Skriva av sig-tråden

IIIIIIII jag är sååå otålig.... jag orkar intw vänta längre!

Eller hur Jag är också väldigt beroende av tekniken, men det är också för att jag/vi måste! Och det är så himla ledsamt!

Det tycker jag också. Men istället matas det på med mer och mer och mer teknik D: Och ingen ser problemen som kan komma med det.

Den 28 februari 1986 en dag som kommer för alltid finnas i socialdemokraternas historia. Den dagen skedde ett mord på Olof Palme som ännu inte på riktigt är löst. Många säger att han inte mördades utan att det var ett teatermord andra säger att han blev mördad. Oavsett så var det den dagen en statsminister försvann eller blev mördad och den dagen kommer alltid vara en mörk del i historien. Den dagen var starten på en mordutredning som idag 2020 inte helt är löst. Jag vet inte vad jag ska tycka annat än att svenska befolkningen har rätt att få veta exakt vad som hände den dagen.

Jag har de senaste månaderna lyssnat på mycket poddar om olika mord och historien bakom många är helt otroliga. Den mörka sidan av Sverige kommer verkligen fram i poddar. Jag kan inte förstå dom som säger att saker inte händer här att det är lugnt här samtidigt som en mamma i efterlyst ber om att kriminaliteten måste sluta när hennes son mördas. Mordoffren är allt ifrån barn till åldringar och många kanske aldrig kommer bli lösta.

Mordoffren är så många och det är många berättelser. Allt ifrån en liten flicka som bara skulle möta några vänner , en ung tjej som skulle gå och handla bröd , en man som skulle träffa några vänner , en samlare , en förmögen man , De alla slutar i tragedi.

Jag är så trött på allt. Jag lägger ner hela kvällar på att få perfekta betyg, samtidigt som jag försöker vara en perfekt kompis och en perfekt flickvän. Jag får aldrig beröm för någonting, om jag får A på ett prov så säger alla bara att jag alltid får A. Ingen tänker på att jag kämpar ihjäl mig, ligger vaken om nätterna och stressar hela tiden för att få bra betyg. Alla mina andra kompisar får kramar och snälla ord om de får bra betyg, men inte jag. Det finns 3 stycken som gör det och det är jag väldigt tacksam för E, E och E♥ Jag tror ni vet hur det känns.
Jag känner hela tiden att jag måste vara perfekt och att jag inte får göra något misstag. Jag har bra stöttning hemifrån så det är inte därifrån det kommer. Jag har försökt prata med O om det och med mina vänner men ingen verkar förstå. Jag drunknar i mina egna tankar. Allt blir inte lättare av att jag övertänker allt i minsta detalj. Jag vill bara ha en kram och ord som säger att jag är tillräcklig. Att jag inte behöver vara bättre än så här. Men kommer nog aldrig få höra det.

*KRAAAM*
Jag förstår precis hur du känner, att kämpa ihjäl sig för att göra bra ifrån sig och sedan inte få någon belöning. Inte för att man bara längtar efter belöningar, men ibland hade det varit trevligt med lite uppskattning för det man gör....

Även om jag inte känner dig så kan jag vara säker på att du är bra som du är. Och man behöver inte ha bästa betyg i allt för att vara duglig. Ta hand om dig, och kom ihåg att ta det lungt ibland också, det är bra för dig ♥️

Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag är så sugen på att skriva en fanfiction här men är så orolig över att man ska tycka den är dålig eller ge mig kritik.

Alltså kritik som säger hur jag kan skriva i stället.

Jag hade velat skriva min egen version av the horse wisperer

Nepflite Jag tycker du ska skriva den =) Gör som du brukar göra och addera att du inte vill få konstruktiv kritik på hur något skulle kunna ha skrivits istället.

Det kan ju dock medföra att många läsare inte skriver kommentarer. Vanligtvis brukar de som kommenterar ge både positiv kritik och konstruktiv kritik så att författaren kan utvecklas i sitt skrivande.

Lycka till! Låt kreativiteten och fantasin få leva ut

En fd bra vän till mig frågade om vi kan umgås i skolan imorgon (vilket ev kan innebära alla övriga dagar till skolavslutningen oxå). Hon sa sjukt elaka grejer medan vi va vänner (typiskt toxic vänskap) men jag har förlåtit henne. Det som stör mig är att hon vill vara med mig när hennes andra vänner inte ville va med henne längre. Dessutom har jag 2 andra vänner och vet att minst en av dem ogillar henne, ev båda...
Men hon ringde på hangout och förklarade hennes version av bråket (jag visste redan vännernas). Jag sa ja till att hon kunde vara med mig om hon inte har någon annan. Har själv varit väldigt ensam så vill inte att någon annan ska vara det... Dessutom är jag inte särskilt duktig på att säga nej.

Jag vill gå hem, jag vill inte gå hem, jag vill träffa henne och jag vill dö på samma gång. Det enda jag inte vill är att ha engelska...

Kände att jag fick ont i halsen i fredags. Det känns bättre idag så tänkte att men jag kan ju kanske jobba senast onsdag.
Men nä, min chef tyckte att jag skulle vara hemma hela veckan och nu är jag bara så ledsen.
Jag vill till jobbet, men jag kan inte. Jag förstår iofs att jag måste vara hemma men iallafall.... Jag saknar att jobba... D:

Hatar detta jävla virus. -.-