In the dark PRS Vidomina & Medi

"De borde komma när som helst. Wilhem har en egen häst så han kommer kanske på efterkälken." Hon såg på henne och lade huvudet å sned.
"Åh det låter underbart!"

Isabelle lade ner borsten och tog hans händer.
"Jag trivs här, så mycket bättre än hos Alice. Här får jag röra mig fritt och jag har hittat så många vackra saker. Åh Ivan!" Hon log och kysste hans kind.

Ivy nickade åt Bella och synade de andra vid bordet. De hade hittat ett gäng unga människor. De skulle säkert trivas med arbetet hos Ivan. Det var ett plus att de kände varandra, iallafall en del av dem. Då skulle det säkert kännas lättare och kanske till och med trevligare trots arbetet.
Ivy vände sig till Pul. Han hade inte sagt så mycket, eller tagit några intiativ. Återigen påminde Ivy sig om hon ville ha något gjort fick hon göra det själv. "Pul, säg något. Du är så tyst.", sa hon och knuffade hans glas närmare honom i hopp om att han skulle smaka av drycken Ivy betalat åt honom.

"Så skönt att höra.", sa Ivan och strök hennes kind för att gå fram till sängen. "De andra kommer nog snart. Det blir bra med tjänare. På så sätt behöver vi inte göra allt jobb själva." Han iakttog henne. "Var ditt bad skönt?"

Pul såg upp mot Ivy och log mot henne och skrattade sdan till.
"Jag mår så bra Ivy. Jag tänker bara på våran hedersgäst. Vill Ivan ha henne tyst som en .." Han svarade inte när männen kom tillbaka.
"Vi är klara att åka nu." Wilhem log och lade huvudet på sned.

Isabelle log stort och satte sig i sängen.
"Badet var så avkopplande. Mina leder är så avslappnade och jag är redo att vila m ig en stund." Hon såg mot draperiet.
"Kommer bli tråkigt att ha det mörkt hela tiden."

"Dåså, vi har ingen tid att ödsla."
Ivy satte händerna mot bordet för att på så sätt luta sig mot det och ta sig upp på fötterna igen. "Vagnen är härute. Sätt er i den med Pul. Jag styr." Ivy visade med armen mot utgången så att de nyanställda tjänarna skulle förstå.
När de var ute vid vagnen klättrade Ivy upp för att sätta sig tillrätta på sin plats. "Det är inte långt bort, det tar inte lång tid." Hon harklade sig igen och blinkade till några gånger. Kanske hade hon druckit ett glas för mycket. Men trots det drog hon i tyglarna för att få hästen att rulla med sig vagnen, med de andra i, därifrån.

Bella, Wilhem och Simon satte sig i vagnen med Pul och han såg på de nya ansikterna. Ivan skulle bli så stolt.
Bella harklade sig lite.
"Så vad är hans namn? Vår lord menar jag." Hennes blick var nyfiken och nästan lös av nyfikenhet.
Pul log mjukt.
"Ni kommer få möta honom snart. Han är en god man och är den bästa lorden jag jobbat för."

Ivy styrde dem bort till villan på infarten, bara en bit ifrån trappstegen som skulle leda de in i byggnaden. "Framme!" Hon hoppade ner och öppnade dörren åt de så att de kunde kliva ut. "Kom, vi går in, låt honom inte vänta mer."
Eva, Marie, Jesper och Tara klev ut för att se mot det stora huset. De flämtade till. Det var vackert och stort, trots några år på nacken.
"Kom, den här vägen. Ni kommer få en annan ingång sedan, där tjänarna får gå, men det är ju trots allt första dagen.." Ivy flinade mot de och gick före för att öppna dörren åt de. "Ivan! Isabelle! Vi är här, vi har med oss tjänare!", ropade hon ovetande om var Ivan och Isabelle höll hus.
Ivan ryckte till av Ivys ord. Han hade lagt sig ner på sängen med Isabelle och nästan intill somnat när han hört Ivys rop på honom. "Ligg kvar om du vill, Isabelle. Jag går ner och möter dem." Han kysste hennes panna och satte sig upp i sängen för att sedan ta sig ner på golvet och gå mot trapporna som skulle ta honom ner till de andra.

Bella log och tog sig ur och såg upp. Visst hade hon hört om detta hus men visste inte om någon bodde här.
"Åh så det är här?" Hon nickade och följde efter.
Isabelle log och skakade på huvudet.
"Jag kan vara med. Att hälsa dem välkomna borde vara våran uppgift tillsammans. Sen måste vi få henne lugn." Hon hörde Alices skrik och suckade.
"Ska de få vea på en gång eller vänta att få reda på vad du är?"

Ivy vinkade in dem andra entusiastiskt. Hon hoppades på att Ivan skulle bli nöjd. Om de hade tur, trodde hon, så kanske han till och med skulle belöna Ivy och Pul för deras ansträngning att hitta de nya tjänarna.
Medan de väntade in Ivan och Isabelle visade hon in dem till hallen. Förmodligen gissade hon att de var på övervåningen, i deras sovrum eller liknande. Ivy tänkte inte gå efter honom. Däremot noterade hon att Alice hade vaknat och gav Pul en menande blick att de nog fick göra något åt det, så fort Ivan träffat de andra. Det skulle bara bli störande med henens vrål.
"Ivy och Pul hjälper oss med det.", sa han lugnande till Isabelle och hjälpte henne upp ur sängen. "De kommer märka så småningom ändå.", sa han log mot henne för att ta henne ut och ner till de andra.

Pul såg på Ivy, nickade och gick fram till dörren. Han låste upp dörren. Snabbt fångade han upp Alice och hyschade henne medan han lade en formel över henne. Snabbt blev hon slapp och han gick med henne till sängen.
"Så du skriker." Han log och lämnade rummet och låste efter sig.
"Mår hon inte bra?" Bella såg på vy och lade huvudet på sned.
"Är hon okej?"
Wilhem såg trött ut och skakade på huvudet.
"Stakars krake. Nattmaror eller hysteri?" Han såg på Ivy.

Ivy såg efter Pul när han gick efter Alice. Han hade lyckats tysta henne. Hon pustade lättat ut men vände sig tvärt till de andra när de började ställa frågor. "Så många frågor, vad sa jag om det? Ifrågasätt inte. Ni är inte här för att bli vän med våra gäster.", muttrade Ivy och ryckte till när Ivan visade sig inne i rummet med Isabelle bredvid sig.
"Ah, våra nyanställda. Välkomna." Han höll ut armarna för att visa huset, men sänkte de sedan för att låta de falla till sidorna igen. Han log brett. Ett påklistrat charm, som alltid fungerade. Trots det log Ivy lättat tillbaka. Hon gillade Ivan.
"Mitt namn är Ivan, ni kan kalla mig Lord Ivan och det här är min partner, Lady Isabelle." Han visade med handen åt Isabelle men med blicken åt de andra. "Jag är tacksam över att ni kommit hit för att hjälpa till med sysslorna. Varsågod, gör er hemmastadda, vem vet hur länge ni bli här? Det finns rum åt er."