Förändrad värld Lupple & Medi

"Ja du får fråga honom." Han log och smekte hennes kind.
"Ja då ska du de. Men vi får se om hon orkar." Han reste sig.

Allt kändes som hon gick genom vadd. Kunde höra röster och hon öppnade ögonen och suckade.

"Hon är vaken." Dokotn såg på henne.
"Vi kommer hålla dig stilla nu. Rikard kommer ta ditt blod och sen kommer du få ögondroppar."!"

Hon nickade. "Det är viktigt att hon vet att vi saknar henne." Sa hon allvarligt. Tog hans hand. "Lova."Bad hon.

Rickard log mjukt och tog sedan hennes blod med snabba rörelser.

Hon kunde inte göra något utan kved bara till.
"Det gör ont." sa hon.

"det är bra ." Han log och nickade.
"Om hon inte kan svara kan du prata." sa han.
"De kommer se till att hon hör."

"Vart?" Undrade han.

Hon nickade. "Jättebra." Sa hon leendes, kände sig genast lungare,

"Magen, revbenen." sa hon trött och öppnade ögonen.
"Det svider i ögonen med."

Han log och lyfte upp henne och började gå.
"Men hon var så dålig. jag bad min bror att ta henne till kliniken. Men ska vi ha fest när hon är tillbaka?"

"Okej, titta på mig." Bad han och log. Gjorde sig redo med ögondroppar som hade kortison i sig som skulle läka hennes spruckna blodkärl.

Hon nickade sakta. "Åh okej, Kanske lite presenter? Åh kan jag få peka ut några åt henne?" Sa hon hoppfullt.

Hon öppnade sakta ögonen. Halvt men stängde dem igen.
"Är så trött..."

"Det kan vi göra. Men nu ska vi spela." Sa han och började gå.
"Hon måste vila och tas om hand."

Hon nickade sakta. "Okej." Sa hon och inväntade att komma till spelrummet.

Rickard suckade lite. "Förlåt." Sa han och tvingade upp hennes ögon och la i dropparna.

Han satte sig ner med henne i famnen och log.
"Du får välja spel." Sa han smekte hennes kind.
"Som trötst."

han var inte hårdhänt alls. Han hade föörsiktigt tvingat upp hennes ögon och sa inget om dropparna.
"Tack." sa hon sedan.
"Det var inte meningen men..." hon kände hur hennes arm var fortfrande fastspänd. Säkert för hon inte skulle röra sig för mycket.

Aurora studerade alla spel, pekade på ett med en liten gubbe med röd hatt på. "Den ser kul ut." Fnissade hon.


"Sov nu, kära lilla." Viskade han. "Sov." Bad han och gav henne mer smärtlindring.