In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon såg på allt arbete och nickade. Hon log lite. De hade lyckats släcka och hon såg mot Pul som stod och hjälpte. Han log lite svagt.
"Jag hjälpte till. Jag var i närheten." Sa han.
Alice nickade och såg oroad ut.
"Vad tror du har hänt Len?"

Vakten såg på honom.
"Har de glömt något? Jag kan inte släppa ut er oc jag får inte lämna min postering. Så fort de andra kommer tillbaka kan jag börja söka åt er. Vad är de har glömt?" Han såg på honom.

Kapten Len stod still för att vänta in Alices ord. När hon talade till honom såg han åt hennes håll och blickade mot de nerbrända husen för att iaktta de. Han upptäckte Pul verkade hjälpa till på platsen. "Jag tror att det var en olycka, vi har inte hittat någon misstänkt för branden." Han vände sig till Alice och gick sedan närmare för att inte behöva tala i så hög volym med henne. "kan vi lita på honom? Jag har inte sett honom här tidigare.", viskade han och syftade på Pul.

"Skicka efter dem bara. Jag behöver tala med dem själva. Jag är säker på att du förstår. De behöver veta att jag försöker komma i kontakt med de.", sa han och hoppades på att han inte hade avslöjat för mycket. Han sneglade på Isabelle. Var var hon påväg? Skulle hon lämna honom nu? Han suckade och såg på vakten igen. "Skynda er bara."

Hon såg på Len och nickade.
"Han är magiker, hjälpte mig när jag var väldigt sjuk." Hon såg på Len igen och sedan mot Pul.
"Jag vill att alla sjuka ska få vård. På palatset ska alla göra sitt västa. Drickandet av blod ska hållas borta från synen av människor." Hon såg på Len.
"Vet du vart det började?"

Han suckade och ropade till någon annan.
"Jag stannar här men jag har skickat efter något. Jag vet dock inte vart de är."

Len kastade en misstänksam blick mot Pul, men beslöt sig för att lita på Alices ord. Han hade ändå inget val. Det var Alice ord som gick först. "Ja, självklart, ers höghet." Han backade från henne och nickade igen. "Javisst. Jag har informerat tjänarna att se efter människorna, de kommer att bli väl omhändertagna.", sa Len lugnt och knäppte händerna bakom sin rygg. När hon sedan frågade om var det började svalde han såg från olycksplatsen till Alice igen. "Kom, jag ska visa dig."
Han lät händerna falla till sidan igen och gick med stora kliv mot det brända området för att stanna vid ett av husen som stod närmast torget, närmast marknaden och fontänen. "Här. Det ska ha börjat i det här huset. De andra började också att brinna sedan. Han tog upp halmstrån som fungerat som tak för husen. "Det är gamla material, ers höghet, därför brinner det så lätt." Len släppte ner stråna mot marken igen och såg på henne. "Om jag inte är för framfusig, ers höghet, så uppmuntrar jag er att tala till folket, som deras prästinna."

"Bara de får veta.", sa Ivan tungt och kände sig besegrad. Diskussionen med vakten var hopplös. Bedjande såg han på Isabelle och drog på läpparna i ett trött leende. Det lugnade honom att se henne blick. "Skickat efter något? Vad har du skickat efter?"

Hon gick efter och synade huset.
"Det är väl världshuset?" Frågade hon och såg på honom.
"Så fort jag kommer tillbaka ska jag tala med dem. Jag måste först se till här. Ni verkar dock ha allt under kontroll."

Han synade honom.
"att hämta Pul och Ivy sir" sa vakten. Han stängde sedan dörren.

"Jag antar att det är värdshuset, skylten avslöjar det. Jag kan inte vara säker då jag inte är härifrån, ers höghet." Men de förbipasserade instämde att jo, det var värdshuset. Folket hjälptes åt att stötta varandra för att ta sig till vagnarna. "Det är sista lasten, ers höghet. Det blir inga fler." Sa han för att försäkra prästinnan om att det inte rörde sig om att människorna skulle ta över palatset. "Jag har gjort så gott jag kan, ers höghet.", sa han sedan som svar på hennes kommentar om läget. "Det saknas bara en plan att bygga upp här igen." Han pausade och såg med en bestämd blick mot Alice, det var mest så han såg ut för att vara fokuserad. "Jag ska samla soldaterna. Tala med dina vänner. Jag är till din tjänst om det är något." Kapten Len bugade och gick sedan därifrån för att se efter sina soldater.

Hon nickade och såg sedan mot sin häst och hoppade upp.
"Kom gärna till mig ifall du har hittat något. Jag kan försöka få Pul att hjälpa mig. Han är trots allt magiker." Hon suckade och skakade på huvudet.
"Vi ses sedan." hon red hem och när hon kom hem så såg hon mot Adela.
"Hur mår alla? Har de fått mat?" Frågade hon och tog av manteln.

Kapten Len nickade mot henne och försvann för att se efter soldaterna.
När Alice kom ridande hem med Rion, Leo och Mira efter sig mötte Adela de inne i hallen. "Ers höghet.", sa hon och lät trött på rösten. "Alla har kommit nu, de är samlade inne i tronsalen. De väntar att få höra från dig. Köket serverar de mat. Vi kunde inte rymma de inne i matsalen." Hon såg en aning orolig ut och svalde.

Hon nickade och såg sedan på henne.
"Behöver vi en mask?" Hon såg sedan mot korridoren och började att gå.
"Jag kan avstå eftersom det har hänt mitt folk och jag är inte här för att dömma dem."

"Låt dem se dig. Ingen mask, ers höghet."
Adela nickade och gick bredvid henne mot tronsalen för att bli insläppta av vakterna. "Bäst du sätter dig på tronen, vi följer dig.", sa hon och menade att Rion och de andra följde efter henne.