The Vampire Diaries [R]

(( okidoki ^^ ))

En mansgestalt söker sig ut från mörkret, och han lyses upp av de gnistrande gatulamporna. Det var Elijah, inte Klaus i alla fall tänkte Bonnie i en bråkdels sekund. Elijah kunde skada eller utnyttja henne exakt lika mycket som Klaus, hon var heller inte på sitt bästa humör vilket betydde icke fungerande krafter (även om de inte fungerade särskilt bra i vanliga fall heller). Bonnie rör sig inte på fläcken, hon tittar endast på Elijah med en likgiltig blick, men hennes ögon spänner sig in i hans av hat.

Elena rodnar fortfarande och gör en inbjudande gest in till soffan, eftersom hon fortfarande inte kunde komma på vad hon skulle säga.
"Hm... Vi tittar på film!" sa Elena efter en stund. och kommer genast på att det var fel sak att säga.
"Eh.. Bara Borta med vinden!" la hon snabbt till.

Stefan bara såg på Elena. Sedan brast han ut i ett hånfullt skratt. "Borta med vinden, va?" Han flinade hånfullt. "Var det inte den vi såg på under vår första dejt?" Stefan såg på Elena, hon såg osäker ut, skruvade besvärat på sig. "Det är okej, jag fattar." Han kände inte alls igen sig själv, men riktigt förbannad var han. "Jag fattar", upprepade han tyst. Han såg menande mot Damons håll. "Det har alltid varit honom."

Elena spärrade upp ögonen och skakade på huvudet.
"Vi är bara vänner okej?" sa hon och försökte att låta nonchalant, men hennes ton stannade kvar i halsen. så hon lät förtvivlad.
Det här var inte det här hon ville. Inte alls.
Och där stod Damon, som om ingenting hade hänt. Åh, vad hon bara ville slå honom!

((VARFÖR MÅSTE STEFAN VARA SÅ DUM!?))

Han ler.
"Vad gör du här ute i regnet?" frågar han.

(( BECAUSE HE'S STEFAN

NEJMEN, JAG TÄNKTE ATT DET HÄR VAR TILLRÄCKLIGT FÖR HONOM, ATT DET TYP FICK VARA NOG NU C: ))

Stefan såg på henne, sedan såg han ner på sina skor. Elena satt så nära, men ändå så långt bort. Han ville bara nicka förstående, säga att allt var okej, att de skulle glömma bort allt som hänt, lägga det bakom sig. Men ilskan tog över, han tittade upp, såg Elena i ögonen. "Det kan inte förbli såhär, det förstår du väl? Du måste välja" De sista orden gjorde ont, men det var sant. Han skulle inte orka kyssa Elenas läppar när han visste att Damon hade kysst dem kvällen innan. Historien med Katherine fick inte upprepa sig.

Elena nickade och hon var nära bristnings gränsen. Det ända hon ville var att springa fram och kyssa Stefan, och försöka lugna honom.
"Men ge mig lite tid... Snälla?" Elena ler försiktigt och går fram till Stefan och tar tag i hans hand.

((OMG, DU SKRIVER FÖR BRA! DET ÄR DITT FEL ATT JAG NÄSTAN BÖRJAR SHIPPA STELENA... D: ))

Bonnie tittade in i Elijahs klarbruna ögon, de gnistrade i mörkret och han log, fast hon förstod inte vad hans leende betydde... Hennes näsborrar borrades upp, så som de gjorde när hon kände sig hotad eller arg. "Inget särskilt. Eller, jag hade aldrig berättad det för någon som dig i alla fall.", sade Bonnie likgiltigt med en blick som skrek ilska. Hennes hat mot vampyrer var aldrig osynlig, det syntes på långa vägar att hon bokstavligt talat avskydde dem.

(( vart är Bonnie & elijah, tänkte få Klaus dit och ha lite skoj ))

Damon vände bort blicken från de båda. Han ville inte heller att det skulle bli som med Katherine, det fick inte hända. Förr eller senare skulle hon tvingas att välja. Men djupt inne i honom hade han redan planerat att sticka om hon valde Stefan... Det fick inte hända. På något sätt kanske hon skulle ta honom tillslut.