Förändrad värld Lupple & Medi

Hon hade tappat medvetandet för några sekunder då och då under piskningen och hon darrade. Hörde knappt vad de sa men äntligen hade de slutat. Benen brände och hon skulle aldrig kunna gå. Det gjorde så ont.
Hon hann inte tänka mera innan en ny smärta skar genom henne. Som eld kände hon och skrek på nytt. Det stank av bränt kött och hon gnydde klagande.

Hon var äntligen fri och hon kröp nästan ihop i hans kalla famn. Det var något bekvämt. Hon kunde höra hans röst men kunde inte höra vad han sa. Hon orkade inte öppna ögonen men hon visste att de var ensamna nu. Vattnet var som syra och hon vände sig om. Kräktes igen och försökte öppna ögonen. Hon skulle inte säga något om smärtan.

Han såg på henne, såg att hon försökte öppna ögonen och så spydde hon igen. Han stängde oroligt av vattnet. Blodet var borta, det som hade torkat men det rann fortfarande. Han försökte lägga på en handduk om henne. Men Rickard var framme. "Vi ska hjälpa "lovade han lugnade och frigjorde henne från Rafael. La henne på en sjukhussäng och började lägga på antibakteriell salva, med lite domnade effekt. De fick inte använda smärtstillande efter en bestraffning. De lindade hennes ben snabbt och sedan la de på en salva för att behandla brännskador och la på ett skyddande plåster. "Ska hon vara naken?'" Frågade Rickard och såg på Rafael. Vissa hade det som ett vidare straff. För att det skulle påminnas men Allan hade inte uttalat det. Denna gång. "Nej." Svarade han och Rickard gav honom ett litet, knappt märkbart leende och lät en sjukhusrock falla över henne.

Rafael skyndade sig fram och tog upp henne i famnen igen och satte sig på sängen med henne i knäet.

Hon hade fallit i sömn äntligen. Helt utmattad efter bestraffningen men hon grät i sömnen. Viskade förlåt om och om igen.
Gerhard ssåg på hennes ben och skakade på huvudet. Hon skulle inte kunna gå på dagar, veckor om inte månader. Stakars tös.
Trots att de itne fick ge smärtstillande så fick de behandla såren. Att linda dem skulle förhindra infektion och det var en sak Allan inte gillade. Så den saken accepterade han.

Rickard la rätt ett sista bandage med fjäderlätta fingrar. "Försök och få i henne vatten, hon kommer nog inte äta på några dagar. Smärta brukar hindra aptit." Sa han och såg på Rafael. "Minns Allans ord, hjälp henne inte än. Hon klarar inte en till sån här bestraffning. " Sa han innan han lämnade rummet och väntade in Gerhard på deras kontor.

Han såg efter doktorerna men fokuserade på Rhiannon, ganska snart. Hon grät och viskade i sömnen. Han kände blod droppa från sina kinder. Han la en filt över hennes axlar och började sedan sjunga. Han sjöng vackert men oerhört sällan. Han ville lugna henne.

Hans sång fick henne att slappna av. Hon hamnade i en djupare sömn och hennes viskningar hade slutat.

"Vi får nog ta rönken om några dagar." Gerhard satte sig ner och suckade.
"Flickan kommer inte vara i skick."

Hennes lugnare sömn fick honom lite mindre ledsen. Lite mindre orolig. Men han fortsatte att sjunga.

Rickard skakade på huvudet. "Vi måste få hem henne så fort som möjligt " sa han ärligt och suckade.

"Hon har cancer." Sa han och bläddrade i sina papper.
"Eller vi vet inte än. Men vi hoppas det var den ända." Sa han och nickade.
"Jag såg benen." Viskade han.
"Jag sydde lite vilket inte är olagligt i straffet. Men " Han sa iinget mera.

Han nickade sakta. "DÅ får hon behandlingen hemma. " sa han lugnt men väldigt menande. "Jag vet. Jag med." Sa han tyst och skakade på huvudet. "Men baksidan av hennes ben var inte alls lika djupa." Började han men tystnade lite. Han hade förstått.

Gerhard nickade tyst och såg på papprena.
"Vi får söva henne ikväll och fixa det." Gerhard såg ogillande på honom.
"Men tror du hon kommer att dö? Hennes cancer är ovanlig." han loggade in på sin dator och suckade.
"Hon skulle verkligen fått vackra barn. Som det ser ut nu så tar vi bort henne från listan. Kanske inte är så bra om hon får barn."

Han suckade lite och stirrade på papprena. "Vi måste in och se, ordentligt." Sa han vaksamt. "Vi har botat värre sjukdomar och skador." Sa han med en liten suck. "Jag tycker inte vi ska stryka henne ännu. Hon är en fertil kvinna." Sa han allvarligt.