In the dark PRS Vidomina & Medi

"Ivy det är sent och det skulle vara bra om vi sover. Vi kanske måste se till hennes höghet igen." Han såg på henne och log svagt. Snabbt gick han efter henne och nickade.
"Jag är mer trött än hungrig. Jag skulle hem och sova innan du hämtade mig." Han log mot Adela och såg sedan på Ivy.

Adelas vakter ställde sig framför de för att leda bort de till deras rum. Deras rum låg inne i en annan korridor, längre bort från Alices kammare. De blev försedda med varsitt, mittemot varandra. "Du har rätt. Vi kanske Ska se till ers höghet." Hon drog på ena mungipan i ett leende innan hon vände ryggen till för att stänga in sig i ett av gästrummen.

Han gick till rummen intill och han stängde dörren och lade sig på sängen. Han lade sig innan han snabbt somnade.
Morgonen därpå blev de väckta och Pul satte sig upp och sträckte sig.
"Jag kommer." Muttrade han och tog sig ur sängen.

Ivy vaknade av att någon, säkert vakten, knackade på hennes dörr för att kalla de till frukosten med de andra. Ivy satte sig upp i sängen och blinkade bort tröttheten för att sedan se ut genom fönstren. Det var mörkt ute. Hon kände sig trött ännu. Hon visste att om hon skulle stanna där, i palatset, en längre tid, skulle hon vara tvungen att vända på dygnet för att följa de andras dygnsrytm. Natt var dag och dag var natt.
Hon skakade på huvudet och drog på sig skjortan med västen på och knäppte bältet om sig, drog på sig sina byxor, för att sedan gå ut genom dörren. "Pul!" Ivy gick fram till hans dörr för att banka på. "Kom, de väntar säkert på oss. Alla." Det sista sa hon med en betoning, för att Pul skulle förstå att även Ivan skulle närvara vid bordet.

Pul hade varit vaken en stund men så fårt Ivy hade kommit och knackad öppnade han dörren.
"Du är så envis min sköna." Log han och nickade.
"Kom låt oss gå. Hennes höghet får inte vänta." Han log och klev ut och började att gå.

"Pul!" Ivy stannade tvärt och drog i hans arm för att stoppa hans steg. "Kom ihåg vem du tjänar, Pul. Alice, eller den där prästinnan, är inte min drottning. Ivan är min kung." Hon betonade Ivans namn och såg med en menande blick mot Pul. Hon lossade greppet om hans arm när hon hörde stegen i korridoren. Det var bara tjänare och vakter, men det var bäst att minimera risken att någon hörde på.
Ivy svalde och gick sedan före Pul mot matsalen där de andra väntade på de.

Pul suckade och viskade något.
"Samma här men vi är omringade av hennes vakter. Vi kan inte säga vi känar Ivan." Han log och gick vid hennes sida.
"Så hur sov du inatt då Ivy? Jag sov helt underbart!"

Ivy muttrade något ohörbart om Pul och gick mot matsalen där de andra satt kring bordet, i väntan på deras ankomst. "Jag visste inte att vi var väntade.", sa Ivy med ett påtvingat kvitter i sin röst. "Vi skickade vakter för att väcka er.", sa Adela utan att se åt hennes håll. Ivy såg mot hennes håll men nickade bara i tystnad för att sedan gå till en ledig plats vid bordet. Några stolar ifrån Ivan och Isabelle. När hon satt sig ner vågade hon snegla åt deras håll och nickade, kort, långsamt, knappt så att någon annan skulle upptäcka det. Ivan harklade sig och höjde sitt glas med lågt åt hennes håll för att sedan smaka av innehållet.
"Ers höghet. Hur mår ni idag?", frågade Adela och började plocka av maten vilket fick de andra också att servera sig själva.

Alice såg piggare ut och log mjukt.
"Jag mår bätre. Jag vet inte vad det som hade hänt. Men jag vill tacka Pul och Ivy för sitt jobb." Hon tåg åt sig av maten och log.

Isabelle såg på ivan och smekte hans kind.
"Älskade jag vill hem. Jag vill se vårat vinterlandskap men detta är så vackert."

"Så bra att du känner dig bättre, ers höghet.", sa Ivy och nickade åt Alices håll för att sedan ta av maten och hälla upp i sitt glas för att sedan smaka av det.
"Har Léon eller Juniv gett dig schemat för dagen, ers höghet? Hur känner du dig för resan till prins Erics rike?" Adela såg upp mot Léon och Juniv för att se efter om de hade hört på för att sedan se på Alice igen. Själv kände hon en lust att komma ifrån slottet och gissade att hon skulle få följa med till prins Erics slott, om så Alice önskade det.

Ivan lade en hand om Isabelles hand. "Såja, så småningom. ha tålamod min sköna." Han kramade om hennes hand och såg mot hennes håll för att iaktta Alice och de andra. "Jag är säker på att vårat barn skulle få en fin uppväxt har i palatset."