Skriva av sig-tråden

- Kan jag ställa en konstig fråga till dig?
- Ja!
- Jag har länge undrat vad du har för ögonfärg för jag har-
- Blå!
- Vaaa?! Jag trodde du hade bruna eller kanske gröna ögon.
- I wish! Mina ögon är en ganska mörk blå.
- Som mina?
- Ja, ungefär så.

Fick just veta att en av mammas gamla vänner/bekanta nu har gått bort i cancer (efter en tids sjukdom som jag vetat om från en annan av mammas gamla vänner som jag har mer kontakt med). Hennes son ordnar med begravning - vi har ingen kontakt nu men jag gick i samma klass som honom på folkhögskolan en gång i tiden så funderade ett ögonblick på om jag skulle höra av mig och beklaga sorgen, eller något... Men å andra sidan, jag vet inte varför jag gör det isåfall. För att jag vet hur det känns (kan kännas) att förlora sin förälder, eller för att han är lockande -för mig? För att när min mamma dog så var han och hans mamma, närvarande på avstånd, i allra yttersta utkanten av mitt liv- som en länk till det som försvunnit för mig, en liten tråd..Och jag tror knappast de visste om det. Jag visste nog mer om dem än de om mig, antagligen. Han minns mig knappast.

På söndag är det faktiskt min mammas födelsedag, eller hade varit, och i slutet av månaden blir det fem år sedan hon gick bort.


Min kompis (läs:barndomsbästis) pappa (även han en gammal god vän till mamma) tog livet av sig för ett tag sen. Ett år efter att ha avtjänat livstids fängelse. Jag ska på den begravningen om ett par veckor. Jag hjälper min kompis att välja musik just nu.

Dagen efter den begravningen ska min pojkvän opereras för sin njursten. Det kommer säkert gå bra. Men ... tja, om något hände.. Det får inte hända honom något helt enkelt.

Hm, tja.
Jag känner mig lite skör just nu.
Det är okej att vara det.
Och så läser jag ju romanen om John Bauer just nu. Den står mig redan väldigt nära, men den är ganska... mörk.