Skriva av sig-tråden

Har ÄNTLIGEN kontaktat min vårdcentral för at få hjälp med utredningar, har skjutit upp det länge nu.
MEN i samma veva hittar jag en nylig artikel från en av de som jobbar på min vårdcentral som säger att kraven för remiss för precis det jag behöver hjälp med är så orimligt höga. Bara att hålla tummarna att de tycker jag är nog extrem för att få hjälp då...

Varför kan jag inte ens tänka mig att försöka sova i tid någon dag? Jag tänker alltid "jag borde försöka lägga mig tidigare idag" men sedan ser jag att klockan är nära 00 och jag ger upp direkt för jag vet att jag inte kommer somna innan 00, även om det inte är sent mot vad jag brukar somna så känns det så meningslöst att ens försöka

är i ett typ chocktillstånd. en av mina bästa vänner är ifrån myanmar och bor där för tillfället, då hon var tvungen att åka hem från universitet pga corona för ett år sedan.
nu i veckan så genomfördes en statskupp mot den demokratiskt valda regeringen, och nu är hela internet i hela landet avstängt. kan inte få tag på henne någonstans. landet är på väg tillbaka in i diktaturen som det var fast i i så många år, och jag är extremt orolig över min vän. kan inte förstå att det här händer just nu.

"Vad skulle diagnosen hjälpa dig, problemen kvarstår ändå."

Wow. Vilket bemötande man får. Dags att byta vårdcentral.

Det var det löjligaste jag någonsin hört. Det är precis så man löser problemen, med att förneka dess existens. Styrka till dig!

Jamen verkligen. Är fjärde gången på relativt kort tid som de inte riktigt velat hjälpa mig med de problem jag har. Att jag dessutom har svårt för att faktiskt be om hjälp blir ju inte bättre när man får såna här bemötanden.
Skickade tillbaka ett längre svar till dem där jag beskrev ytterligare vad jag förväntade mig för hjälp och varför en diagnos skulle hjälpa, som jag sen avslutade med att säga att det verklgien känns som att de inte vill hjälpa mig och att jag därför starkt lutar mot att byta vårdcentral nu, ska bli spännande att se vad de svarar.

Diagnoser har en viktig funktion, oavsett vad någon (gissningsvis person mindre insatt i diagnosen/erna) har för åsikt. Tyvärr är det ofta svårt, har jag märkt, att bli tagen seriöst i vården när man har ett visst kön tillsammans med en viss ålder. Ibland, också tyvärr, kan man komma längre om man tar stöd av en äldre person i samtalet med vården.

Jag är så otroligt glad över alla grupper på fb där man kan diskutera valet att frivilligt inte skaffa barn utan att man behöver skämmas över det.

De flesta jag är med i är engelska globala grupper med folk över hela världen som tagit det här beslutet. även om det känns som att flera bor i usa i trådar där man frågar vilket land man är ifrån. Det finns 2 grupper i sverige med medlemmar som väljer det här livet.

Det värsta är ändå samhällets behandling av speciellt kvinnor som väljer denna väg. Vi ska skämmas vi kommer dö ensamma vi är själviska. Vi är det ena och det andra.

Bara för att jag har förmågan att skapa ett liv behöver det inte betyda att jag måste använda den förmågan. Det finns miljoner anledningar till varför folk väljer att inte skaffa barn. Min största anledning är min sällsynta diagnos Catch 22 Som bara 200 i Sverige har fått den tänker inte jag ge ett barn. Barnet kan få hjärtfel och låg kalciumkoncentration i blodet. och problem med massa andra ämnen i kroppen. Jag har även en hörselskada jag inte vill ge ett barn.

Den andra största anledningen är att världen ser ut som den gör och att den är överbefolkad.

Jag skulle aldrig ens ha någon energi att ta hand om ett barn och jag har stort behov av att vara ensam och ha mycket egen tid. Jag kan inte direkt säga att det skakar hand med barn.