Skriva av sig-tråden

Hej vännen.

Jag förstår inte riktigt vad som hände? Vi gick från att bo grannar, ses varje dag, skriva varje dag och ändå ville vi prata i telefon. Vi kallade varandra för bästa vänner och gjorde nästan allt tillsammans. Sen slutade skolan. Vi flyttade hem igen och du slutade skriva.

Jag skrev som vanligt men det tog 2-4 dagar innan du svarade. När jag frågade om allt var okey, sa du ja och att du bara hade mycket att göra hemma. Sommaren gick och vi pratade i telefon en gång, då du bara var trött och ville lägga på. Sen började skolan igen och vi bor nu 15 minuter ifrån varandra. Jag hade nu tagit upp ditt avstånd från vår vänskap tre gånger. Och fast du var i min by och hälsade på frågade du aldrig om vi skulle ses.
Jag blev väldigt ledsen över det här. Och jag sa det till dig. Tillslut sa du att du inte orkade svara längre. Att du inte ville ändra på dig själv för att inte såra mig. Du vill ha kvar vår vänskap men inte jobba för att behålla den? Vad betyder den för dig då egentligen?

Och jag förstår att du inte mår så bra nu, och att det är jobbigt att komma tillbaka till ett ställe där så många av oss inte är kvar längre. Men ger det dig nån anledning till att säga att du inte vill ha mig där när jag kommer och hälsar på? Säga att jag var i vägen? Jag blir SÅRAD av det. Jag vet inte hur jag ska bete mig runt dig längre. Så nu säger jag stopp. Jag vrider ut och in på mig själv för att inte stå i vägen för dig, för att jag inte ska vara självisk och jobbig som vill ha kontakt med min bästa vän.

Så nu backar jag. Jag skriver igen när jag tror att jag är redo för den typen av vänskap du vill ha. För du har inte rätt att skuldbelägga mig för hur du mår när jag bara berättar hur jag mår över saker du gör. Men jag hatar det här. För jag saknar dig och mår otroligt dåligt av att för en gång skull försöka sätta mig själv först i en situation. Men allt jag vill är bara att skriva och säga förlåt. Fast jag inte har gjort något fel? Eller har jag det? Jag känner mig vilsen.

Förlåt för att jag inte kunde vara den vännen du ville ha.
Jag älskar dig.

Gruppboendet som jag tillhör vill få mig att må skit....
De vill att jag sanerar lägenheten för de tror att man kan sanera bort kvalster.
Och de vill att jag sanerar lägenheten just enbart för att de har personal som är allergiska.
Men jag behöver inte sanera lägenheten, det behöver jag inte.
Det räcker med att städa, men hur noga jag än städar lägenheten så är de aldrig nöjd, så inte underligt att jag inte gillar att städa.
De älskar att trycka ner mig och få mig att må dåligt.
De vill ju helst att jag inte ska ha djur överhuvudtaget.
Men utan katt har jag inget liv.



skriv gärna till mig i uggla om detta.

Fan vad jag hatar min klass...

Är så extremt irriterad på att det har dragit ut så på tiden, nu går ju den här eftermiddagen inte alls som jag tänkt mig och jag blir stressad över att det känns som att jag absolut inte kommer ha tid till det jag trodde jag skulle ha tid till. Plus att jag är trött så då har jag verkligen inte tålamod med sånt här. *aggressiv suck*

jag är helt värdelös för jag stressar upp mig inför varje liten skolgrej. har en diagnos i no imorgon, och jag har pluggat, men ändå sitter jag och typ gråter för jag kan ingenting och jag är så stressad över en liten grej

Jag känner igen mig i vad du skriver, men vill bara att du ska veta att jag inte alls tycker att du misslyckas eller förstör på något sätt. ♥

Ok, jag glömde visst att svara. Men tack! ♥

Jag vet inte varför det inte funkar, men jag är helt säker på att du inte är värdelös.