Förändrad värld Lupple & Medi

Theodore skrattade till.
"Du kan alltid försöka. Vi ger dem pengar för välgörenhet ovavsett så tekniskt har vi redan betalat för dem" Han lyssnade och nickade.
"Ja kanske det. Göra ordning tornet med det kanske?

"Jag kan vara ganska övertygande." Flinade han. "Inte vill dem att La Cour ska tappa förtroendet för dem?" Sa han menande och log. "Gör det. Hon behöver känna sig trygg med dig." Sa han och suckade. "Jag lär bli kvar här en stund." Sa han sedan, sorgset. "Hatar att vara ifrån dig." Suckade han sedan.

"Det vet jag att du kan. Du är lite läskig som övertygande.." Skrattade han och nickade.
"Samma här. Men hälsa henne och se till att få hem henne snart." Han hajade till.
"Om hon inte kan botas? Vad är din plan då?"

Han flinade stort. "Något måste jag ju ha." Sa han roat, nickade. "Jag ska se om hon kan få behandlingen hemma hos oss." Sa han ärligt för att sedan tystna. Frågan var svår. Han tittade ut mot skyn. "Läkarna föreslog att jag skulle förändra henne då." Sa han och skakade på huvudet. "Men att döma henne till vampyr? Till mitt barn, nej det känns för sorgset." Sa han ärligt.

"Sp du tänker låta henne dö då?" Frågade Theodore och skakade på huvudet.
"Vi kan be mor och far göra det. Så det blir vår syster. Tekniskt är hon inte det så du kan få henne som en fru." Theodore såg ner.
"Se vad jag svamlar på..."

Han suckade tungt. "Jag antar det. Jag menar, hon älskar mig inte ens. Hon är rädd för mig och enbart här för att jag har köpt henne. Skulle hon vilja leva med mig då? Knappast." Sa han och bet sig lite i läppen. "De skulle inte hjälpa." Sa han med en irriterad blick. "Fru? Då skulle jag släppa henne fri, varför ge henne evigt liv och kedja fast henne till mig?" Undrade han.

"Ge henne tid. Hon har varit fången så länge. Bortglömd av många och sedan får hon veta att hon är såld? Skulle ha samma tankar." Theodore skakade på huvudet.
"Men jag tror hon inte hatar dig. Då skulle du vara hemma. Hon skulle ha låst in sig på sitt rum och skrikit på dig." Han log.
"Hon hatar dig inte."

Rafael skakade på huvudet. "Med deras uppfostran? Hon skulle inte kunna skrika på mig om hon ville, hon är rädd för straff och gud vet vad." Suckade han och smekte väggen sakta. Den var så skrovlig. De behövde måla om. "Jag har hört att Aurora bett dig döda henne? Skulle du göra det?" Undrade han.

"Jag vet. Vi får bara se hur de går. Men de är inte som andra." Viskade han och skakade på huvudet.
"Vad tror du? Aldrig på denna jord att jag skulle göra det." Sa han och lutade sig tillbaka.
"Hon är den vackraste flickan jag sett."

Han flinade lite. "Åh det vet jag. Jag bara önskar att jag kunde få henne att bli henne. Förstår du hur jag menar?" Log han för att sedan nicka. "Skulle du förvandla henne?" Undrade han.