Skriva av sig-tråden

Känner mig så mycket bättre i natt. Har inte heller rört min telefon eller dator alls under dagen , vilket har känts väldigt skönt. Nu ska jag stänga ner mugglis, stänga av telefonen, läsa lite för att inte ha skärm precis innan jag somnar, och sedan försöka sova tidigt

EDIT: Dammit, trodde klockan var 23 haha, blir kanske inte jättesen kväll, men senare än vad jag hade tänkt mig

nu kanske du får en notis här, så förlåt för det, men fan, jag är stolt över dig!

Det är lugnt, tack ❤️

jag är verkligen så sjukt konstant stressad hela tiden D: Stressad över framtiden (framförallt den jäkla tekniken som bara blir mer och mer och folk förstår inte hur mycket skada det kommer att ge om tekniken plötsligt försvinner), att färre och färre betalar med kontanter och jag är så rädd att de kommer försvinna helt snart D: Stressad över hur fort tiden går, att jag blir äldre och den jäkla pressen att veta att jag "borde" skaffa barn snart.... framförallt från min mamma då hon verkligen vill ha barnbarn D: Just nu vill jag inte ens ha barn och det känns som att jag kommer göra min mamma besviken om jag inte skaffar barn D:

Jag är också stressad över om vi kommer få en vit jul, att jag inte vet vad jag ska klä ut mig tilll på halloween, att coronaviruset kommer förstöra ännu ett år så 2021 kommer bli lika tråkigt och hemskt som 2020, att världen verkar gå bakåt istället för frammåt när det gäller tex. hbtq+ personers rättigheter osv .... D: Hatar detta... D:

Jag älskar mitt sommarjobb så mycket (jobbar som simskolelärare i en sjö för fjärde året). Dock känns det så jobbigt att jag kanske inte kan jobba kvar nästa år, eftersom att det bara är fyra veckor och egentligen behöver jag jobba mer än så. Och även om jag jobbar kvar så vet jag att den av de som jobbar där med mig som jag känner bäst kommer sluta. Så om jag inte jobbar kvar kommer jag antagligen aldrig mer träffa honom eller någon av de andra som jobbar där. Det är verkligen de fyra veckorna på året som jag mår som allra bäst, jag går och längtar efter dem konstant. Jag vet inte vad jag ska göra, känns som att hur jag än gör så blir det dåligt.

Nu händer det, resan jag bävade inför för två år sedan, som sedan inte blev av pga eldningsförbud, resan som jag nu har längtat och längtat efter i över ett år. Just nu sitter jag på en buss med musik i öronen och en fantastisk utsikt genom fönsterrutan. Efter drygt tio timmar tåg och buss är jag fortfarande lika exalterad och lycklig, ja jag är lycklig. Människorna omkring mig är några av de bästa som finns och jag kan inte sluta le runtomkring dem. Vi är alla väldigt olika och det gör det så himla bra!

Jag är inte säker på hur mycket av resan upp fortfarande är framför oss men förmodligen 2 timmar till. Sen så är vi framme, men resan har bara börjat. Med 19 kg på ryggen och elva underbara människor omkring mig ska vi gå och sova på fjället fem nätter! Det kommer att vara ett äventyr som består, vädret ser ut att vara på vår sida och allt är bara fantastiskt!
Äventyret har knappt börjat men jag påminns ständigt om hur underbara ni är, S, V, K, A, E och E
♥

Jag har mopedkörkort, men jag önskar att jag hade haft körkort för skoter också för då hade jag redan haft min morfars skoter.
Men nu har jag inget skoterkörkort och nu ska min näst yngsta kusin sno den enda skoter jag ville ha.
Min morfars.
Visst den skotern var gammal, men väldigt fin och välmående Yamaha.
Varenda skoter som jag ser idag, är fin, ja, men så stor och klumpig.
Morfars var lagom stor och smidig och det är lagom stor och smidig skoter jag vill ha, inte stor och klumpig.
Känn er fri att svara men gör det i uggla, vill inte se att någon svarar här.

Kan känna mig så förvirrad och vilsen emellanåt och inte riktigt veta vad jag vill i livet. Eller kanske snarare komma på massa saker som verkar roliga men inte veta om det är något jag verkligen vill göra eller om det är ett rimligt ”mål”. Och så känns det lite som att man inte gör något vettigt