Förändrad värld Lupple & Medi

Theodore betraktade henne och såg sedan upp mot himlen.
"Vi kan lägga oss sen. Se mot himlen. Jag kan mycket om stjärnor." Förklarade han och smekte henne.
"Vi kan beskåda dem hur mycket du vill."

Hon log stort. "Vill du lära mig?" Viskade hon hoppfullt och tog några klunkar av chokladen. Detta var en bra kväll, om man bortsåg från det här med Rhiannon.

"Du behöver inte viska." Han log medan han nickade.
"Det är väl klart jag kan lära dig. Om du är nyfiken så kan jag göra det." Sa han med ett leende.
"Vi kan lägga oss ner och se upp."

Aurora fnissade till. "Glömde att jag gjorde det. Det var så fridfullt. Ville inte störa."Sa hon med ett roat och sött leende. La sig sedan ned på rygg och tittade upp på den mörkblå himlen med alla vackra ljus.

"Du är så försiktig av dig hela tiden." Han log och smekte henne. Tog koppen från henne och lade sig ner.
"Så då kan vi se på stjärnorna." Viskade han

Hon log snett. "Vi är uppfostrade så." Förklarade hon och studerade stjärnorna med en intresserad blick. "De har berättat om polstjärnan. Vart är den?" Undrade hon.

"Jag vet det. Det är tråkiga." Sa han och pekade.
"Ser du den stjärnan som lyser så klart? Där är den. Om du går snett vänster så har du en stjärnbild."

Hon följde hans finger och fann snart stjärnan som lyste så klart. Hon log stort och tittade mot vänster. De stjärnorna som var där bildade någonting. "Vad heter det?" Undrade hon nyfiket. Detta var oerhört intressant.

"Lilla karlavagnen." Sa han och log och berättade om alla som han kunde se. Rättade sedan till hennes filt.
"Fryser du?"

Hon skakade på huvudet. Hon frös lite men ville inte gå in. Hon kunde ligga här i timmar. Att ligga här och se upp på det väldiga ovanför och höra honom berätta om allting fick henne att känna ro, trygghet och frihet.