Skriva av sig-tråden

Idag fick jag reda på att min musiklärare ska sluta på skolan...

Den första tiden han var på skolan avskydde jag honom. Han hade ett helt annat sätt att undervisa på än förra musikläraren. Han var mer för modern musik, Pop och hiphop medan jag och förra läraren var mer klassiska av oss. Han ville även ha med mycket digitala medel i undervisningen, vilket förra läraren aldrig haft.

Han och jag var oense om en del saker som rörde musik nästan hela läsåret, förutom de sista veckorna på våren. Det fick mig att avsky musiklektionerna. Det var nästan värre än NO och idrott!

Nu i nian har saker verkligen förbättrats! Vi har haft två musikprojekt den här terminen där jag har kunnat använda mina klassiska och akustiska förmågor. Vi är inte oense stup i kvarten och jag tycker musik är det roligaste ämnet igen. På Elevens val har skolan satt upp en show där jag fick sjunga och han fixade lampor och annat häftigt showmaterial!

Så idag när jag fick reda på att han skulle sluta sprutade tårarna ur mina ögon. Jag kommer faktiskt sakna honom! Han har faktiskt lärt mig en massa saker inom musik som jag haft stor glädje av och showen skolan satte upp var riktigt rolig att medverka i!
Jag insåg att anledningen till att jag ogillade honom i början var för att han indirekt tagit min förra älskade musiklärare från mig!

Så det jag nu kan hoppas på är att min nya musiklärare också är bra och att jag behåller mitt A sista terminen också!

Jag kanske är för girig, men livet måste vara mer än det här, måste..

Det är så jävla jobbigt för mig att snacka i telefon. Blir så stressad och börjar tala hackigt, glömmer även bort vad jag ska säga.

EDIT: Väntar just nu på ett samtal som är viktig från försäkringskassan. De ska ställa en massa personliga frågor som jag inte vill svara på, men måste. Heh, kill me.

Så sjukt att idag är det exakt 10 år sedan farfar dog och i början av nästa år är det 20 år sedan morfar dog. Tiden går verkligen fort. Minns fortfarande den här dagen för 10 år sedan. Vissa dagar glömmer man inte även om det var längesedan.

Jag har mensvärk och tenta imorgon... Jag vill sova och njuta av julen! Men det är så mycket som ska hinnas med hela tiden...

"Men jag har ju inte gjort dig nåt"
Näe! Just det!

I’m broken

Återigen är det samma sak på ridhuset.

De hästar jag ridit som finns på ridskolan är.

Elvis. - 178 hög, pigg och hoppar väldigt högt för ett hinder om bara är 20 cm, men gillar honom.
Max. Är väldigt lat och vinglig, och hur jag än gör så får jag honom inte i galopp.
Stella. - Jätte fin, speciellt i hoppning där hon är rena drömmen.
Coffey. Är pigg men har väldigt svårt för galopp.
Beza. Är fin att rida trots att han känns lite högre bak än fram
Zathz - Fick rida han en gång, pga att jag väger lite för mycket egentligen för honom.
Peter Pan. Stallets lataste häst, och jag får honom knappt att röra sig framåt trots spö.
Verona. Har bara ridit henne 3 gånger men hon är väldigt pigg och noga med hur man sitter.


Inget fel på dem hästarna, förutom Max och peter pan.

Det jag blir ledsen över är att jag rider Max 3 gånger sedan red jag elvis 4 gånger (fjärde gången var hoppning) sedan nu tillbaka till Max.

Så är det jämn.

Max 3 gånger sedan kanske Stella 3 gånger och sedan Max igen.

Ridläraren säger att det är ju för att jag rider Max så bra.
De kanske tycker det, men det är för att de tycker att jag rider i bra tempo när det inte alls går i det tempot jag vill ha hästen i, och de säger det bara för att han tar längre steg än de andra hästarna.
Men det är för ***** inte steglängden som avgör farten.
Jag som ryttare vill känna at det går i bra tempo.

Sedan går de dessutom och påstår att jag har dålig balans.
Ja påstår de det så ska de då inte placera mig på Max för han är ingen häst man rider om man har dålig balans.

Just nu vill jag bara ha en pojkvän. Någon som alltid finns där för en. Någon som man kan prata med. Någon som pushar en när man mår dåligt. Någon som alltid säger snälla saker.

Blöö! Sån himla ångest inför nyår. Vill inte fira ensam! Vill ju bara hitta på nåt kul med människor jag tycker om men får ju aldrig tag i mina så kallade vänner