Förändrad värld Lupple & Medi

Hon såg på honom och blev röd om kinderna. Hon smakade gott? Försiiktigt såg hon ner och nickade.
"Det var.... annorlunda. inget jag har ätit förut men jag vill äta det igen." Hon såg på dörren ner Gerhard kom in.
"Bra att hon kan få i sig något." Han log ömt och såg sedan på Rafael.
"Kan jag få tala med er?"

Han log stort. "Bra." Sa han och smekte henne över pannan. Hon kändes varm. Han såg olyckligt på henne men kunde inte säga så mycket mer förrän Gerhard kom in. Han gav henne en puss på huvudet. "kommer snart.' Försäkrade han innan han följde med honom ut

Hon slöt ögonen vid hans kyss och åt sedan vidare av pizzan. Såg sedan efter dem båda och såg sedan oroat på sitt dropp. Hon kunde dra ut det men skulle hon våga gå emot sina läkare?

"Som du ser var det en stor cancerböld på hennes ryggrad." Gerhard visade med en penna och harklade sig.
"Har du sett henne halta på de senaste dagarna?" Han sneglade på sin kolega.

Rafael tittade noggrant på hans ritning. Funderade noga på hans fråga. "Ja, jag trodde det berodde på operationen?" Sa han förvirrat. Den andre doktorn log svagt. "Det kan man tro. Men med största sannolikhet finns det något som trycker mot hennes nerv. Med tanke på den sortens cancer vi hittade. "Förklarade han lugnt.

"Hon haltade även innan. Det var inte ofta men det var ganska märkbart." Han såg ner och suckade.
"Vi kommer vilja söva henne för en rönken. Den kommer ta tvvå till fyra timmar och sen kan vi försöka göra en plan.

Rafael såg på dem, rätt så irriterad. Hade hon alltid haltat och de hade inte brytt sig? "Nåväl. Sätt igång." Sa han bara och viftade mot dem som ett starttecken.

Hon hade dragit ut droFörsigtigt tassade hon längst korridoren och såg sig om. Hon var tvungen att fly.

"Vi ska det. Det var inte meningen att hon skulle vara sjuk. Jag vet inte hur vi har missat."

Rafael nickade sakta. "Jag förstår. Ni har många att se över." Sa han och bet sig lite i läppen. "Kommer ni kunna bota henne?" Undrade han.

"Ja vi har många och vi anställer inte vilken läkare som helst." Gerhard nickade sakta.
"Vi kommer kunna göra det. Trots det har gått långt så kan vi bota henne."

Hon hade lyckats hitta en bakdörr där ingen vaktade. Snabbt smet hon igenom och eftersom hon redan var köpt och hennes chip var registrerad på en annan adress så började inte larmet att gå. De våta löven klistrade sig om hennes fötter och hon började springa mot mmuren.

Han nickade. "Jag förstår." De sista orden fick honom att slappna av lite. "Bra." Sa leendes. "Så kommer det göra ont med röntgen?" Undrade han.