Förändrad värld Lupple & Medi

"Vilken peruk kommer jag att få?" Frågade hon och såg ner.
"En vithårig som jag har? Vitt hår menar jag."

Han log och smekte hennes kind med den fria.
"Jag tycker du är vackrare." Sa han ömt och kysste hennes kind.
"Men ja ringen är vacker."

Han flinade roat. "Jag tänkte att du kunde välja." Viskade han och smekte hennes kind. "och varför bara ta en?" Undrade han lekfullt.

Hon log mjukt och rodnade lite. "tack." Viskade hon och släppte tillslut hans hand. "tårta." Log hon hoppfullt.

Hon såg ner och drog lite i håret.
"Då väljer jag en mörkhårig. " Viskade hon och lade sig ner igen och suckade.
"Men måste jag?"

Han såg på henne med ett leende.
"Tårta." Instämde han och drog i snöret.

Han log ömt. "Såklart inte " sa han mjukt. "mörkhårig." Log han mjukt.

Hon log stort och bläddrade lite i boken. Så många bokstäver.

"Då tar du mig hem nu." Hon såg på honom. Hon hade menat behandlingen och hon såg mot dörren.
"Jag vill hem."

Tårtan kom upp och han räckte henne den med ett leende.
"Vilka färger gillar du?" Frågade han medan han lekte med hennes hår.

Han suckade tyst och såg på henne med ledsen blick. "Inte än. De måste bli klara. " Sa han och nickade mot dörren och menade läkarna.

Aurora såg glatt på tårtan och tog tacksamt emot den. Hon tackade artigt och tog sedan en sked av den underbara tårtan. "hmm. Blå. Grön, brun."sa hon tankfullt

G´´Hon såg sorgset på honom och suckade.
"Okej men hur länge? Ett år?" Frågade hon och såg dörren öppnas


"Då ska jag se vad jag kan göra." Sa han och nickade.
"För jag vill ge dig något. Något som du älskar."

Han såg på henne. Kunde det ta så lång tid? Han svalde hårt. "Dina tester kommer visa allt. " Förklarade han sedan eftersom han inte kunde svara på hennes fråga.

Hon log svagt. Det hon mest önskade kunde han inte ge. "Det påminner om ute." Förklarade hon. Färgerna var hennes favoriter eftersom det påminde om utomhus.

Gerhard kom in och såg på de båda.
"Imorgon kommer vi börja ta testerna. Så ikväll kan ni slappna av en stund." Han log och såg på Rafael.
"Kan jag erbjuda något?"

"Det är vackra färger. Har du sett en solnedgång då?" Frågade han och log.
"De är magiska."

Han nickade sakta. "Tack." Sa han lugnt, funderade lite på erbjudandet och skakade på huvudet. "Inte just nu, senare. "Sa han lugnt. Knackade lite på väggen. "En levande. " Sa han sedan på ett annat språk än det Rhiannon kunde.

Hon skakade lite på huvudet. "inte på riktigt" sa hon ärligt. "har sett bilder. De verkar vackra." Log hon mjukt.