Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av S.S.:}
Lider av en sån enorm sömnbrist. Vet ej varför. Försöker somna i bra tid på kvällen men det är verkligen svårt och när jag väl gör det så vaknar jag istället jättetidigt på morgonen. Och de kvällar/nätter som jag somnar sent vaknar jag också tidigt. Som minst kan jag sova typ 1,5-2 timmar på en natt och 5 timmar som mest...

Försöker lägga undan alla elektroniska saker och sedan läsa bok innan jag somnar, men det är inte alltid det hjälper det heller. Har pratat med mina föräldrar om det och jag har frågat dem om det är en bra idé att ta sömntabletter men det tycker de bara är en dålig idé.

Ibland hjälper det att lyssna på musik för att det ska vara lättare att somna men ibland är risken att jag vaknar mitt i natten av just musiken och klarar sen inte av att somna om igen... brukar ju lyssna på lugn musik men lyckas ändå vakna av den och inte kunna somna om.

När jag sover så dåligt klarar jag nästan inte av att göra något. Jag klarar knappt av att pallra mig till varken jobb eller gym. Orkar knappt umgås med mina vänner längre. Just de verkar inte bry sig om det heller men ändå. Hur ska det bli när jag ska börja utbilda mig och sedan jobba med det jag vill jobba som? Då måste jag ju kunna sova normalt?

_{Skrivet av Idiz:}
Mina bästa kompisar mobbar min pojkvän och min bästa killkompis.

Dom ska alltid kommentera vad dom gör och alltid klaga på att min pv går i deras klass. Dom säger att det inte är konstigt att min pv och kompis inte har några vänner, att dom är idioter och att alla hatar dom. Jag säger till dom gång på gång, jag har förklarat för dom hur min pojkvän mår och känner men dom lyssnar inte. Dom är mina bästa vänner. Men jag kan inte tåla det här.

Men jag vet varför dom mobbas. Jag vet att dom mår dåligt själva. T (den värsta mobbaren) har haft cancer 2 gånger, och att man har haft en sån hemsk sjukdom två gånger när man är 13 år är hemskt.

N blir hotad varje dag, blir nätmobbad av en s.k vän, är deprimerad, får ångestdämpande mediciner och har förlorat sin pappa. Hon mår verkligen inte bra.

E får ångest hela tiden och panikattacker. Hon mår bättre än dom andra men hon mår fortfarande inte bra.

Vad ska jag göra? Jag kan bara inte stå och se på när dom mobbar min pojkvän som betyder allt för mig, när jag dessutom vet hur dåligt min pojkvän mår över det (han har 80% frånvaro från skolan) men jag kan inte skvallra på mina bästa kompisar. För dom betyder så sjukt mycket för mig. Det är dom första kompisarna jag har haft. Och jag vet att med ett ända felsteg kan jag förlora allt det.

Hjälp.