Förändrad värld Lupple & Medi

Hon hade vaknat och hon kved.
"Vart är vi?" Hon kände sig trrött och hon lade handen mot pannan.

"Aurora?" Han smekte hennes kind.
"Vill du sova i din säng?" Frågade han.

"I en helikopter. Du kommer bli inlagd." Sa han bara och ordnade med dropp.

Aurora hade följt helikoptern med sin blick. Vad hade hänt? När Theodore kom tillbaka och rörde vid henne så hoppade hon högt och skrek till av chock och rädsla.

Hon försökte dra bort sin hand och såg på honom.
"Måste jag ha dropp?" Frågade hon och kände hur hennes arm spändes ner.
"Jag vill inte till kliniken."

"oj!" Han tog några steg tillbaka.
"Aurora det var inte min mening att skrämma dig." Han skämdes och såg ner.
"Förlåt men Rhiannon åker till kliniken några dagar."

" Ja." Svarade han enkelt, hörde hennes ord men svarade inte. Utan fortsatte bara att göra snabba behandlingar.

Aurora såg på honom och det tog en stund innan rädslan försvann. Hon log svagt. "Förlåt." Viskade hon. "Menade inte att skrika." Sa hon ynkligt.

Hon blev tyst och kved till av nålen. Snart hade hon somnat igen av all smärtlindrande medicin.

"Det är ingen fara. Jag var nog så tyst." Han log och sträckte ut händerna.
"Vill du ta ett varmt bad? Kan läsa samtidigt för dig?" Sa han mjukt.
"Det är okej att skrika om man blir rädd. Jag skrämde dig så du har all rätt att skrika okej?"

Hon såg tvekande på hans händer. Det tog ytterligare några minuter innan hon varsamt la sin hand i hans. "Kan jag få spela?" Viskade hon tyst. "Varför är Rhiannon på kliniken?" Frågade hon sedan, oroligt och förvirrat.

Han såg på henne och nickade sedan.
"Det får du göra. Det var mitt fel att du blev skrämd och du verkar gilla spela." Han såg på henne.
"Hon är väldigt skadad. Så hon ska åka dit för behandlig. Hennes revben knäcktes."

Aurora såg på honom med en skräckslagen blick. Hon la sina armar beskyddande över sina revben. "Hur?" Viskade hon och försökte att inte börja gråta.

Han satte sig och lade armen om henne.
"Hon ramlade. Rafael var lite buusig om vi säger så. Han råkade skrämma henne så hon ramlade. Han fångade henne men det tog för hårt på henne.! Han log.
"Men älskade hon kommer bli bra. Vi kan ringa henne imorgon okej?"

Aurora tyckte att hans förklaring lät orimlig men sa inget utan nickade bara. "Såpass?" Viskade hon och försökte att lugna ned sig. Nickade sedan. "Ja jag vill ringa henne." Sa hon allvarligt.