In the dark PRS Vidomina & Medi

"Jag slipper tugga. Jag kanske kan få något som är lätt att få ner?" Hon såg på honom och såg sedan ner.
"Jag måste stärka banden. Jag måste gå för som i ett försök att lappa ihop banden." Hon drog handen genom håret men handen föll ner till sidan.
"Jag känner mig bara så trött."

Rion nickade. Han gav tecken till en av tjänarna i rummet och kallade på en frukost som inte krävde mycket tuggmotstånd. "Det går att ordna åt dig, Alice.", sa han lugnande och sträckte sig efter hennes hand när den föll ner till sidan om henne.
"Prins Eric ser också efter att du är välbehållen. Du bör inte anstränga dig mer än nödvändigt. Har jag förstått dig rätt så ska du ge dig iväg till gryningen." Rion log påtvingat åt hennes håll. "Vill du att jag skickar efter någon?"

Hon log och nickade.
"Jag vill ärna att du hämtar Adela. Jag måste samtala med henne." Hon såg sedan mot fönstret.
"Ja det ska nog gå bra."
Hon sjönk ner och slöt sakta ögonen.

Rion nickade. "Låt mig skicka efter henne genast." Han reste sig ur sängen för att gå fram till en av tjänarna i rummet. Tjänaren ursäktade sig för att hämta Adela. "Jag lämnar dig för att tala med henne ostörd. Vi ses senare." Rion kramade om Alices hand och ursäktade sig för att sedan lämna rummet. I tid till att Adela kom dit. Det hade inte tagit lång tid till meddelandet nått henne. "Ers höghet, ni sökte efter mig? Vad kan jag stå till tjänst med?" Hon bugade för Alice så att det silvriga håret sträckte sig över hennes axel.

"Adela." Hon såg upp på henne och skakade på huvudet.
"Som du ser kan jag inte vara i bättre orm. Det känns som något suger inom mig. Vad kan det vara? Har du inga amuletter?" Hon såg oroad ut och bet ihop.
"Bara någon som kan få mig lite bättre så att jag orkar att gå på prins Erics fest."

Adela gick fram till Alice. "Något som suger inom dig?" Han lät oförstående och rynkande pannan. Han kände till den magi som fick personen att uppleva ett liv som bara fanns i dennes fantasi. Men hon var säker på att det inte gällde Alice. Iallafall hoppades hon på det. "Jag kan ge dig mina örter. Låt oss be för att de är tillräckliga."
Adela ursäktade sig för att sedan plocka på sig örterna och krossa de mellan sina fingrar. "Här, det här är min bästa räddning för dig, ers höget."
Adela räckte över glaset åt Alices håll.

Hon såg på henne och tog glaset efter att ha sattit sig upp.
"Tack." Hon drack och såg mot fönstret.
"Kan jag gå till polen? Det kan vara bra för hälsan?" Hon såg ner.
"Nlödingen har slutat iallafall."

"Till poolen? Ers höghet, det är inte mina ord som gäller. Du gör som du vill. Jag ser till att det finns handdukar och tvål till dig." Adela nickade och gick efter tjänarna för att skicka de till att göra ordning vid poolen för Alice.
Adela såg efter de och gick tillbaka till Alice sedan. "De gör i ordning åt dig nu. Vill du att jag hjälper dig dit?"

Hon såg på henne.
"Om du skulle inte rekommendera skulle du ha sagt det Adela. Jag litar på vad ni har att säga." Hon nickade och såg på henne.
"Jag skulle uppskatta hjälpen. Tack så mycket." Hon tog tag i hennes arm.
Mannen från rådet som var medisinskt kunnig kom in.
"Adela kan jag få tala med er när ni har hjälpt prästinnan sen?"

Adela nickade. "Du har helt rätt." Hon erbjöd henne sin arm, men hejdade sig då hon hörde mannens röst. Medicinmannen. "Ja. Jag möter dig inne i salongen om ett tag." Hon vände sig sedan om för att ta tag i Alice igen och leda henne ut ur rummet. "Kom, jag hjälper dig.", sa hon lugnt och gick med henne ut för att gå mot poolrummet.