Ni som skriver..

Tack! ^^

Åh, ni ska bara veta hur svårt det är att få huvudet på rätt spår när man fastnat i ett datorspel >.<

Jag behöver skriva men huvudet vill bara spela

Jag förstår dig! Det händer mig väldigt ofta. Men just nu skriver jag faktiskt för en gångs skull med undantag av lite möglande på Muggils.

Samma här! Är förvånad över att min bok tog mindre än ett år att skriva xD Men nu har jag en hel hög med novelltävlingar som jag vill skicka in till - och jag har idéerna. Det är bara det att jag måste få tummen ur och få ner dem på papper också xD

Mina längre projekt blir aldrig klara...
Men nu så tänkte jag lite på en artist, och hennes album. Jag tänkte på min favoritlåt och på att den innehöll tre historier om tre tjejer, och en om artisten själv.
Så min plan är nu att skriva en novell baserad på låten.

Planen ser ut såhär:

We'll Be Back For More

kap. 1 Lindy
kap. 2 Clarie
kap. 3 Rachel
kap. 4 Nina (det är I/me i sången men väljer att låta alla kapitel vara i tredje person)
kap. 5 Fizzing Nights/We'll Be Back For More (har inte riktigt bestämt mig vilken vinkel det ska ha. Skriver antagligen båda och väljer sedan


Tror ni det är ett bra upplägg?
Någon särskild fälla jag ska passa mig för?

Kommer ni någonsin på er själva med att hysa riktiga känslor för era karaktärer? Att de på något sätt är på riktigt, och att ni saknar dem om ni inte har möjlighet att skriva, eller läsa, mer om dem?

Kattuggla: Om jag gör! Då jag har "påbörjat" en ny bok så känns det fortfarande som om jag är otrogen mot min trilogi som jag höll på med x3 Trots att det har gått snart fyra månader och jag snart är klar med boken som jag hoppas blir min debut ^^
Faktum är att denna debut i början var tänkt som någon slags träning, så en liten novell var allt jag skulle skriva och sedan skulle huvudkaraktären dö. Men, jag började älska karaktärerna och deras brister för mycket x3 så, det slutade med att det blev det bästa jag någonsin har skrivit x3

Alltid.

Jag blir väldigt lätt fäst vid mina karaktärer att jag har svårt att tänka på dem och det leder ofta till att jag gör saker som att klottrar ner bilder på dem i skolhäften eller att de är som mina vänner som jag inte kan träffa. Därför är det väldigt jobbigt om jag får skrivkramp eller inte har lust för att skriva. För i vilket fall sitter de ändå kvar i huvudet dygnet runt.

Hur är det för dig själv?

Kattuggla: Jag blir alltid fäst vid mina karaktärer och saknar dem när jag inte skriver och/eller när jag är klar med projektet som de är med i. Och får alltid extremt dåligt samvete när jag dödar någon av dem... Gråter alltid massor när jag skriver dödsscener

Hahah, ja! Jag skrev uppföljaren till en bok förra året under NaNo, och det var lite som att komma hem att få skriva nya äventyr till dem. Och jag känner lite sådär att oavsett om serien blir utgiven eller inte måste jag skriva klart den tredje delen i serien, för de förtjänar att få sitt slut berättat, även om det bara är för mig själv.

Jag vet inte om jag skulle säga att det är som att de är "på riktigt", men de är på riktigt ungefär på samma sätt som ens låtsasvänner var när man var liten. Det är väl basically vad de är iofs.