Förändrad värld Lupple & Medi

"Det var inte bra. Det ska inte hända. Han är ganska sadistisk. Vi väntar här." Han lade på och suckade.
"Rhiannon har blivit bestraffad. Det är hemskt så vi stannar hemma. Överläkaren gjorde det och han är ganska hård." Sa han och suckade.
"Så Aurora vill du åka in till stan istället? Du är för vacker nu att det ska förgås."

Flora hade varit vaken en stund och satte sig upp. De tunna filtarna skulle behövas bytas ut och hon huttrade. Smärtorna var hemska men hon bet ihop. Sakta kom hon ut och satte sig på knä vid hans ben. Såg ner medan hon försökte ignorera sin menssmärta.

Rafael la ner sin telefonen när samtalet bröts. Satte sig på fönsterbrädan och bara stirrade ut. Väntade.

Aurora tittade upp när han pratade och försökte att inte visa sin rädsla. Hon nickade sakta. "Okej."Fick hon viskande fram för att sedan försöka tvinga fram ett leende. "Om du behagar att ta mig till stan."Viskade hon tvekande, vände ned blicken och kände några tårar falla ned på kinderna. Hon skulle inte komma hem igen.

Allan såg på sina små slavar och smekte Flora över håret innan han greppade tag i det och tvingade upp hennes ansikte. "Något att berätta?" Undrade han kallt.

Gerhard hade placerat henne på en annan bår och satt nu med Rickard och studerade hennes bilder medan de togs.
"Om hon har mer knölar kan vi ta bort dem genast. De kanske behövs mer narkos men det är väl bra."

Theodore suckade och satte sig på huk och höll upp två fingrar.
"Två saker ska du ha rätt för dig. Inte prata så. Var dig själv. Jag älskar dig för den du är och för det andra." Han torkade bort hennes tårar och log.
"Hon kommer må bättre. Han ville skona dig från överläkaren. Kom nu så åkervi."


Hans hand mot sitt hår och hon visste vad som skulle hända. Det var sällan han smekte någon. Flora såg upp på sin mästare. Hon hade fått tillåtelse att tala.
"Min menstruation har börjat mästare." Sa hon och såg in i hans ögon. Väntade att få tala igen.

Rickard nickade. "Självfallet måste vi ta bort dem direkt, så de inte hinner utveckla sig." Sa han nickande.

Hon svalde hårt, kände hans kalla fingrar och försökte samla sig. Försökte få kontroll på sina känslor. Hon försökte le och tog fram sin hand mot hans. Ville ha hjälp till bilen. "Okej."Viskade hon lite lugnare.

Allan log mjukt och nickade. "Mm, bra. "Sa han och smekte hennes kind. "Gå till ditt riktiga rum och gör dig rent ordentligt och vänta sedan på mig." Sa han. "Du har avklarat ditt straff." Förkunnande han innan han vände sig mot Jimmy. "Vad har du att säga?" Undrade han. Jimmy samlade tankarna, han behövde svara rätt. "Jag ber om din förlåtelse för min överträdelse. Det var fel av mig att säga emot dig mästare." Viskade han och Allan synade honom länge. "Gå till ditt rum och gör dig redo. Så som jag lärt dig." Sa han och Jimmy reste sig sakta upp. "Tack mästare." Viskade han innan han gick mot sitt riktiga rum. Det rummet de sovit i de senaste dagarna var straffrummet. Där de bodde tills de lärt sig sin läxa.

"Men jag hoppas hon inte har. Det skulle betyda mer smärta men det är inget vi kan hjälpa till med."

Han log och tog henne i fammnen och såg på henne.
"Så jag vill visa dig saker. Man kan göra naglarna vackra. Om du vill för din egen skull. Vill du ha det? Vill du gå på en spa behandling? Bli ompysslad?"

Flora såg på sin mästare och sänkte huvudet i en kort bugning.
"Tack mästare." Hon kom upp på fötterna och gick mot sitt rum. Tog av sig kläderna och hoppade in i den varma duschen och slöt ögonen.
Hon hade inte lika mycket bitmärken som Jimmy. Eller de sat inte på armarna utan andra ställen eftersom hon brukade bära klänning.
Väl klar virade hon in sig i en badhandduk och kom ut till sängen.

"Vi väntar och ser. "Sa Rickard och stirrade uppmärksamt på skärmen. Bild efter bild ploppade upp.

Aurora såg förvirrat på sina naglar. Det var inte bra att vilja vara vacker. Man var god nog. Men om någon annan befallde en viss sak skulle man inte ifrågasätta det hela. Hon nickade sakta. "Ja tack."Viskade hon, försökte att hålla sig inom ramarna.

Samma stund som dörren stängdes bakom honom så kunde han andas ut. Han tog av sig de smutsiga kläderna och nästan sprang in i duschen och satte på det varma vattnet och började tvätta av sig. Det var noga att göra rätt.

Allan gjorde lite arbete på kontoret innan han steg in i det viktigaste rummet och styrde stegen mot Floras rum. Han öppnade dörren och gick in. "Vackra blomma." Log han och satte sig bredvid henne på sängen.

Han pekade med en penna.
"Där och där." Han suckade.
"Den har spridit sig." Sa han dystert och lade huvudet på sned.
"Är det inte bättre att hon blir vampyr?"

Han såg på henne med ett ömt leende.
"Du är vacker som du är redan. Men det är om DU vill. Jag tvingar dig inte. Trodde du skulle uppskatta det." Han satte henne i framsätet.

Flora hade borstat ut det röda håret och såg på sin mästare. Sa inget och kände sig lite trött. Hon sov aldrig bra i det där rummet. När han tilltalade henne vände hon blicken upp mot honom. Fick hon tala?

Rickard såg det Gerhard såg samma sekund och suckade. "Det är inte upp till oss." Sa han allvarligt och stängde av maskinen och båren med henne rullades ut.

Hon lyssnade på honom, försökte förstå. Hon spände sakta fast sig. "Kan jag få prova?" Viskade hon försiktigt.

Han la sitt finger över hennes läppar för att visa att hon skulle vara tyst. "Du ska få vila, men först. "Log han och knuffade varsamt ned henne på sängen och lossade hennes handduk. "Jag vet hur trött du blir där inne. Men förstår du varför du var där?" Undrade han och särade på hennes ben.

"Vi var inte klara?" Frågade han och såg upp.
"Det behövs mer bilder. De är bara på ett litet ställe."

Theodore såg på henne och log.
"Prova köra bil eller få en manikyr? Pedikyrer är för fötterna och de kittlar en har jag hört."

Flora såg på honom och lade sig tillbaka. Knuffen var inte så hård och hon svalde hårt. Skakade på huvudet. Hade ingen aning om varför hon var där och kände hans händer. Tårar rann ner och hon kände sig så... smutsig igen.

Rickard suckade. "Har det spridit sig så långt, ned till benen. Så är hela hon infekterad." Sa han ärligt. "Ingen idé att kolla vidare. Vi kommer inte kunna bota henne." Sa han sorgset.

Hon såg på ratten. "Nej nej, inte den."Viskade hon förskräckt och pekade på ratten men visade sedan upp sina naglar. "Dem?" Undrade hon.

"Inte gråta Flora. Du vet vad jag tycker om det." Sa han varnande. "Dina tårar.. Jag tröttnade på dem." Sa han irriterat.