In the dark PRS Vidomina & Medi

Léon log mjukt.
"Och du verkar må bra Adela." Han lade huvudet på sned och log mjukt.

Alice såg på Rion innan hon klev ner i det varma vattnet.
"Så skönt det är." Viskade hon och slöt ögonen.
"Jag känner mig så fridfull här."

"Ja, det var trevligt. Ursäkta, jag måste gå se efter Ivan och Isabelle också.", sa hon bestämt och lämnade rummet för att gå till sin kammare och byta om.

Rion såg på när Alice klev ner i vattnet och satte sig i en av stolarna bredvid poolen för att luta sig tillbaka och pusta ut. "Ja, det är skönt att vara tillbaka. Men det var trevligt där på festen också, visst?" Rion såg på henne och drog läpparna i ett leende.

Hon nickade och log.
"Det var så trevligt. Underbart att se något annat för en kväll."
Hon vände på huvudet och sträckte på sig.

Isabelle skrev något på en lapp och skickade den mot Ivan. De kunde skriva och sedan bränna svaren. Hon såg på honom medan hon smekte sin mage ömt.

"Prins Eric verkar fäst vid dig. Det är bra att du har han på din sida. Om något skulle hända menar jag. Han är en mäktig person.", sa han en aning fundersamt och nickade mot henne. "Vad står på schemat resten av kvällen? Känner du dig trött?"

Ivan tog emot pappersbiten och vecklade ut den för att läsa hennes text. Han såg upp mot henne och nickade för att sedan hålla lappen ovanför lågan på ett stearinljus som stod på bordet. På så sätt brände de upp lappen och inget spår lämnades till någon annan att ta upp.
"Så småningom.", sa han lågt och iakttog lappen när den fattade eld och lät den sedan falla mot bordet för att sedan slockna.

"Jag tror han är bara lättad över att jag tog fast Ivan." Hon log och funderade.
"Jag ska öva på att skriva. Det blir bra då." Hon skakade sedan på huvudet.
"Min axel svider lite. Det ömmar bara."

Isabelle blev tyst och pekade på dörren. Hon kunde höra steg och hon tog upp sin bok igen.

"Du har säkert rätt." Han ryckte på axlarna och reste sig upp från stolen för att få fram till kanten av poolen. Han sjönk ner på knä och sträckte sig efter Alices axlar. "Här? Gör det ont här?" Försiktigt masserade han hennes axel genom att trycka och föra tummarna över det ömmade området.

Ivan hade sett ut genom fönstret, men vände sig mot dörren när han också hörde stegen. "Ssch.", hyschade han till en redan tyst Isabelle och såg med en spänd blick mot ingången, beredd på vem som helst. Handtaget trycktes ner och en vakt visade sig i dörren för att sedan flytta sig och visa Adela som bytt om till en mintgrön klänning. Hon såg spänd ut, orolig. Som om hon funderade över något. "Lämna oss. Stanna utanför.", sa hon och vakten gjorde som Adela sa utan att säga emot. "Ivan. Isabelle.", sa hon och drog in luft genom näsan och andades kort ut för att gå ett steg närmare de.

Hon var inte beredd på den svala beröringen och kved till. Men hon nickade och söt ögonen.
"Precis där. Det är så hårt." Viskade hon och slöt ögonen.
"Tack att du hjälper mig...." Hon log och kved till.

Isabelle såg upp på Adela och log mjukt.
"Adela. Din klänning är så vaker. Färgen är så underbar på dig." Hon log vänligt och såg mot Ivan.
"Om vi kommer hem.. Kan jag få en sådan färg då Ivan?"

Rion log. "Alltid. Du kan alltid räkna med mig.", sa han lugnt och fortsatte att massera hennes axlar tills han sedan avslutade massagen och försiktigt snuddade hennes nacke med sina läppar i en försiktig kyss. "Jag sätter mig i stolen igen.", sa han lågt och reste sig för att gå till stolen igen.

Ivan nickade som svar till Isabelles fråga utan att slita blicken från Adela. "Adela. Vad gör du här?" Adela såg för ett ögonblick osäker ut och masserade sina händer innan hon samlade mod och lät händerna falla till sidan igen. "Ivan, Isabelle, jag vill veta varför ni är här. På riktigt. Vad drev dig till att mörda alla dess oskyldiga människor? Förstår du inte att det du gör är fel?"

Hon nickade, tog sig upp och virade handduken om sig och satte sig vid honom.
"Hoppa i om du vill. Det var så behagligt. All stress ran av mig."

Hon såg på Adela och lade huvudet på sned.
"Jag mördade ingen. " Vilket var sant. Det hade endast varit Ivan men hon hade varit med. Försiktigt lutade hon sig mot Ivan och slöt ögonen.

Rion iakttog henne i tystnad och reste sig upp från stolen. Långsamt gick han närmare henne och rörde med handen över hennes kind. "Det går bra. Jag känner mig inte stressad.", viskade han och böjde sig fram för att böja sig över och kyssa försiktigt hennes läppar. "Kom, det är bäst att du byter om till något torrt innan du blir sjuk. Igen." Han rätade på sig och flyttade sig undan så att hon kunde gå före.

Ivan verkade oberörd av Isabelles ord och kollade stint på Adela. "Adela, börja inte igen. Alice har gett mig friheten. Jag är redan skonad, du kan inte göra något.", sa han lågt och Adela svalde. "Om ni så mycket som tänker på att skada Alice dödar jag er.", väste hon, tydligt upprörd och vände sig om för att sedan lämna rummet.