Förändrad värld Lupple & Medi

Gerhard lämnade rummet och gick mot medicinförådet för att hämta sömnmedlet.

"Jag får inte bestämma sådant." Sa hon och såg upp.
"Som ni önskar att göra mig ren på..."

Han suckade tyst och smekte hennes läpp med tummen. "Så du underkastar dig?" Viskade han. Satte ned henne på sängen, hämtade en liten balja och hällde upp varmt vatten tog några tvättlappar och gick tillbaka till henne. "Klä av dig och lägg dig på rygg." Sa han.

Den llätta beröringen fick henne att rysa men hon nickade.
"Ja." Viskade hon och såg ner på sin nakna överkropp. Hon hade fortfarande läkarrocken på sig och hon drog av sig den och lade sig ner. Hon var inte direkt smutsig men sa inget utan knep ihop ögonen.

Han såg på henne en kort stund innan han varsamt började att tvätta bort spyan och hennes tårar ur ansiktet. Tvättade lätt av henne över kroppen och blötte hennes hår lite innan han hämtade en ny rock och hängde den över henne. "Sådär.' Sa han lugnt. "Bättre " log han.

Hon såg på honom och flyttade sig närmare kanten så hon inte skulle ligga i spyan. I samma stundt kom Gerhard in med en bår och såg på dem.
"Jag vill ha din underskrift." Han såg på Rafael och räckte honom en klipbräda med ett papper på. Det fanns även en lapp där det stod att hon kunde vara sövd längre om han önskade. Så hon slapp smärtan.
"Jag kommer lyfta över dig nu Rhiannon."

Rafael smekte henne över pannan flyktigt innan han tog emot skrivbrädan och läste igenom pappret noga innan han greppade pennan och skrev under. Han skrev ett enkelt ja på det extra lappen innan han lämnade tillbaka brädan.

Gerhard såg på honom och nickade. Inte ens han ville se henne lida. Det var ett sätt att fuska, att få henne lugn.
"Så jag tänker flytta på dig nu." Gerhard lyfte upp henne och placerade henne på båren.

Rafael tog hennes hand mjukt. "Jag kommer finnas här när du vaknar." Lovade han. Gav henne en mjuk kindpuss. "Du kommer bli frisk." Log han och släppte sedan hennes hand och såg henne rullas iväg på båren. Den andre läkaren hade också kommit in.

Samma stund som dörren stängdes så ringde Rafael upp sin bror. De fick inte komma hit, inte nu.

Hon kände hans svala läppar mot sin kind och hon blickade upp mot honom. Kände hur en ny nål stack in i henne och ett plåster sattes på. En ny port och något svidande stacks in. Allt blev varmt innan hon kände en ny sprutades in. Denna gång somnade hon.

"Vi tänkte precis komma." Theodore satte på sig skorna och rättade till Auroras stora rosett.
"Vi har fixat present till henne."

Rafael svalde hårt. "Det går inte." Sa han snabbt innan han bytte till ett språk Aurora inte kunde. "Hon försökte rymma igår. Allan tog henne på bar gärning. Hon har blivit straffad. " Sa han snabbt. "Vill inte se det ske med Aurora också." Förklarade han plågat.

Aurora tittade nyfiket på telefonen men vände sedan ned blicken, som en lydig flicka. La händerna i kors över ryggen och försökte att inte lyssna. Men hon förstod ändå inte ett ord.

Jimmy slog upp ögonen när det starka ljuset slogs på. Kedjorna runt hans fotleder lossnade av sig själv och han såg sig omkring i det bara rummet. De hade en varsin madrass. En tunn filt, badrum för att hålla sig rena och ett bord. Allt var fast i väggar eller golv så man inte skulle kunna flytta på det. Han drog handen igenom det ljusa håret och såg blåmärkena som prydde hans överkropp och alla bitmärken. Han försökte samla sig innan han tog sig upp på skakiga ben och gick ut genom dörren som bara var upplåst när mästaren bestämde det. Ställde sig på sin plats, på knä. Det var hans position för denna vecka.