Skriva av sig-tråden

okej så när jag ÄNTLIGEN hade en ny tid till bup på måndag (efter att de glömde meddela att hon jag skulle gått till från början slutat jobba där like wtf??????) så ringer hon jag skulle träffat och säger att hon är i karantän för hennes barn har corona... vaaaaaarfööööööör snälla jag vill bara ha min utredning och få hjälp aaaaaahhhhh

varför tvivlar jag så på mig själv och är så rädd för at andra inte ska gilla det jag gör?
är så rädd att det jag gör inte är bra nog...

har jag en identitetskris? svar ja

Försöker mentalt ställa in mig på att åka hemhem nästa vecka

Varför oroar jag mig så ofta över om jag är ”för lite” eller ”för dåligt” fan av vissa saker? Kan jag inte bara få gilla nånting precis så mycket som jag vill utan att känna mig fejk?

När man träffar en kompis för första gången på länge och har höga förväntningar men blir besviken. Oh no </3

Har haft så otroligt mycket julångest. Älskar, älskar julen i vanliga fall och längtar så efter min familj. Men till saken hör att jag har en stor, brokig familj och att träffa dem alla går inte ihop med covid-riktlinjer. Sedan har ett problem varit att få i min familj/släkt verkar ta dem på allvar. Även om delar av familjen nu verkar förlika sig med detta och jag började bli beredd på att bara träffa en liten del av familjen, så visade det sig att ett syskon som det var givet att jag skulle fira med har för avsikt att gå tvärtemot riktlinjerna och också fira med andra människor än oss under mellandagarna. Jag känner att jag inte ens vill vara med på ett hörn av detta, så jag antar att det var ett ultimatum jag ställde; antingen väljer hen en grupp att fira med, eller så stannar jag hemma. Känns som att jag gjort alla ledsna och besvikna och jag har haft ångest över hela situationen i flera dagar. Bröt ihop i duschen igår. Men känner att jag måste dra de här gränserna? Särskilt när andra inte gör det.

Jag har en sådan äcklig smak i munnen på grund av den äckliga provisoriska lagningen av min visdomstand som ska opereras ut i Januari någon gång.
Ja opereras, eftersom de vill tvinga i mig lugnande medel och sedan bedövning.
Men de förstår inte, jag har bara 2 visdomständer kvar, de andra 2 har jag dragit ut på helt normalt sätt.
Så jag förstår inte varför jag måste få lugnande.

Deras ursäkt är att de vill inte att jag ska vara så brytt om vad de gör, men jag är inte så brydd.
Jag frågar inte vad de gör, om jag har saker i munnen, utan jag säger bara att jag vill att de säger vad de gör så att jag ändå vet vad de gör.
Det kanske är att vara brydd, men att vilja veta vad de gör är väl för tusan inget farligt.