In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon skakade på huvudet.
"Så klart inte Jag har inte fått chansen." Hon såg på honom och drog handen över hans kind.
"Jag kommer inte få et liv utan dig om jag gör henne illa." Hon slöt ögonen.
"Låt oss vila, tänk på friheten istället..." Hon kysste honom ömt och suckade tungt.

Ivan stelnade till för ett ögonblick. Vaddå inte fått chansen? Planerade Isabelle något utan hans vetskap? "Gör inget förhastat, jag ber dig, Isabelle. Inom sinom tid kommer Alice att få sonas för hur hon har behandlat oss." Han suckade och kände hur tröttheten sköljde över honom. "Ja, låt oss vila. Vi har en ny kväll imorgon. Låt oss samla krafter inför det." Han kysste henne tillbaka och lade sig sedan tillrätta för att somna intill henne.

Hon smekte hans kind.
"Jag har inte gjort något Ivan jag lovar. " Hon somnade vid hans sida och höll hans hand i sin medan hon sakta föll in i det omedvetna och drömmarnas stad.

Kvällen därpå vaknade Rion upp utvilad. Hade han sovit för länge? Han var inte säker och satte sig upp i sängen för att gnugga bort sömnen från sina ögon. Han klev sedan ur sängen för att tvätta ansiktet rent och välja ut rena kläder för kvällen. Denna kväll klädde han sig i vitt. Han granskade sin spegelbild och gick sedan ut från sin rum för att hämta Leo. Men utan att behöva knacka på hans dörr öppnade Leo sin och visade sig i dörröppningen. Han var klädd. I svart igen. "Mira sover än. Hon kommer nog snart, men låt oss inte väcka henne. Bäst att vi ser efter Alice."
Rion nickade till svar och de båda gick för att knacka på hos Alices kammare innan Rion öppnade dörren utan att vänta på svar. "Alice? Är du vaken?"

Alice hade sovit oroligt under hela dagen och satt och åt mosad frukt när de kom in. Hon var lika blek som dagen innan och hon log svagt.
"Hej jag ror att jag är vaken." Hon log mjukt och så på honom oc lade undan skålen.
"Tack att ni kommer på besök."

Rion och Leo klev in i rummet för att parkera sig vid hennes fotände av sängen. Rion tog emot rapporten av vakterna- ingen annan än vakterna hade varit därinne. Alice hade varit i tryggt förvar.
"Jag är så glad att se dig vaken. Du verkar piggare." Det var Rion som talade. "Hur mår du?", fyllde Leo in och knäppte sina händer bakom sin rygg. Det var tydligt att de båda var oroliga för Alices mående. Men ingen av de tänkte visa sina känslor då de inte ville oroa henne. "Hur känner du för en resa till Erics rike?", frågade Leo henne.

"Ni smickrar mig." Hon log mjukt och skakade på huvudet.
"Jag är inte i form för att resa alls. Jag är svag och yrheten är ett faktum om jag reser mig upp." Hon suckade.
"Jag ska vila någon timme och se ifall det kan bli bättre."

Leo och Rion nickade. Det var dåliga nyheter. Då Alices hade en förväntan att presenteras som närvarande och på benen. I hennes skick- tydde det på motsatsen.
"Det var tråkigt att höra.", sa Rion och Leo nickade instämmande. "Jag ber tjänarna servera dig frukosten här. Jag ska se till att den rapport rådet och de andra sänder når dig." Leo bugade för Alice och ursäktade sig för att lämna rummet.
Rion närmade sig då Alice och sjönk ner på sängkanten bredvid henne. "Det är inte min mening att pressa dig. Men prins Eric skulle uppskatta din närvaro på hans fest, då du är hedersgästen".

"Jag har frukt." Hon visade skålen och såg på honom och slöt ögonen. När Rion talade nickade hon.
"Jag ska se vad jag kan göra. Adela vet nog vad som är fel."
Hon nickade.
"Jag vet att jag är hedersgäst. Det jag mycket väl medveten om."

Rion nickade. "Frukt. Det är bra. Men är det tillräckligt?" Han såg på henne med en menande blick. Han nickade sedan då han hörde henne tala om Adela. Han var själv nyfiken om hennes position till Alice. Han visste att hon var hennes lärare, men också att hon kände Ivan sedan tidigare. "Adela kommer nog snart för att se efter dig. Jag har bevakat hennes blickar. Hon bryr sig om dig." Han pausade. "Prins Eric med dig som hedersgäst- det kan bara betyda en sak- han se dig som en vinning. Är du säker på att du kan lita på honom?"