Skriva av sig-tråden

Alltså, vet inte vad jag ska göra längre.

Jag har ångest i stort sätt varje dag.
Min skola är skit.
Det är typ aldrig någon som pratar med mig där.

Jag får även ångest när något inte funkar.

Men nu kommer det värsta...
När jag har ångest och är med min bästis beter jag mig som skit mot henne.
Jag är otrevlig och säger taskiga saker.
Och sedan får jag jättemycket skuldkänslor.
Hon är det bästa som någonsin hänt mig.
Det sista jag vill är att såra henne.
Jag kan inte leva utan henne.
Hon har också mugglis, så hoppas att hon läser detta.

Dessutom känner jag att jag inte duger som jag är.
Allt jag gör blir bara fel hela tiden.

Vet någon vad jag ska göra?

Pappa,Ibland kommer de här tankarna och de är så många att man vill gråta, höra av sig...

När ska jag sluta tänka på honom egentligen? Visst, jag har slutat gråta och är lycklig nuförtiden men varenda gång han är i min närhet så blir jag en sämre version av mig själv och jag hatar det.

Känns så himla drygt att det endast är när man är förkyld, magsjuk, har feber etc som folk blir oroliga och tycker synd om en, men när det kommer till psykisk sjukdom. Nä då är man tydligen bara lat och barnslig. Kan inte folk alltid behandla mig som dom gör när det bara är lite hosta och illamående?!

Eller hur. Jag blir så trött på hur man med psykisk ohälsa blir behandlad. Liksom som man inte redan tycker illa om sig själv redan, folk behöver ju inte göra saker värre. Det är av just den anledningen folk inte söker den hjälp de behöver heller. Hur sorgligt är det ändå inte att folk inte söker hjälp för att man är rädd för att folk inte ska tro på en eller för att folk blir så dömmande. Så sjukt lågt är det.

triggervarning självskada och självhat/skev kroppsbild

Idag är en sån där dag då jag extra mycket verkligen önskar att jag mådde bra!!
Att jag inte behövde drass med psykisk ohälsa!

ugh min homofobisk+a morbror är här

jag orkar inte gå i min skola. inte för att den är dålig eller nåt, den är ganska bra, men för att det är så mycket musik. jag orkar inte ha musik. jag orkar inte vara med på rep där vi är upp till fyra klasser på ca 30 pers inklämda i ett klassrum. jag orkar inte vara med på vårkonserten där vi är 14 klasser som trängs på en scen och det alltid är minst tio pers som svimmar av syrebrist eller blodtrycksfall. och VARFÖR är det normalt att tio personer svimmar på vårkonserten???

de flesta elever i skolan tycker att vårkonserten är kul. jag förstår inte hur de tycker att det kan vara kul. det är trångt, vilket är extra kul för mig med klaustrofobi, det är varmt, det är kvavt, och ovanpå det så måste vi sjunga vårsånger. jag orkar bara inte.

För varje dag som går så förstår jag mindre och mindre vad folk menar. Jag vet inte om det är för att de berättar för lite eller för att mitt huvud håller på att kollapsa. Skulle inte förvåna mig tbh. Minnet sviker mig, har börjat få ångest och panikångestattacker igen, kan knappt tänka mig in i situationer då det drar alltför mycket energi och min hjärna känns som köttfärssås. Vill verkligen att allt ska bli som vanligt igen för jag vill inte leva resten av mitt liv så här.