Förändrad värld Lupple & Medi

"Vi måste även ringa hennes ägare med. Det är det ända rätta." Han såg mot dörren.
"Vi sätter in mer lugnande om någon timme." Sa han och vände sig om.

Timmar hade gått och Rhiannon vaknade. Trött lade hon handen över ansiktet.
"Det gör ont. Är hungrig." Viskade hon tyst.

"Ring ägaren. Så ska jag försöka stabilisera hennes andra skador så mycket jag kan så de inte stör testerna." Sa han och hade spenderat timmar med att behandla henne. När hon vaknade så log han. "Du ska få mat." Lovade han leendes.

Hon vred på huvudet och försökte sätta sig upp.
"Kan jag få gå?" Hon visste att hon inte skulle få det. Hon såg sedan på sin arm.
"Vad har ni gett mig? Känner mig så trött."

Han log mjukt. La en hand på hennes axel. "Inte just nu." Sa han och tvingade ned henne till liggande ställning med en öm hand. "Starka smärtstillande, lugnade." Sa han lugnt. "Kommer du ihåg operationen vi gjorde? Vid ryggen?" Undrade han.

Hon ville inte bli rörd av honom så hon lade sig. Trött slöt hon ögonen. Oprationen mindes hon mycket väl.
"Ja det gör jag." Läpparna var så torra, gomen kändes som sandpapper.
"Vad är svaret?"

Han gav henne en mugg med vatten och ett sugrör och lät henne dricka. "Testerna visade att det var en cancertumör." Sa han tyst. "Vi kommer behöva titta över dig för att se ifall du behöver behandling. " Förklarade han sakligt.

Hon drack små klunkar och såg på honom.
"cancer?" Frågade hon tyst och drog sig bort.
"Kan det vara att mitt hår är vitt? " Frågade hon.
"Är det derför ingen velat ha mig?"

Han skakade på huvudet. " Ytterst otroligt. Du har alltid haft vitt hår." Sa han och log. "De har inte vetat, vi visste inte." Sa han mjukt.

Hon succkade och slöt ögonen igen. Hon var så trött på allt.
"Jasså är det så?" Hon ville sätta sig upp men avbröt tanken.
"När får jag komma hem?"

Han log. "Vi pratar med Rafael, han måste säga sin sak."Förklaarade han.