Skriva av sig-tråden

Kom igen! Heja dig! Jag tror på att du kan klara vad än du tar dig för!

jag HATAR verkligen matte och jag tycker inte särskilt mycket om läraren. innan högstadiet hade jag jättelätt för matte men sen har det bara dalat och jag mår så jävla dåligt över mitt betyg. jag får svårare uppgifter som jag inte har bett om, jag får inga förklaringar och det dyker upp begrepp jag aldrig har hört talas om. jag försöker förklara att jag absolut inte klarar av högre än C-nivå men får ingen respons what so ever på det.

och nyss frågade läraren vilka som behövde hjälp, många räckte upp handen, bland annat jag, och han rabblar upp allas namn förutom mitt. man bah, vafan, nån gång måste du se att jag inte är så jävla duktig?! det är inte första gången det händer heller och jag har börjat lägga på mig papper med oavslutade uppgifter för jag får varken hjälp eller förklaringar...


och nu mår jag dåligt över att jag klagar över att jag får svårare uppgifter. fan

Jag vet inte

Har gått från knappt någon frånvaro alls i högstadiet till att nu ha 29% frånvaro i gymnasiet... Okej det mesta är för att jag var ledig ett tag but still. O min mentor är fortfarande sur på mig för det fast han gav mig ledigt

Är så missnöjd med provet. Ingenting i skolan går bra just nu och jag får inga bra resultat. Jag har panik följer betygen men jag kan inte nämna det för någon, allt de säger är ”sluta du får alltid bra betyg”. Det är skitjobbigt jag har så mycket prestationsångest

För sju år sen förändrades allt och en del av mig dog. Jag trodde aldrig att jag skulle känna mig hel igen, eller någonsin känna mig hemma igen. Att le gjorde fysiskt ont och psykiskt var det som att dö. Om jag idag ändå kunde åka tillbaka och krama om mitt femtonåriga jag och säga att allt kommer ordna sig, det kommer göra ont länge men sju år senare så kommer det inte längre göra ont och jag kan äntligen tänka tillbaka till innan 14/10-2013 med glädje och kunna le och skratta igen.

jag känner mig så TOTALT hjärtekrossad men det är av en så töntig anledning att jag inte ens kan skriva det utan att skämmas men alltså jävlar i havet vad det gör ONT ändå. är ju trött på att känna mig likgiltig inför allt och avdomnad hela tiden, vill ju känna starka känslor. men inte SÅHÄR!!! herregud vad jag inte vill känna såhär det känns ju som mitt hjärta kommer lägga av vilken sekund som helst. aj.

Jag hatar corona. Jag vill kunna planera vad jag ska göra efter gymnasiet men det går inte. Jag vågar inte planera eller se fram emot någonting för det kommer ändå bara att bli inställt.

Jag är SÅ taggad för Nimbus (HP-konventet jag arrangerar i Sundsvall). Aldrig varigt så hype över någonting i mitt liv det kommer bli SÅ BRAAA