Skriva av sig-tråden

Har verkligen ingen ork eller motivation att ta tag i skolarbetet

Argh, same. Jag sitter och stirrar blankt på en skoluppgift som måste vara klar till imorgon, samtidigt ligger det massa annat som måste göras på hög och väntar. Men jag tycks ändå inte kunna hitta motivation eller ork att faktist göra sakerna.
Blir ännu mer stressad över att det bara är typ en och en halv vecka tills betygen sätts och då måste allt vara klart, jag får PANIK!

Vi borde ha en "COVID-19"-STATUS:
Alla här som har samlat på sig minst 3 skoluppgifter eller arbetsuppgifter: lämnat in dem efter deadline räck upp en hand

Alla dessa borde få titeln "Master of Procrastination"


Med vänlig hälsning,
QUEEN OF PROCRASTINATION

Hahaha! ja, då har definitift fötjänat den titeln XD
Men på riktigt, det är ganska stressande

Du har åtminstone tre val =)
1. Gör det enklaste först för att få en del avklarat: kan ge en extra energi att göra det svårare när "hälften redan är klart"-känslan slår in.
2. Gör det svåraste först för att det kommer ta mer tid, för att sedan känna lättnad när du kan göra det enkla snabbare därefter.
3. Skit i allt. Hoppa på gräsmattan, mata YouTube-videos, sitt här och skriv, skratta, njuuuut och bränn upp betyget när du får det

ugh jag är så trött och det är så irriterande för jag kan inte vara produktiv överhuvudtaget. även saker jag faktiskt vill göra (like skriva). och ofc skolan också herregud. det var inte som jag hade koll på mitt liv förut, men nu är det somehow ännu värre. och det blir ju inte direkt bättre av att jag inte orkar göra saker för att bli mindre trött heller.

Asså, den här människan...
Hon är bäst, vi skrev till varandra varje dag när vi inte sägs i skolan.
Hon fanns alltid där för mig, och jag för henne. Vi skrattade och grät åt samma saker. Vi kunde verkligen säga allt till varandra. Vi byggde scheman utifrån varandra bara för att vi skulle ha lektioner samtidigt. Vi var jättetighta...
Men nu vet jag inte vad som har hänt... Kanske överanalyserar jag, kanske har inget hänt alls, men det känns verkligen som att det är något.
Vi skriver inte längre, ibland får jag inte ens svar på meddelande jag skickar. Vi har knappt några lektioner tillsammans alls längre. Hon har alltid andra vänner att vara med, och det känns som att hon alltid får en ny vän som gör mig lite mindre viktig. Allting som hon har sagt endast till mig har hon nu sagt till flera andra, tillockmed ännu fler saker som jag vara fått veta av någon som känner någon...
Vi pratar knappt alls längre...
Jag vet inte vad jag har gjort för fel... För obviously har jag gjort något fel..
Vet inte vad jag ska göra, det känns som att vi aldrig kommer bli som förut igen. Jag trodde att vi två skulle vara vänner för alltid, men vi har känt varandra i snart 2 år och vi har glidit ifrån varandra alldeles för mycket...
Även om hon inte vill vara min vän längre tror jag inte att jag någonsin kommer lyckas släppa taget helt. Hon var den första som jag har varit så tight med, min närmsta och bästa vän jag haft. Jag är så rädd att det kommer ha tagit slut helt efter sommaren...
Hon betyder så mycket för mig, men det känns som att något är på väg att komma emellan oss så vi kommer glida isär mer än vi redan är...
Asså jag vill verkligen att det ska hålla livet ut, men som det är nu tror jag inte att det kommer hända...

Egentligen känner jag att jag glider ifrån de flesta av mina vänner...
Men har blivit lite närmare med några människor och det gör mig glad ♥

Förmodligen är det ju mig det är fel på och jag som överanalyserar allt för mycket...

Den är förbannade matten. Inte roligt alls. Över huvud taget. Och så är det prov på måndag. Och har räknat typ en fjärdedel av matteboken...

Bra lista! Efter att ha gjort val nr 3 i flera veckor så har jag äntligen börjat plugga (ish) igen :'D Jag är på alternativ 4: Gör ett schema för varje vardag ca kl 9-17, med varje ämne 1-3 timmar per dag.

Har egentligen inga deadlines utan pluggar körkort, gör klart gamla kreativa projekt, skriver jobbiga ansökningar och mejl och sånt. Det bästa är att det får mig att längta till helg

Först och främst vill jag säga att det inte är ditt fel, man ska aldrig klandra sig själv för att med glider isär med sina kompisar.

För det andra tror jag inte att en så tight vänskap sluter bara sådär. Jag har själv en väldigt bra vän, som inte har gått på samma skola som mig sen i trean, och vi har ibland långa perioder då vi inte pratar alls, men varje gång vi pratar igen känns det som att vi aldrig har varit ifrån varandra. Så, jag tror att om ni börjar prata kommer det lätt kännas som vanligt igen.

Ingenting behöver ha hänt för att vänner ska sluta prata, och ingen behöver ha gjort något. Men om du är orolig för att du skulle ha gjort något kanske du bara ska fråga? Du kan skicka ett SMS eller vad som helst. Och eftersom att ni pratade om så mycket med varandra innan så tror jag inte att det kommer kännas jättekonstigt att prata om något sånt. Men, såklart, om du inte är bekväm med det kanske du ska prova något annat, kanske fråga om ni ska hänga en dag och se vad som händer.

Jag förstår att du är orolig, för det är aldrig kul att tappa kontakten med en vän, särskilt inte en vän som stod en så nära. Men jag är ganska säker på att det finns en lösning, så tappa inte hoppet. Och kom ihåg att det inte är något som helst fel på dig, och det är inte ditt fel ♥