Skriva av sig-tråden

Ja ♥ Det var fantastiskt.

Okej, jag blev rädd då jag snubblade över Stormtroopers och Darth Vader. Min vän höll på att skratta ihjäl sig och önskade han fångat det på film.
I efterhand blir det kul. ♥

Varför blir Trump inte impeached? Kan de inte fatta någonting eller?

Trodde han blev det och att det nu ska avgöras i senaten? Där dock republikanerna har mest makt

TW: Misshandel

Jag är så trött på mina föräldrar, främst mamma. Det har gått till den nivån att jag stör mig på typ allt dom gör. Och nu när mina storasystrar flyttat hemifrån och jag är själv med dom hemma har det blivit så tråkigt och jobbigt. Jag önskar att det kunde gå tillbaks till hur det va innan dom flyttade. Eller att jag kunde flytta hemifrån. Det här mellantinget suger. Jag vill hellre bo ensam.

Asså varför kan jag inte prata med människor? Blir jätteobekväm och stel när jag börjar prata med folk jag inte har pratat med innan. För att ens kunna börja prata måste jag träffa dem irl först, och inte äns då kan jag prata ordentligt i telefon, kan såklart prata med nära släktingar och ibland vänner. Men det är aldrig jag som tar initiativet till att prata, jag skriver alltid med mina vänner men pratar aldrig i telefon med dem om nt de ringer först...

jag är livrädd för när min lycka ska svänga. det kan inte vara såhär bra utan otur..

Jag orkar inte mer

Jag trodde verkligen någonstans, även om jag låtsades att jag inte gjorde det, att vi var på väg mot "happily ever after", att jag hade genomgått all denna smärta för oss, för kärlek. Nu känner jag mig helt tom, förtvivlad, uppriven... Vill inte andas, vill inte gå till jobbet, vill inte vakna förrän det är vi... men vi har bara ca 15 timmar kvar på året. Du har inte tid att fixa det. Vi har inte tillräckligt med tid för att bli vi. 15 timmar kvar... Varför finns det ett litet hopp inom mig fortfarande, när jag vet att sånt här inte händer i verkligheten? Varför vänder du upp och ner på min värld? Varför är varje sekund med dig så värdefull? Varför kunde inte timing vara på vår sida? Jag älskar ju dig. Hela dig. Varenda ärr, varenda atom som utgör dig. Jag litar på dig mer än någon annan, och just nu har du mitt hjärta. Snälla... det var alltid meningen att det skulle vara vi, så låt oss. 15 timmar kvar... vi kan göra det... snälla... Jag vill inte känna så här i sexton timmar till.

Fick träffa min absolut bästa vän irl för första gången. Det var så fruktansvärt läskigt att ta sig dit. Hon bor i Finland så jag behövde åka färja och sedan ta tåget själv. Sociala ångesten, depressionen, tvångstankarna, oron, ätstörningen, allt sa emot. Men jag klarade det och jag fick uppleva några av mitt livs bästa dagar. Hon är sjuk i diverse kroniska sjukdomar såsom ME, POTS, diabetes mm och har det verkligen tufft. Kan knappt röra sig osv. Men vi hade det så så bra. Varken hon eller jag hade skrattat så mycket på många år och hennes mammas glädjetårar...allt vara bara så fint. Är så så så tacksam. Jag ska troligtvis dit på påsklovet igen. Vill bara vara där hela tiden. Åh, jag fick faktiskt vara glad ett par dagar♥