In the dark PRS Vidomina & Medi

"Japp Håller ni vakten. Pul har skickat mig. borde personen säga." Han gick efter och såg över axeln och hörde en svag röst och han klev in.
"Ers höghet." Han buade djupt och såg upp.
Hon var blek och han tog sig fram.
"Det är en förhäxning." Mumlade han och såg på Adela.
"Den ser ut som en sjukdom men jag ser att det är en förhäxning."

Adela såg på när Pul närmade sig Alice och tog ett steg bak för att lämna plats åt honom. "Det här är Pul. Han kanske kan hjälpa dig, ers höghet.", sa hon med en oro i rösten och blickade åt Puls håll. Hon visste att han var kunnig med magi, att han säkert på något sätt skulle kunna hjälpa Alice lindra hennes feber.
Hon såg mot vakterna. Det skulle komma ännu en häxa hit. Lite nervöst svalde Adela. Juniv hade iallafall inte visat på misstycke för det eller på något sätt försökt stoppa Pul för utövning av magi. Det var ett gott tecken. "Så, Pul? Kan du hjälpa henne?"

Han såg på Alice som hade satt sig upp och hade en bok i handen. Han vände sig om och såg på Adela.
"Jag kan hjälpa men jag kan inte si själva stjärnan till förbannelsen." Han tog en liten näsduk och en frukt.
"Det här är förhäxningen." Han visade frukten.
"Och det här är maskeringen. Detta fall hennes höghets dåliga mående." Han lindade duken om frukten.
"Förstår du?"

"Jag har blivit kallad hit, Pul har skickat mig. Jag tror han är en gäst till Adela, lärare till prästinnan." En kvinnoröst hördes utanför Alices rum. Adela såg åt hållet och sedan tillbaka på Pul igen. "Jag förstår. Det är något som döljer magin, något som stoppar för att upphäva den."
När dörrarna öppnades visade sig en kvinna framför de. Hon var klädd i mörkblått med en väst och mantel över sig för att dölja väskan som hängde i skärpet. Det långa svarta håret smyckades av ett silvrigt diadem som matchade hennes örhängen och halsband. Det var tydligt att det var en någon med högre status. Kvinnan gick fram till Alice fotände av sängen och blickade på de andra i rummet och sedan Alice. Hon bugade sig djupt för henne och reste sig sedan. "Mitt namn är Ivy. Jag har blivit kallad hit." Hon lät bestämd i rösten och vände blicken mot Pul. "Pul?"

"Nej inte för att stoppa. Svårare att upptäcka. Ni ser det som en förkylning. Jag ser förhäxningen." Han såg på Ivy och log.
"Ivy där är du." Han såg på Alice.
"Tror du som jag? Att det är en gömd förhäxning maskerad som en vanlig sjukdom?" Han tog och såg på maten de givit hene.
"Adela har du rosenblad kanske? Inte torkade utan färska?"

Adela nickade till Puls ord och backade undan när han undersökta Alice på närmare håll. Hon ögnade Ivy som inte verkade särskilt intresserad av de andra inne i rummet. Faktiskt så verkade hon inte intresserad alls. Som om hon önskade att vara någon annanstans.
När Pul talade till Ivy nickade hon och knäppte upp manteln och lossade skärpet med väskan för att lättare kunna röra sig. Under manteln visade sig en vit skjorta med västen över sig. Adela ögnade henne. Hon klädde sig så ovanligt..!
"Ja, det verkar vara det. Den ter sig som en förkylning, men.." Hon sträckte sig efter Alices hand och fattade den i sina händer. Hon såg på Alice. "Är du säker på att du inte gjort något utav det ovanliga?" Han log lite mystiskt som fick Adela gå fram och rycka Ivy bort från Alices grepp. "Tala inte så till henne!"
Ivy nickade och bugade sig ursäktande. "Hämta rosenbladen då, så att vi kan hjälpa henne."
Adela muttrade något ohörbart och gick iväg till ett annat rum för att hämta rosenbladen Pul bett om. "Här, jag hittade dem här." Hon räckte över en liten tygpåse med bladen i sig.

Han såg på henne och tog emot rosenbladen och tog upp små ädelstenar och liindade in dm i ett var sitt rosenblad. Lade dem runt Alices kropp och såg på Ivy.
"Jag tror vi kan börja med den första formeln." Han vände sig mot Alice och lade huvudet på sned.
"Så skör hon var denna varelse.
"Adela kan du backa lite?"

Ivy nickade och gick över till andra sidan om sängen för att ställa sig mittemot Pul. "Ja, vi kan gör det."
Adela gjorde som hon blev tillsagd och backade undan för de att genomföra formeln. Hon blickade mot Juniv och Gix som ännu inte sagt något. De verkade inte alls lika uppjagad som Adela. Hon bad en tyst bön att det inte syntes. Hon oroade sig för Alice. Och trollformlerna, hur säkra var de egentligen?
Ivy sträckte ut sina armar med handflatan upp mot taken för att sedan tippa sitt huvud bak och sluta ögonen. Hon började sedan tala på ett främmande språk för att utöva formeln.

Pul gjorde samma sak som Ivy och när de var klara såg han mot Adela.
"Låt henne vila en stund men hon ska vara helt återställd inom ågra timmar. Det tar sin kraft det här." Han log och såg mot Ivy och vände sig sedan mot Adela.
"Jag tror vi är klara här." Han log och såg upp och började sedan gå mot dörren

"Som tack för att ni har räddat prästinnan erbjuder jag er rum, att stanna för dagen. Ät mat med oss imorgon."
Ivy snörde på sig bältet igen och drog manteln över sig. "Tack, men vi kan inte stanna. Vi har tjänster som måste göras på annat håll." Hon borstade bort smuts från sin mantel och såg på Adela, granskade henne uppifrån och ner. "Vi är olika du och jag. Men ändå så lika." Hon drog lite på läpparna i ett lurigt leende, som om hon undanhöll något.
"Jag insisterar.", sa Adela utan att svara på Ivys kommentar.
Ivy såg på henne och för en sekund var inte Adela säker på att Ivy skulle svara henne. "Låt gå. Vi stannar. Du kanske har mer användning av oss än du tror. Visa mig mitt rum!"
Adela nickade och gav tecken till sina vakter att eskortera de till sina rum.