Förändrad värld Lupple & Medi

"Det är klart vi behöver honom på vår sida." Sa han och såg på Rhiannon som sov tungt.
"Hon kanske klarar sig?"

Han bredde ut en filt och visade henne.
"Ser du hur stilla vattnet är? Och hur eldig allt är?" Han såg på henne.
"Din själ är så, vacker, eldig." Han log mjukt.

Han suckade lite. "Det får vi hoppas." Sa han och skakade oroligt på huvudet. "Vi får hoppas att det inte finns mer." Sa han och såg på sin kollega. "Vi kan bota henne." Avslutade han efter en stund.

Aurora satte sig på filten och såg det han tittade på. "Jag skulle vilja röra vid det, vattnet." Viskade hon för att sedan fnissa generat. "Det är inte sant."Mumlade hon angående sin själ.

Gerhard lämnade rummet och gick mot sitt kontor.

"Vi ska ta oss ner dit imorgon. På en lugnare plats och på ett säkert sätt." Han såg på henne.
"Så du tycker jag ljuger? Aurora. Jag döpte dig till det vackraste som finns. Aurora är lika vackert som solnedgång. Naturen är vacker. DU är vacker, din själ är vacker." Han tog henne i famnen och såg på henne.
"Lita på mig."

Hon sken upp. "Åh ja, jättegärna."Utbrast hon i lycka. Hon följde med upp i famnen och la armarna omkring honom. "Tack."Viskade hon för att sedan rikta blicken uppåt och såg himlen förändras framför hennes ögon. Det var bland det häftigaste hon sett och hon bara satt där och såg på med öppen mun.

Han log och lade en filt om henne och såg på hur solen tog sig ner över horisonten. Att det blev en flammande eld och han såg sedan på henne.
"Vill du ha choklad nu?" Frågade han och log.
"Och imorgon ringer vi Rhiannon."

Hon var helt förtrollad av det hela, så förtrollad att hon inte uppfattade hans ord. "Det är så vackert. Tack för att du visade."viskade hon mjukt. Lyckligt.

"Det är min uppgift att visa dig vackra saker. Du ska vara lycklig och du verkade så nere." Han drog henne till sig och plockade fram termosen.
"Choklad?"

Hon nickade. "Gärna. Men jag vill vara kvar ute. En stund till." Viskade hon och lutade huvudet mot hans axel. Han var kall och hård men ändå trygg.

"Det får du därav chokladen." Han hällde upp och gav henne koppen.
"Bränn dig inte. Det kan vara varmt." Varnade han och såg himlen bli alldeles röd och han log. Han kunde skymta stjärnorna nu och han såg sedan på henne.

Hon tog varsamt emot koppen och kunde se hur chokladen rykte. Hon log lyckligt. "Jag ska vara försiktig."Lovade hon mjukt och blåste lite på chokladen innan hon varsamt tog en klunk. Det var gudomligt gott. "Kan du något om stjärnor?" Undrade hon nyfiket.