In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon såg på dem och nickade. Hon klev sedan in genom portarna och längst den röda mattan. Snabbt gick hon till tronen och slog sig ner. Hon tog en minut för att samla sig innan hon började att tala.
"Jag vet att ni är rädda. Många av er har förlorat ett hem och ingen vet hur allt började. Jag som prästinna ska se efter er. Vi ska även bygga upp husen." Hon log och nickade.
"Vi ska hitta den som är skyldig och straffa honom."

Adela nickade till Alices ord och iakttog folket som i tystnad hade lyssnat på Alice. Folket hade en rädsla i sin blick. Vissa hade gråten i halsen. Det var hemskt att se. Men tacksamt jublade de åt Alices ord och höjde sina glas de fått serverat för att ropa Alices namn. De sänkte de och ett mummel spred sig i rummet igen. "Jag ser till att de blir eskorterade till sina rum. Sedan skickar jag efter byggarbetarna att se efter husen, bäst att inte dröja." Adela hade viskat i Alices öra. Hon var orolig att om de dröjde skulle något annat olyckligt hinna hända. Det oroade henne att prästinnan misstänkte någon för en mordbrand. I ett försök att lätta stämningen en aning log hon mot Alice. "Hur gick det med sömmerskan? Hur kommer klänningen att se ut?"

Hon hajade till.
"Sömerskan. Jag hade glömt. Jag var så mån att ta hand om mitt folk." Hon såg oroad ut och såg sedan mot dörren.
"De kommer att få det bra." Hon höjde handen.
"Om ni vill ta ett bad så får ni använda polen. Ni behöver få lite avkoppling enligt mig." Hon reste sig snabbt.

"Oroa dig inte för det. Sömmerskan finns kvar i palatset. Jag ordnar en annan tid åt dig imorgon." Adela drog på läpparna i ett försök till leende och såg sedan på Rion. "Ta med henne till hennes rum. Hon behöver vila." Rion nickade till Adelas ord och gick fram till Alice. "Du har gjort tillräckligt. Bäst att du återhämtar dig inne på ditt rum. Det blir middag snart." Han tog hennes arm i sin och ledde henne därifrån. Adela stod kvar och såg efter de.

Hon såg på Rion och såg sedan mot Adela. Snabbt tog hon sig ner för trappan och såg sig om.
"Ska vi?" Viskade hon till Rion.

pul hade återkommit till palatset och ställde sig vid Ivans dörr.
" Ni hade velat talat?" sa han högt och släptes in med en annan vakt som stod och iakttog dem

Rion nickade och gick bredvid henne från tronsalen och lämnade Adela kvar med människorna. De närmade sig Alices rum. "Du skötte det bra nere i staden tyckte jag. Var du rädd?", frågade Rion och drog lite på läpparna i ett flin för att sedan knäppa händerna bakom sin rygg.

Ivy blev eskorterad av en av de andra vakterna till Ivan och Isabelles rum. "Ivan, du kallade på oss.", sa hon och nickade åt Pul när hon såg honom inne hos Ivan.
Ivan nickade åt vakten att lämna de ifred. Vakten nickade och försvann nut från rummet för att stänga dörren bakom sig. Han stod förmodligen kvar för att vakta rummet. Nu när de var så många där. "Ivan, du är inte klok! Du anar inte hur misstänksamt det ser ut att du kallat på oss båda." Ivy lät upprörd och talade i låg volym. "Hej, Isabelle, så kul att se dig igen.", sa hon sedan när hon insåg att deras samtal hade publik.
Ivan suckade och gick fram till Pul och Ivy. "Jag behöver er hjälp att förgifta Alice igen. Hon är på benen igen, vem vet vad hon hinner göra under den tiden?" Ivy bytte en blick med Pul. "Förtrollningen vi kastade på henne varar inte helatiden, Alice kommer att bli sämre."

Hon skrattade och skakade på huvudet.
"Nej klart jag inte var rädd. jag är bara orolig över mitt folk." Hon log och lade huvudet på sned.
"Och du? Hur gick det för dig?"

Han suckade.
"Ja men det kommer inte häller vara för länge. Hon kommer bli frisk av sjukdommen hon har. Det är bara en liggande sjukdom." Viskade han

"Jag förstår." Han öppnade dörrarna till hennes kammare för att gå in i rummet efter Alice och stänga om dem. "Trots olyckan var det trevligt att komma ut från palatset en sväng." Han gick fram till en karaff med vatten för att hälla upp i ett glas till Alice och räcka över det till henne. "Kapten Len verkar ha hittat sin roll här. Du valde rätt person att anlita." Han log mot henne och väntade på att hon skulle ta emot vattnet han räckte över till henne.

Ivy suckade och skakade på huvudet. "Vi får hämta giftet och förgifta henne igen." Ivy såg på Ivan som nickade.
Ivan tänkte på vad de skulle göra med henne. De kunde kanske kidnappa henne igen, ta henne hem till honom, till hans slott.
"Isabelle, hjälper du oss? Kan du hämta giftet åt oss? Du är fri att lämna rummet." Ivan kramade om Isabelles händer.

Hon skrattade mjukt och satte sig på sängen och tog emot glaset.
Snabbt drack hon upp det och räckte över glaset.
"Jo men jag behöver sova en liten stund." Viskade hon och lade sig ner.

Issabelle nickade och såg på dem, reste sig och gick mot dörren för att sedan bli utsläpt. hon fick lite friare marker. Hon fick inte gå in i köket eller i tronsalen och inte in till Alice. En vackt kunde hålla ögat på henne lite mer men annars var hon fri att gå.

Rion nickade och tog emot glaset hon räckte över till honom. "Ja, vila du. Jag är kvar här hos dig.", sa han lugnt och slog sig ner i fåtöljen nära hennes bädd för att sätta sig tillrätta och vila händerna på armstödet. Han lutade sig tillbaka och slöt ögonen.

Ivan nickade åt Pul och Ivy när Isabelle försvunnit därifrån. "Hon kommer klara det. Hon är strax tillbaka, det är jag säker på." Han rätade på sig och gick tillbaka till sin stol vid fönstret för att sätta sig ner och blicka ut i mörkret. Ivy verkade irriterad över Ivans beteende och knöt nävarna. "Pul!" Hon vände sin blick åt hans håll. "Förstår du vilken risk Ivan har satt oss i som kallat oss hit? Till honom?"