Skriva av sig-tråden

n är i princip ihop med sitt haff nu. a snackar med killen hon gillar hela dagarna. k har sitt tvåmånaders anniversary snart. och här är jag, som inte ens vågar skriva till killen jag gillar :')

Jag får sån extrem ångest av att veta att det en dag inte kommer finnas någon som vet vad en blyertspenna och riktiga sedlar/mynt är D:

När jag var yngre brukade jag försöka föreställa mig framtiden, men nu har jag svårt att se en framtid för planeten över huvud taget.. Känns som att vi måste backa i den teknologiska utvecklingen om vi ska ha en chans att överleva. Så kanske vi en dag skriver på riktigt igen? Alla har en varsin nokia 3510i som håller livet ut? Internet finns inte? Eller nåt sånt.. haha. Så går mina tankar iallafall.

Längesedan jag kände så här. Har varit så totalt mentalt instabil idag. Började gråta för ingenting, allt liksom svämmade över. Bara pågrund av han, som jag sedan förlät så lätt. Det var ju så uppenbart att han inte ville sitta bredvid mig och nu ska jag träffa han imorgon. Varför? Jag vet ärligt talat inte. Jag vet bara att jag vill ha han i mitt liv men jag börjar bli osäker på om han kommer göra det bättre. Jag övertänker.

Ja jag mår dåligt. Nej jag vill inte att folk ska tycka synd om mig. Jag vill inte höra något i stil med "ja det måste ju vara hemskt för dig", "jag det är ju inte så lätt". Jag vill bara att folket ska hålla tyst, men ändå inte låtsas som att allt är bra. Fan allt jag vill ha är en spark i baken följt av ett "Klarar du det ena så klarar du det andra så bara sätt igång!" Ja på mina frivilliga omständigheter då...

Äntligen har jag fått tid till en ordentlig astmautredning för att ta reda på vad för typ av astma jag har.
Även om jag gruvar mig är det bättre att veta än att vara i den ovisshet som är nu då det kan vara vad som helst.

Kom igen; du är stark. You can do this.

Samma här! Känns som att ingenting kommer att hända förns det är försent. Jag vet att det låter hemskt men det är nästan så jag hoppas att allt går i stöpet så vi måste börja om.

En vän till mig har en teori om att under ww3 slåss med stora farliga saker och sen ww4 slåss vi med pinnar igen.

Och som du säger vi måste snart ta ett steg tillbaka i teknikvägen. Men jag är rädd att det bara kommer gå mer och mer framåt och sen kommer det säga pang och så är det försent : /

Tänker lägga detta i en spoiler för det är långt och kan vara lite väl djupt. Särskilt för människor som förlorat någon de älskar. Skrev detta på en svensk-lektion när allt blev för mycket och jag behövde skriv av mig.

Jag tror även böcker och bibliotek kommer att försvinna. Det är verkligen så sorgligt att folk läser mindre böcker nu och med tanke på att alla skriver och läser på internet så får folk mycket sämre ordförråd och sämst på att stava. Tycker synd om dagens barn som växer upp den här tiden. Är glad att jag iaf föddes på slutet av 90 talet. Tycker det är synd att man får datorer i skolan. Tycker man ska använda skrivböcker och pennor istället. Tekniken går fram så fort att man inte hinner med. Liksom när jag gick i grundskolan fick jag lära mig skrivstil. Lär barn ens skrivstil idag? Jag är själv inte bra på det men jag fick iaf lära mig det!

Jag fick inte min första telefon förrän jag gick i femman eller något heller. Nu kan man se barn i barnvagner sitta med en iPad liksom. En gång hos en släktträff hos min farmor så sa en fyra åring ’finns det inte wi-fi?!” Orkar inte. Hans syster som var ännu yngre fick också spela på den. Föreställ er att alla dessa barn på dagis sitter med iPad och spelar istället för att vara ute och leka. Det är HEMSKT. Om jag någonsin får barn ska de inte bli beroende av teknik från ung ålder utan använda sin fantasi mer.