Skriva av sig-tråden

Jag fick ett mail där det stod "Sista chansen att fynda i Inventerings Rean". Jag läste det som "Sista chansen att fynda i helvetet". Det här med Halloween har kanske stigit mig lite åt huvudet.

Jag vet inte vad jag ska göra. Efter han fråga chans och jag sa nej så har jag bara kunnat tänka på han. Jag är så rädd att jag ska bli kär i han men att han har slutat gilla mig då. Jag vet inte om jag är kär i han eller om det bara är att jag vet om att han gillar mig. Jag vet bara att jag gillar att han gillar mig men han har redan börjat dra sig undan. Jag är så rädd över att ta fel beslut, att antingen bli tillsammans med honom fast jag inte gillar han på riktigt eller neka honom fast att jag egentligen gillar honom. Jag har funderat på att berätta precis hur jag känner, alltså att jag tror att jag gillar han men att jag inte vet men jag är rädd att det kommer att stöta bort honom och att han inte vill vara med mig då. Vet verkligen inte vad jag ska göra.

har inget att skriva om förutom mitt hat mot min syslöjdslärare (varning piip ord)

Pernilla, jag tycker att du är en piip piip och du kan dra åt piiip okej piiip you, du ska alltid gå fram till mig o bara "du gör dedär fel" o sen fnysa asså MFEAIBYAOHI. Snälla säg uppp dig pallar it ha dig i 5 år till

Jag förstår att det verkligen känns jättejobbigt och det finns nog tyvärr ingen rätt lösning. Men jag skulle föreslå att du ändå försöker ta upp det med honom så att du verkligen får det ur dig, och du känner att du verkligen inte klarar det så kan du tänka att ni ändå inte skulle kunnat hålla ihop om det inte går att ta upp svåra saker. Jag kanske drar helt fel slutsatser, men lycka till!

Känns så himla skönt att äntligen ha bytt klass. Har bara gått där i 2 dagar, men känner mig redan hemma. Det är en helt annan stämning i klassrummet, allt känns helt enkelt bra för tillfället!
Och Alva i 8.6 låter ju hundra gånger bättre än Alva i 8.3

Hej du, ja, just du som läser det här. Du är fantastisk, precis som du är, låt ingen ändra på dig. Du ska lyssna på dem som bryr sig om dig, inte på folk som vill dig illa, psykiskt och fysiskt. Bry dig inte om dem, dem är bara avundsjuka, på dig, på hur fin och bra du är. Sätt dig ner, under en filt eller ett täcke, unna dig något, och blunda, tänk på allting du har åstadkommit och som du är stolt över, räkna upp det, du kommer inse att du är mycket bättre än du tror ❤❤. Du är värd så mycket mer än den skiten folk slänger ut ur sig. Någonstans där ute, även om du inte märker det så finns det någon som bryr sig om dig, någon som älskar dig för den du är och inte för den du låtsas vara. Någon där ute ser ett värde i dig, öppna ögonen så kommer du se direkt att folk bryr sig. Ha bara vänner som är dina riktiga vänner, som bryr sig om dig, som stannar med dig i alla situationer. Som inte byter ut dig mot någon annan bara för att bli populär, för att bli omtyckt. Någon som både tar men också ger. Om någon av dina vänner bara får massa grejer eller hjälp av dig men att du inte får något tillbaka eller om människan lämnar dig för någon annan är den inte en riktig vän. Du förtjänar att ha vänner som bryr sig om dig.

Om du känner igen dig i att ingen bryr sig om dig, om du känner att ingen älskar dig, så har du fel, prata med någon om det, till någon i din närhet eller en främling, om du känner att du inte kan prata med någon, gör det ändå, det är viktigt att prata om det.

Jag vill bara ha lite fritid. Lite egen tid att ta det lugnt och göra vad jag vill. Att inte tänka på något annat än det jag gör just då, bara koppla av och komma bort från all stress och alla känslor och tankar. Min familj (speciellt min ena storasyster) undrar hur länge jag kommer orka hålla det tempo som jag har nu. Och nu börjar jag också undra. Oftast kommer jag hem från skolan vid middagstid. 2 kvällar har jag inte så mycket tid hemma pga fritidsaktiviteter. Resten av kvällarna behöver jag öva klarinett eller saxofon (går på musikgymnasium och är dessutom med i 2 blåsorkestrar) eller plugga. Visst, det är rätt kul att spela instrument men jag får ju läxor på mina musiklektioner och på orkesterrepen behöver jag kunna mina noter, alltså blir det inte helt och hållet "fritid" att öva. Delvis gör jag ju det för att jag vill ha bra betyg i musikämnena, för att det ska gå bra på repen osv, inte bara för att det är kul. Kan jag inte mina noter är det ju inte så roligt att va med och spela i en orkester. På helger har jag ofta konserter då jag måste kunna mina noter och dessutom går hela lediga dagar bort pga konserter. Och när jag inte har konserter måste jag göra andra saker på helgen, som att övningsköra, gå ut och springa, öva på instrumenten, plugga och göra andra saker som behöver göras. Det blir så lite tid över och jag saknar verkligen att bara ligga i sängen och slökolla på Youtube.

När jag pluggar eller övar tänker jag ofta att om jag gör det nu får jag mer tid senare till att vila. Men det blir ju aldrig så. Det blir bara mer saker som behöver göras. Och man kan alltid öva mer, det går inte att öva för mycket. Men min lärare sa en grej på en lektion idag som jag verkligen behövde höra: "man ska nöja sig med 80%". Alltså ska man göra något till 80% och vara klar då för om man gör saker till 100% hinner man inte med lika mycket och inget blir klart för man kan hålla på hur länge som helst för man blir ju aldrig klar då. Detta ska jag försöka tänka på för jag är ganska säker på att min perfektionism gör att jag blir mer stressad.

I våras fick jag någon slags utmattning för att jag va så stressad då. Men det är inte samma sak nu. Jag mår ju oftast bra trots att jag saknar egen tid och har mycket att tänka på. Och det fattar jag inte. Känns som att jag borde ha kollapsat för länge sen. Dock har jag ju ändrat en del dåliga vanor jag brukade ha. Jag har lyckats få en ganska bra sömnrutin och jag är ute och springer lite då och då när jag hinner. Men när det känns jobbigt, som nu, tänker jag att det snart kommer bli lite lugnare. Fast det är jag inte så säker på, och stressen kommer att komma tillbaka så jag måste verkligen komma på en lösning på det här problemet för jag vet ju egentligen att det inte kommer att funka i längden. Ska nog ta en paus från båda orkestrarna så fort de 2 viktigaste konserterna är över och bara fokusera på skolan. Nu gäller det bara att jag håller mig till det.

Orkar inte skriva samma text igen, men jag skrev detta på min snapstory:

Hatar att jag känner mig så osäker på mig själv just nu

ÄR SÅ LESS PÅ MITT JOBB!!!!!!