Skriva av sig-tråden

Knappt en och en halv timme kvar nu bara. Jag ska ska ska vara kvar. Huvudet bultar, det känns som om varm vätska rinner i mina hörselgångar, som om nacken var fylld med vadd, små svarta prickar dansar och yrseln och koncentrationen dansar kaosvals med varandra. Jag ska jag ska jag ska klara mig igenom hela dagen. Jag bara ska.


Jag vill hem.

CW: Bilolycka. Spoilar även vad som hände i ett avsnitt av Hem till gården

Okej så... igår var mestadelen av min familj i Ullared, så vi fick ta 2 bilar. På vägen hem fick den andra bilen vattenplaning i en rondell vilket resulterade i att de åkte nerför en kulle, ni vet sådana som är vid cykeltunnlar under vägar? Som tur är så kom ingen till skada trots att bilen typ flög ner 5 meter. Bilens kylare pajade och själva chassit knäcktes så vi kunde inte köra den hem. Det var en ganska otäck upplevelse även för oss i bilen bakom när man såg den andra bara köra utför vad som såg ut som ett stup liksom. Anyway, jag har inte hunnit kolla på Hem till gården sedan i onsdags p.g.a. olika abledningar, men min mamma har det, så idag varnade hon mig för vad som var med i onsdagens program och det var en bilolycka det med. Den i Hem till gården var väldigt mycket värre än den som min familj var med om då halva deras bil var kvaddad, den voltade och allt var blodigt, men det var väldigt jobbigt att kolla på ändå för det där kunde ha hänt dem också om de råkat hamna fel liksom...

ok, varför kan du inte vara glad för min skull? Vi är 12 fkn år och vad gör du ens med folk som de? När du lyckas med något ska fkn halva Sverige få reda på det och du ska få ett ”grattis” eller ”jag önskar jag också kunde” från varenda jävel, men när jag lyckas? aa, då är det som om gud tvingat dig att på alla möjliga väger trycka ner mig. du ska kommentera mitt utseende och göra allt för att visa hur dålig jag är. för några dagar sen, när jag fick allt rätt på provet, skulle du genast kommentera över att jag bara gillar ämnet för att jag är bra på det. och sen när du gick fram till mig och bah: ”jag har bara lust att kalla dig för tönt av någon anledning” och började skratta, för att det är så jävla roligt? och igår när du med flit rev sönder mina skor? tänker du inte på att mina föräldrar sliter för att få pengar för att sedan köpa saker till mig? visst, din pappa jobbar 24/7 och har pengar som högsta prioritet i livet, men mina föräldrar har slitit och tillslut lyckats kombinera sitt jobb med att ta hand om oss. och sen när jag av reflex slog iväg din hand och du tänkte såklart att du ska få sista slaget och slog till mig på näsan, jag gick in och grät på toan hela rasten. hur fan kallar du dig själv för min vän när du bara ser dina problem om att du behöver shoppa och göra andra dyra saker. du fortsätter bara, och kanske är det mutt fel? för jag har visat dig att jag inte kommer stå upp för mig själv och att jag tycker att det du gör är okej, men det är det inte. jag hatar dig.

Noll procent pepp idag. Inte ens lunch än och jag är redan klar. Uttråkad, trött, utfluten och vill bara hem och krama på sambon och hinka te i soffan. Bleh.

Att gå i utbildningsterapi är lite dubbelt. Ibland känns det skönt och terapeuten är spot on, andra gånger känner jag att det bara blir obekvämt och att hen hänger upp sig på helt fel saker, och jag blir lite orolig över att själv bli sådan som psykolog. Ser nästan bara att folk har dåliga erfarenheter av psykvården, och ibland undrar jag om jag faktiskt en dag kommer kunna ha förmågan att hjälpa, eller om jag blir en sådan psykolog som folk skriver om på mugglarportalen och berättar om för sina vänner.

Jag har aldrig gått till psykolog eller läst särskilt mycket om det så är väldigt dåligt insatt, kan jag fråga "hur" en sådan psykolog är som du beskriver? =)

Men typ, som inte lyssnar ordentligt eller tar problemen på tillräckligt stort allvar, som går på sin egen linje utan att lyssna på vad klienten vill, eller tror att hen vet bäst, vilket ju i sig är en avvägning eftersom psykologen kan ha kunskap om saker som klienten inte har och därmed tillämpar metoder som kanske framstår som onödiga eller felaktiga till en början - men det finns ju ärligt talat också psykologer som bara är okänsliga. Och så är jag nog rädd för att vissa människor inte går att hjälpa, när en hör om de som haft otaliga kontakter inom vården och som aldrig blivit bättre. Man går så blåögd in i en utbildning, tror nog att den första tiden alltid präglas av en viss övertro på det ämne man valt att läsa. Och jag säger såklart inte att psykologer inte kan hjälpa, då hade jag givetvis inte fortsatt min utbildning, men det finns den där delen av mig som bara önskar att jag kunde hjälpa alla, och så den gnagande delen av mig som säger att det ibland kanske inte går.

Till syvende och sist - är väl ibland rädd för att bli en dålig psykolog helt enkelt?

Åh vad jag önskar att vi människor kunde gråta och skratta med varandra. Inte mot och åt andra. Jag önskar så att vi bara kunde dela glädje och sorg med varandra. Inte mellan varandra. Jag önskar så att vi kunder leva som medmänniskor. Inte konkurrenter. Att vi kunde möta varandra som jämlikar. Inte som någon att hävda sig emot. Men så är det inte. Har sett alldeles för många olika exempel på det den senaste tiden. Och det gör mig så ledsen. Orkar inte se fler personer lida. Vet samtidigt att jag inte är världens frälsare och att jag inte kan ta på mig andra människors lidande. Men jag önskar att jag kunde. Om jag kunde ta all den sorg, olycka, ångest, vrede, rädsla och smärta som finns i världen, och bära den själv. Då skulle jag göra det. Men jag kan inte. Önskar bara att jag visste vad jan kan göra. Men jag vet inte.

Jag var inne på mugglarportalen på lektionen en gång, och hon som satt bredvid mig blev intresserad och har nu skapat tre konton. Det är väl kul för henne antar jag, men för mig är mugglarportalen ofta en plats att gå till när skolan (eller bara livet i allmänhet) är för mycket, och nu har skolan liksom blandats in hit för att hon är här. Jag är inte mig själv i skolan, och nu känns det som om jag inte kan vara det här heller. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag kan ju liksom inte säga åt henne att sluta vara på mugglarportalen. Jag kan inte heller säga åt mig själv att sluta vara på mugglarportalen. Jag behöver ha åtminstone ett ställe där jag kan vara mig själv, och just nu har jag inget.