Skriva av sig-tråden

Och nu ska min flickvän och bästis kanske flytta från skåne till Stockholm, jag som trodde att mitt liv hade blivit felfritt...

"Jag finns här. Du kan alltid prata med mig. Jag vill inte att du ska må dåligt"

När jag börjar prata ut:

Du har redan förstört mitt liv nu, jag bryr mig inte längre om dig!

Jag Igga dig för att jag inte visste vad jag skulle svara inte för att jag inte gillar dig. Men nu har ju du börjat Igga mig och jag kan inte få tag på dig på
Något sätt. Jag saknar dig...

Jag vet inte om det här är rätt tråd men behöver få uttrycka lite irritation

MSLKDNOKEJWERIOFEJOIWJOKDAJDD
JAG SKULLE JULPYNTA MIN PROFIL OCH HADE FIXAT EN JÄTTEFIN (OKEJ INTE JÄTTEFIN DIREKT) TYP "SKOG" MED JULGRANAR SNÖGUBBAR JULGETTER M.M OCH SEN REDGIERADE JAG PROFILEN SÅ ATT DET SKULLE STÅ GOTT NYTT ÅR OCH DÅ FÖRSTÖRDES ALLT! TOG GANKSA LÅNG TID OCH JAG ORKAR INTE GÖRA OM!!

sådärja, någon som har tips på hur jag kan göra?

Jag insåg precis att min "flickvän" snackade med sitt ex igår och idag gjorde slut me mej... Nu fattar jag varför!

Faaaaan. NejNejNejNejNejNejNejNej och åter igen NEJ! Jag får inte! Jag får inte bli kär i han igen! Jag får inte! Faaaaaaaaaaaaaaaan!

“Love goes very far beyond the physical person of the beloved. It finds its deepest meaning in his spiritual being, his inner self. Whether or not he is actually present, whether or not he is still alive at all, ceases somehow to be of importance.”
― Viktor E. Frankl, Man's Search for Meaning

Fan, varför skicka jag det meddelandet?! Fan

Hur? Hur vet man vilka vänner som är äkta? Like det är lätt att avgöra om någon är falsk men vissa har verkligen talang i att verka trovärdiga men sen... jag vet inte ens vad

Varför blev allt så fel? Har jag inte varit tillräckligt tydlig? var det ingen som kunde se rakt igenom mig att inget kändes rätt? Har alla tröttnat på mig och börjat skita i mig totalt eller bara glömt att jag finns?

Vad hände med alla planer? Alla saker ni lovade? Fuck, ingen verkar ju ens ha förmåga att prata med mig. Det är som att vara instängd i en glasbur och skrika på hjälp. Folk ser men hör mig inte. Ingen förstår vad jag försöker få fram. Ingen orkar lägga sin energi på att hjälpa mig heller, för det är inte det rätta tillfället. Dom vänder ryggen och går därifrån och lämnar mig kvar i den lilla buren