bara skriver det blir det en bestseller". Skapande, och skrivande, måste ju i första hand handla om att man faktiskt vill skriva för sin egen skull, berätta historien så som bara man själv kan, istället för att tänka på hur fint det blir när den väl blir utgiven.

Ett annat tips är för övrigt deadlines. De kan göra underverk för kreativiteten, även om de ibland har motsatt effekt.

(Jag vet inte om inlägget "makes sense" så att säga. Jag skriver bara det här nu precis när jag kommit hem och tänker kanske inte så klart.)

Jag kan göra riktigt sjuka saker för att få inspiration. Nyss gick jag ut i den dimmiga stadsparken och stannade där i cirka en timme varav 1 kvart "vloggade" jag och beskrev miljön in i den minsta detaljen och mina känslor för att jag ska bli bättre på att skriva om skräckmiljöer. Det var så dimmigt. Så dimmigt att jag blev yr och paranoid men ändå så vackert. Vackert men så skrämmande att jag nästan kissade på mig. Men ändå var det så svårt att slita mig från platsen då det var så spännande. Jag fick också liiite panik vid några fåtal tillfällen. Alltså jag skrämde nästan ihjäl mig själv för att bli inspirerad. o.O Men visst känner jag mig ändå glad nu i slutändan då jag fick en minnesvärd upplevelse. Jag fick lite känslan av att vara med i Cirkeln när jag var där. Parken var så tom, så extremt tyst och den kändes ödelagd. Sen lyssnade jag på musik också. Den här kvällen känns så magisk. Helt underbart spöklik. ♥

Har inte hunnit säga det här tidigare, men: tack! Jag hann skriva ett bidrag och skickade in det och allvarligt talat känns det som om man har en chans för en gångs skull nu när det är folk i ens egen ålder!

Vad roligt! Hoppas verkligen att du vinner!

Jag nöjer mig med att hamna bland de 25 bästa! ^_^ Det är det stora målet! En surfplatta må vara dyr men att bli publicerad är så mycket bättre än så!

Nu har jag skickat in mitt bidrag och kan bara hoppas på det bästa. Jag vill vinna surfplattan samt att jag vill bli publicerad nu. Det skulle vara så kul att bli publicerad.

Då hoppas vi nog allihop på att det går bra för er så att ni kan kalla er författarkollegor i framtiden. ^^

Haha, jo, det vore väl något! ^^

Det vore jävligt nice. Jag älskar att skriva det är i princip det ända jag gör på fritiden.

Vilja förlag söker lättlästa manus! Deadline 1 juni 2015.