Förändrad värld Lupple & Medi

Det var så konstigt och höra honom säga Rafael. Han skulle väl andväda hans efternamn?
"Men om han inte vill ha tillbaka mig? Kommer ni döda mig då?" Hon lyfte trött sin hand.

Han hade använt hennes ägares efternamn för att göra henne mer bekväm. detta hade dock inte lyckats eftersom Rhiannon fortfarande verkade lika spänd. Han suckade tyst och sträckte lite på sig. Sedan kom frågorna, de mycket opassande frågorna och han tittade otåligt på henne. "Alla dessa frågor." Mumlade han för att sedan samla sig. "Vi måste fört berätta läget för Mr La Cour (Visst är det nått sånt?). " Började han. "Sedan ska vi undersöka dig och först efter det kommer vi gå vidare." Fortsatte han förklara med en torr stämma.

la Cour)

Hon hörde hur irreterad han var på henne och hon ryggade bort. Hon hade blivit gansska utåt på senaste tiden. Allt mer frågor.
Tyst såg hon på honom för att sedan se bort.
"Det är okej." Sa hon och drog ett svagt andetag.

Han försökte samla sig, försökte att vara trevlig. Det var inte rätt tillfälle att göra henne mer rädd. "Så berätta, vad var det som hände?"Undrade han mjukt och gestikulerade mot hennes revben. "Det är viktigt att du talar sanning. "La han strängt till, inte otrevligt men strängt.

Hon såg på honom och drog ett försiktigt andetag. Det gjorde inte lika ont som förut, kanske det var av all medicin hon fick. Kanske för att hon lärt sig smärtan och handskas med det.
"Javist doktor Klein" Sa hon och fuktade läpparna.
"Det var så att herr La Cour ville visa sina ägor." Hon kände hur hjärtat började slå hårdare och hon fortsatte.
"Från vackra dungar till branta klippor. Sedan skulle han visa mig något. Det låg ner för en brant." Hon slutade och såg på honom.
"Han bad mig klättra. jag sa nej men han insisterade. Så jag kände mig tvingad. Jag tog mig ner så mycket att han kunde röra min fot. Men jag blev så rädd att jag tappade greppet." Hon såg på honom.
"och föll in i hans famn." Hon kände sig helt slut nu och slöt ögonen.

Han lyssnade noga på henne, inte bara på hennes ord utan också hennes andning och hjärtslag. Han kunde inte urskilja att hon ljög, berättelsen de fått verkade vara den sanna. Han fann det dock oerhört oansvarigt. "Tack för att du berättade." Log han och smekte henne över håret. "Sov nu." Uppmuntrade han ömt.

"Jag är inte trött. Jag sov inte så länge sedan." Sa hon och suckade.
"Kommer jag att straffas?" Frågade hon.
"För att jag skadats?"

Han såg på henne med en osäker blick. La huvudet på snedden. "Straffas? Blir du ofta straffad?" Undrade han lugnt. "Vi ska göra dig bättre." Lovade han.

Hon skakade sakta på huvudet.
"Nej inte alls." Hon svalde och öppnade ögonen.
"Men jag gjorde mig illa. så borde jag straffas?"

Han nickade sakta. " Mr La Cour står bakom ditt ord. Inget straff kommer delges." Sa han lugnt.