In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon gäspade och nickade.
"Jag har fullt upp i dag. Jag ska få mått tagna i dag för klänning." Hon log och tog en klänning och såg en piga komma in. Hon gick bakom ett skynke så Rion inte kunde se.
"Sen ska jag ge råd och sen öva på piano."

Rion nickade och ögnade sin egen spegelbild. Egentligen hade han också behövt byta om, det var alldeles för uppklätt för en vanlig dag. Han bestämde sig för att byta om senare, efter frukosten. Då skulle han inte behöva vara bredvid Alice ändå när hon skulle ta sina mått.
"Det låter som att det är en del." Han vände sig mot skynket. "Bäst att vi går ner till de andra då."

"Det är en hel del men det är bara att kämpa. Om jag har för mycket möten får jag helt enkelt hoppa över pianot." Hon kom ut med klänningen hon bar dagen innan och log.
"Kom vi går." Viskade hon.

Isabelle såg på Ivan. Skrev snabbt på en lapp.
"Vart lade häxorna giftet?" stod det

Rion nickade och gick med Alice från hennes kammare för att gå ner till de andra som väntade inne i matsalen för frukost.
"Du gör det bra tycker jag.", sa Rion och rörde diskret vid hennes hand när han gick bredvid henne.
Inne i matsalen satt de andra redan vid bordet och åt av frukosten. Tydligen hade de inte tid att vänta på prästinnan. "Ers höghet!", utbrast Adela när hon upptäckte Alice. "Vi kunde inte vänta. Det har varit en olycka inne i staden som vi har varit tvungna att se efter. Flera av soldaterna ska skickas dit för att se efter olyckan. Jag pratade nyss med kaptenen om det." Hon log lite ursäktande och satte sig ner på stolen igen. "Hoppas att du förstår Alice, vi har ordning på det iallafall."

Ivan hade vaknat tidigt när de hade hört de snabba stegen utanför deras rum. Rop och hastiga rörelser. Han satt vid bordet fortfarande klädd i sin nattskjorta när Isabelle sköt över lappen till honom. Han ögnade den och satte ner den på bordet igen. Han tänkte tillbaka på häxorna. De hade lyckats få ett privat samtal. Men han litade på Ivy och Pul. De var honom trogna. Han skrev att det var gömt någonstans inne i hallen. På så sätt kunde Ivan lättare få tag på det. Han var inte tillåten att gå överallt i palatset.
Han sköt över pappersbiten tillbaka till Isabelle och reste sig sedan långsamt för att byta om till rena kläder.

Hon log men stannade upp och såg på Adela.
"Men det är självklart. Inga problem. Så vad ska vi göra? Vi skjuter upp möterna och allt annat. Vi bjuder på husrum som förra gången och jag ska se vad jag kan göra."

Hon tog papperslappen, läste innan hon nickade och satte sig upp.
"Hjälper du mig?" Viskade hon mjukt och pekade på sin gråa klänning.

Adela log tacksamt och såg på Léon och Juniv som var utsedda som en av hennes närmsta rådgivare, men gissade att hon själv tagit på sig den rollen, eftersom de inte sa något. Hon såg på Alice igen.
"Behåll ditt möte med sömmerskan, det borde inte ta lång tid. Skicka sedan ett meddelande till staden och torget där du förklarar att det finns rum inne i palatset för alla skadade och inblandade i olyckan. Det är en brand, ers höghet, flera hus har brunnit ner." Hon såg osäkert på Léon och Juniv igen och sedan på Alice igen. "Vi är inte säker på om det var någon som tände på husen eller om det faktiskt var en olycka, därför måste vi skicka soldater dit att se över det åt oss."

Ivan knöt snöret kring hals hals på tröjan för att sedan vände sig till Isabelle och hjälpa henne på med klänningen. Försiktigt drog han av sig hennes nattlinne och hjälpte henne få tyget över huvudet för att sedan snöra bakom hennes rygg. "Du är väldigt vacker, Isabelle. Jag säger det för sällan.", sa han lågt och förde bort hennes hår så att hennes nacke syntes. Han böjde sig fram för att kyssa den ömt. Han pressade sig närmare och fortsatte kyssa hennes nacke till kind och sedan dra sig långsamt undan. "Det är bäst att vi går till de andra."

"Jag ska se till att göra mitt bästa. Jag skickar alla vakter utom 6. tre till mig och tre till Ivan och Isabelle. De kommer få äta på rummet och kommer hålla sig där för stunden. Jag kommer att förklara. Men jag vill att ni ger er av och tar hand om alla som är skadade. Vi måste så snart som möjligt bygga upp husen igen." Hon såg på dem och nickade.


Isabelle fick på sig klänningen och lade armarn aom honom.
"Du säger det med dina ögon. jag anklagar dig aldrig min älskade." Viskade hon mjukt och smekte hans kind.

Rion lyssnade på samtalet. "Jag stannar med dig, Alice. Vi rider dit tillsammans sedan. Leo följer också med, visst, Leo?" Leo som redan satt vid bordet nickade. "Vi ska bara äta upp och sedan ger vi oss av, Alice." Adela såg oroligt på henne men återgick sedan till att äta upp det sista på sitt fat och smaka av drycken.

Ivan log nöjt och kysste henne igen för att sedan lämna rummet tillsammans med henne.

Hon log och slog sig ner för att börja äta.
"Ska bara ta motten sen kan vi ge oss av. Leo och mira kan ge sig av redan efter frukosten."
Hon log.

Vakten häjdade dem.
"Det har hänt en olycka. Ni får inte lämna erat rum." Vakten höjde sitt spjut mot Ivans hals och såg på Isabelle.
"Vi kommer med maten till er så tillbaka."

"Ja, vi gör det.", sa Leo instämmande och drack det sista från sitt glas för att sedan se på Mira. "Är du redo?", frågade han henne med ett leende och iakttog henne.
"Ta varsin häst från stallet, det tar för lång tid att se efter en vagn åt er." Leo nickade åt Adelas ord och sneglade på Mira igen.

"Olycka? Inne i slottet?" Men han insåg att det inte var någon idé att ta diskussionen. "Håll den där spetsen borta från mig. Jag är inte en fånge. Jag är en gäst.", fnös Ivan och sköt bort spjutet från sitt ansikte. "Vi går in igen, Isabelle. Vi är inte välkomnade här.", muttrade Ivan irriterat och gick in till deras rum igen för att sätta sig på stolen vid bordet igen.