Förändrad värld Lupple & Medi

"En gnista?" Gerhard såg undrande ut men nickade sedan.
"Vi har inte provat och det kan ta tid för att det ska fungera. Kanske måste få så mycket att hon blir vampyr själv." Han skakade på huvudet.
"Vi kommer få svar inom några timmar. Men självklart ska du få pengarna tillbaka"

Han såg oroad ut och smekte hennes kind.
"Är du orolig för Rhiannon?" Frågade han mjukt.
"Hon är i goda händer."

Han såg på dem med en ogillande blick. "Vampyr? Nej det tror jag inte. Varför döma henne till det?" Sa han och trummande. "Visst har jag rätt att välja alternativ som ni lägger fram? Hon är ju min." Sa han och reste sig upp. "Jag väntar, vart är hennes rum?" Undrade han. Rickard suckade tyst. "Det är ditt slutgiltiga svar som gäller." Sa han och såg mor Gerhard. "Jag ska visa." Sa han sedan innan även han reste sig upp.

Aurora nickade sakta. "Nej det är hon inte."Viskade hon , knappt hörbart. Det där stället är deprimerande. Man blir bara sjukare där." Viskade hon och drog upp benen till hakan och slog armarna om dem.

"Vi att rekomendera behandling men det är upp till er att välja." Han såg på honom och räckte honom några papper.
"Om ni läser här så kan ni se vad vi kan göra samt papper på pengarna tillbaka."

"Men hon gjorde sig ganska illa" Sa han och drog henne till sig.
"Hon var ju dålig redan innan hon kom hem så det är nog bra att hon får vård. Att bli sämre hemma är väl inte kul?"

Rafael tog emot papprena, såg kvittot på pengarna tillbaka och la undan det i ryggsäcken. Det andra läste han mer noggrant.

Aurora bet sig oroligt i läppen. "Vård är bra." Sa hon efter en stund.

Hon hade somnat i sängen med teven på i bakgrunden.
En sköterska öppnade dörren åt Rafael och höll ett finger om läpparna.
"Hon är trött." Viskade hon och log.

"Så om hon kommer hem och ser trött ut så kan man vara vänlig. Men de kommer bota henne." Sa han och drog handen genom hennes hår.

Rafael nickade sakta. "Jag ska vara ljudlös."Viskade han tillbaka innan han med lätta, helt tysta fötter tog sig in och satte sig på en fåtölj i rummet och studerade henne.

Aurora nickade sakta. "Kan jag få hjälpa henne lite istället för de som jobbar här? Vi fick träna på det. Det är viktigt att vara hjälpsam och givmild."Viskade hon och nickade allvarsamt.

Rhiannon vaknade till och vände på huvudet.
"Rafael?" Frågade hon och lade handen mot pannan.
"Jag trodde du var hemma..."

Theodore log och nickade.
"Jag tror hon skulle uppskatta det mycket. Och kanske läsa för henne? Eller ska jag läsa för er båda?" Han log oxh nickade.
"Du är så snäll."

Rafael skakade lite på huvudet. "Jag kom så fort de ringde." Förklarade han mjukt. "Menade inte att väcka dig, förlåt."Sa han ömt.

Aurora log mjukt. "Kan inte läsa så bra."Sa hon ärligt. De kunde läsa till viss del, men inte särskilt bra. "Du får gärna läsa." Viskade hon leendes.

"Du måste ha sprungit snabbt.." Sa hon drömmande och kände på revbenen. De var som läkta och hon satte sig upp.
"Menar de att jag får komma hem?"

"Då läser jag." Han visste om att hon ljög men nu ville han göra henne glad och log igen.
"Vill du fortfarande vila eller vill du ha tårta i ditt rum?"

Han skrattade mjukt. "Så snabbt." Erkände han och skakade lite på huvudet. "Har de berättat om testerna de måste ta?" Undrade han varsamt.

Aurora log svagt. "Vila tack, tårta sen?" Sa hon hoppfullt.