Förändrad värld Lupple & Medi

Hon såg på honom och skakade på huvudet. När skulle de berättat?
"Nej..." Hon såg rädd ut och svalde.
"Är jag sjuk?" Viskade hon tyst.


"Det går så bra." Han lyfte upp henne och bar henne till hennes rum. Lade ner henne i sängen och bäddade ner henne.
"Sådär. ska jag läsa för dig?"

Han log svagt. Smekte hennes kind. "Innan du kom till mig så opererades du, minns du? " Sa han försiktigt. Studerade henne mjukt.

Aurora log över sängen och nedbäddningen, hon la sig tillrätta och nickade sakta. "Ja tack. " Viskade hon mjukt.

Hur skulle hon glömma något sådant? Försiktigt nickade hon och lutade sig tillbaka.
"Testet kom dåligt?" Frågade hon tyst och såg på honom.
"För dåligt?"

Han tog upp en annan bok än de läste med allvarlig röst men sedan så såg han sig om.
"Men det här är inte den boken. Aurora göm inte böcker." Han log mjukt och drog fram den rätta.
"Du är helt underbar.

Han nickade sakta. "Det visade cancer." Sa han tyst. "De ska ta mer tester för att se om du behöver mer vård." Förklarade han, sakligt men mjukt. Åh så mjukt.

Aurora såg nyfiket på boken, den var fel. Men sedan fnissade hon förtjust. " Bara busade." Viskade hon mjukt, roat.

Hennes blick blev glasartad och hon satte sig upp.
"Cancer?" Frågade hon och såg på sina händer.
"Vilken typ? Går den att bota? Kommer jag att dö? Kommer du lämna tillbaka mig?" Hon såg nu rädd ut och drog benen till sig.

"Jasså?" Han läste sedan och sträckte ut sin hand till henne.

Han ryckte på axlarna. "Det är därför de ska göra fler tester. För att lista ut det." Sa han allvarligt och skakade på huvudet. "Du toka, klart jag inte ska lämna tillbaka dig. Du är ju min." Log han.

Hon smög sakta fram sin hand och tog varsamt tag i hans. Pillade lite med hans fingrar och studerade den noga medan hon lyssnade aktivt.

Hon såg på honom och torkade bort sina tårar. Drog lite i kläderna medan hon såg ner.
"Det känns konstigt." Sa hon och såg sedan på honom.
"Att ha cancer."

Han läste till kapitlet tog slut och stängde sedan boken.
"Så nu blir det tårta." förkunnigade han och reste sig upp.

Han nickade sakta. "Jag förstår det." Sa han tyst. "Eller ja, jag kan tänka mig." Rättade han och sträckte ut sin hand mot henne. Hon fick ta den om hon ville. "Jag kommer hjälpa dig så mycket jag kan för att du ska bli frisk."Log han. "Jag vill ha min flicka frisk." Sa han ärligt.


Hon släppte besviket hans hand. Såg lite trumpen ut. "Men hade ju inte kollat klart."Viskade hon sött. Hela han var förunderlig, så spännande att studera.

Hon blickade på honom och såg på sin handled.
"Din flicka? Så du vill inte ge mig tillbaka?" Hon blickade på honom.
"Om jag tappar allt hår då? Kommer du vilja ha mig då?"

Han skrattade innan han sträckte fram handen.
"Du får se den mer då." Sa han ömt och satte sig igen.

Han log mjukt. "Du ska stanna hos mig." Fastslog han och skrattade mjukt. "även då. Finns makalösa peruker. " Log han mjukt.

Aurora log stort och greppade tag om hand stora hand med sina små och böjde varje finger flera gånger och stannade till vid hans ring. Den var så ovanlig. "vacker ' viskade hon och petade lite på den.